Han ville veta allt

Christofer Columbus hör till historiens mest kända individer och hans hi­storia har berättats många gånger. Bilden av honom liksom hans eftermäle har skiftat under århundradena. Vi vet nu att Columbus inte ”upptäckte” Amerika. När han efter sin första seglats över Atlanten 1492 steg i land i Nya världen bodde där redan någon miljon människor. Han var inte heller den första europé som besökte den amerikanska kontinenten; vikingar hade 500 år tidigare seglat till Newfoundland. Men det var Columbus resor som inledde européernas utforskning och exploatering av den amerikanska kontinenten. Med hans resor inleddes, på gott och ont, en utväxling mellan kontinenterna av människor, djur, växter, födoämnen och sjukdomar.

Den första biografin om Columbus skrevs av Hernando Colón, hans utomäktenskaplige, men som Columbus själv menade, legitime son. Hernando som var 18 år då fadern dog tog hand om alla hans efterlämnade brev, loggböcker, kartor och anteckningar, men han tycks inte förrän ett par årtionden senare ha påbörjat sin skildring av faderns liv, som han byggde på allt han ärvt efter honom liksom på egna minnen. Mycket av det vi vet om Christofer Columbus tidiga liv och också om hans resor kommer från sonens levnadsteckning. Den är en berättelse om det personliga ödet och bilden han målar av den målmedvetne och vidsynte upptäckaren skapade en legend. Senare biografer har fyllt ut bilden med skildringar av Columbus religiösa fanatism, grymhet, narcissism, hänsynslösa jakt efter guld och försök att upprätta en lönande slavhandel.

Innan jag för en tid sedan av en händelse läste en notis om ett sensationellt arkivfynd i Köpenhamn visste jag ingenting om Henando Colón och kände egentligen inte heller till mycket om Christofer Columbus utöver de populära historieböckernas delvis romantiserade skildringar av hans upptäckter. Notisen om arkivfyndet förde mig vidare till boken den engelske litteraturvetaren och Shakespearekännaren Edward Wilson-Lees bok The Catalogue of the Shipwreced Books (utg. 2018), den första biografin på engelska om Hernando Columbus.

Hernando skulle aldrig glömma hur han då så tydligt insåg att tillgång till den kunskap och information som kan finnas i böcker ger makt.

Hernando föddes i Cordoba 1488 som frukten av en långvarig förbindelse mellan Christofer Columbus och Beatriz Enriques de Arana, en ung kvinna som växt upp hos välbärgade släktingar, där Hernando också bodde under Columbus förs­ta resa över Atlanten. Han kom senare att vistas vid det spanska hovet och undervisades där vid sidan om infanten Juan men när denne dött som minderårig stannade han hos drottning Isabella tills han 1502 – 1504 som 13 – 15-åring följde med på faderns fjärde resa till Amerika – ett tonårsäventyr av det slag som det är mycket roligare att ha varit med om än att vara med om.

Målet för resan var att finna en väg till Indiska oceanens fastland genom Karibiska havet, men expeditionen blev ett misslyckande –Panama­näset låg i vägen. Hela resan var fylld av motgångar och väldiga strapatser. De fick uppleva blodiga strider med lokala stammar och myteri på det egna skeppet som nära nog kostade både far och son livet. De led också skeppsbrott utanför Jamaicas kust men överlevde med knapp nöd i tretton månader på vad som varit fartygets akterdäck.

Med hjälp av uppgifter i en bok som Columbus hade ombord kunde han förutbestämma en månförmörkelse och han hotade medlemmar av det lokala Tainofolket att hans Gud skulle förgöra dem om de inte försåg hans svältande besättning med mat. Månen förmörkades precis som han sagt och besättningen kunde mättas. Hernando skulle aldrig glömma hur han då så tydligt insåg att tillgång till den kunskap och information som kan finnas i böcker ger makt.

Undsättning kom efter tretton månader och de kunde småningom återvända till Spanien. Columbus var då en bruten man, och han avled 1506, två år efter hemkomsten.

Av sin far och av boksynta lärare vid hovet hade Hernando tidigt skaffat sig läsvanor och han utvecklade tidigt en vana att göra upp listor. Redan under vistelsen hos infanten Juan förde han en ”Bok över allting”. Och hans liv kom till stor del att handla om att samla och ordna. Böcker som han ärvde efter sin far blev början på hans boksamling som han tidigt utökade med egna inköp. Tre år efter faderns död återvände Hernando till Nya världen tillsammans med sin äldre bror Diego som skulle tillträda som guvernör över Hispaniola. Förpackade i fyra kistor medförde han 238 böcker som kom att utgöra den första kända boksamlingen i Amerika. Efter bara ett par månader återvände han till Spanien – man får intrycket att en regelbunden fartygstrafik över Atlanten redan hade etablerats.

Hernandos far var en visionär med siktet inställt på geografiska upptäckter och merkantila och militära erövringar som skulle ge Spanien kontroll över världen. Sonen visade sig i lika hög grad som sin far vara en visionär, men hans mål var ett annat. Istället för att jaga materiella rikedomar ville han utforska världens vetande och samla dess frukter i ett universellt bibliotek. Han reste 1510 till Rom för att försöka reda ut ekonomiska problem som hans bror Diego åsamkat sig genom att bryta ett äktenskapslöfte, och det var under vistelsen där som hans inköp av böcker tog fart. Samtidigt fick han blick för gravyrer, träsnitt och han kom att samla grafiska blad och böcker med samma iver.

Ferdinands och Isabellas dotterson blev 1516 kung, som Karl I. Han fick tidigt ett gott intryck av Hernando, som med tiden kom att bli en av den unge kungens nära rådgivare och följde med honom på resor i Europa, bland annat till Bologna där han av påven kröntes till kung av Spanien och några år senare till Aachen där han som Karl V kröntes till kejsare av det tysk-romerska riket. Den unge oerfarne kungen kom med tiden att bli en mäktig och kosmopolitisk kejsare som sades prata spanska med Gud, italienska med sin älskarinna, franska med män och tyska med sin häst – men det är oklart hur han kommunicerade med Hernando.

Isamband med resor som Hernando företog med kungen och under egna resor till Rom, Venedig, Nürnberg, Köln, London och andra metropoler köpte Hernando tusentals böcker samtidigt om han mötte många av tidens ledande humanister och konstnärer, såsom Erasmus av Rotterdam, Thomas More och Albrecht Dürer. Under en enstaka vistelse i Venedig förvärvade han inte mindre än 1 637 böcker som han lät skeppa till Spanien, men fartyget förliste och alla böckerna följde med fartyget till botten av Neapelbukten. Hernando hade noga förtecknat alla sina inköp och bestämde sig för att leta upp nya exemplar av alla böcker som fanns i hans ”katalog över skeppsbrutna böcker”.

Hernandos vision var att skapa ett allomfattande bibliotek. Det skulle inte, som exempelvis Vatikanbiblioteket, enbart innehålla klassiska verk och texter av rättrogna författare utan allt: verk av ledande teologer, filosofer och humanister men också material som förkastades av kyrkan eller tidens ledande tänkare, såsom kätterska skrifter, romantiska berättelser eller annat lättviktigt strunt; exempelvis köpte han i Rom Hi­storien om blondinen och brunetten och Kärleken övervinner allt. Vidare samlade han pamfletter, fabler och skrifter på allahanda språk från främmande kulturer. Hernando var en trogen katolik men införskaffade under sina resor i Tyskland Lu­thers skrifter, som vid den tiden gav upphov till politiska konvulsioner över hela Europa. Senare skulle den spanska inkvisitionen rensa ut dem från hans bibliotek.

Vid sidan om boksamlandet bedrev Hernando andra projekt. Att på ett korrekt sätt förstå språket är en förutsättning för att ta del av vetandet i ett bibliotek. Hernando beslöt sig därför att i ett lexikon sammanställa vad alla latinska ord betyder och hur de har använts av olika författare. Enligt hans egna anteckningar inledde han arbetet kl. 8.00 måndagen 6 september 1518, och han hade på 1 476 manuskriptsidor definierat cirka 3 000 ord när han vid okänd tidpunkt lade ner pennan. Han hade då kommit till ordet ”bibo” – att dricka.

Ett annat av hans projekt var att ställa samman en ”Beskrivning av Spanien” med detaljerade kartor och en allomfattande förteckning över alla Spaniens städer: exakt geografiskt läge, antal innevånare, olika statistiska uppgifter, allt värt att minnas om platsen. Till sin hjälp hade han en grupp speciellt utbildade medhjälpare med strikta instruktioner att bara inhämta information från ”betrodda individer” som måste svära på uppgifternas sanningshalt. Kungen blev imponerad av projektet och understödde det. Imponerad av Hernandos arbetsmetoder gav han honom också i uppdrag att utarbeta en officiell karta som skulle leda spanska skepp till Indien. Men av okänd anledning fick Hernando order om att avsluta beskrivningen av Spanien. De bevarade anteckningarna upptar 6 335 punkter som beskrivs på drygt 1 400 tätt handskrivna foliosidor. Kanske tyckte vissa landägare att kartläggningen blev alltför närgången.

Hernandos boksamling kom att bestå av 15 000 – 20 000 böcker, ett flerdubbelt större antal än något annat av tidens bibliotek. Och böckerna förvarades inte i kistor eller travades horisontellt på bord eller bänkar. På ett dittills okänt sätt var de ställda vertikalt i väggfasta hyllor med ryggarna utåt. De var tillgängliga för alla, men Hernando var rädd om sin bokskatt och besökarna fick stå på en armlängds avstånd från bokhyllorna i en metallbur – som dykare i en hajbur.

Samtidigt som han strävade efter att skapa ett så allomfattande bibliotek som möjligt brottades han med problemet om hur man skulle hantera det allt större flöde av information som boktryckarkonsten gjorde tillgänglig, den tidens ”information overload” – men samtidigt ett gammalt problem; redan Predikaren i Gamla testamentet varnar oss: ”det myckna bokskrivandet tar aldrig slut”. Ändå accepterade Hernando utmaningen och i ett brev till kejsaren skrev han: ”Det är en sak att skapa ett bibliotek av det som man kan hitta i vår tid, men en helt annan att ordna saker på ett sådant sätt att allt nytt kan letas upp och sparas för all framtid.”

Hernando hade själv ett häpnadsväckande minne men insåg att samlingarna måste organiseras så att de blev hanterbara också för andra, så att det blev möjligt att veta vad de innehöll och så att allt var möjligt att hitta. Bibliotheca Hernandiana, som han ville att det skulle heta, fick inte bara bli en byggnad, en död förvaringsplats för böcker.

Den information som ett bibliotek rymmer måste kartläggas och kartorna hela tiden uppdateras, precis som när sjöfararna finner nya öar. Hernando skapade efter hand olika katalogiseringssystem för sitt bibliotek. Förutom att noggrant registrera tid och plats och pris för varje bok och ett alfabetiskt register över böckernas författare, ett Abcdarium, upprättade han separata register över vilket ämne varje bok behandlade, Libro de las Ciencias , och ett tredje register över tänkbara söktermer med hänvisningar till relevanta böcker i biblioteket, Libro de las Materias.

Förteckningarna över författarna och söktermerna fördes inte i egentliga böcker utan på små indexkort för att hela tiden kunna kompletteras. Han utarbetade också en egen uppsättning ”biblioglyfer”, hieroglyfliknande tecken som han använde på indexkorten och med vilkas hjälp han med en enda blick kunde få allahanda information om en bok, allt från en boks storlek och innehåll till om en författare skrev under pseudonym. Carl von Linné brukar ses som den som i mitten av 1700-talet ”uppfann” registerkorten, men uppenbarligen var Hernando före. Dessutom, och mest imponerande av allt, lät han en talrik stab av sumaristas läsa och skriva sammanfattningar av innehållet i drygt 10 000 böcker. Efter det att Hernando själv hade läst och redigerat dessa sammanfattningar skrevs de in i en Libro de los Epitomes.

Vid sin död hade Hernando samlat ihop drygt 3 000 gravyrer och tryckta blad av olika slag, en större samling än någon annanstans, som han också katalogiserades på ett sökbart sätt. De ordnades först efter storlek (oktavo, quarto etc), sedan efter motiv i sju kategorier i hierarkisk ordning: helgon, män/kvinnor, djur, ”döda” föremål, dekorativa objekt, topografiska bilder eller kartor och, slutligen, växter. De är vidare ordnade efter antalet avbildade individer eller föremål, exempelvis 10 manliga helgon (fler än 10 anges som många), vidare om de är nakna eller klädda och efter ytterligare rangordnade kriterier.

Om Hernandos privata liv tycks inte mycket vara känt. Förutom för kejsarens uppdrag hade han kanske inte så mycket tid över för annat än sina böcker. Det är alltid vanskligt att försöka sätta diagnoser på individer som levde för länge sedan, men kanske tyder hans fantastiska minnesförmåga och hans närmast maniska samlariver och vurmen för listor på att han kan ha haft Aspergers syndrom 500 år innan sjukdomen beskrevs. Han testamenterade den helt dominerande delen av sina besparingar till Bibliotheca Hernandiana för att det skulle kunna fortsätta att växa och utvecklas. Bland övriga poster är det en som står ut: en Leonor Martinez, dotter till en värdshusvärd i Lebrija skulle få 3 000 maravedís , och Hernando noterade: ”för att lätta mitt samvete”.

Trots att Hernando i sitt testamente anvisade medel till biblioteket försummades det, förföll och splittrades och enbart omkring 3 000 böcker finns idag kvar i Bibliotecha Hernandiana i Sevilla. Libro de los Epitomes, alltså verket med sammanfattningar av böckerna i Hernandos bibliotek, försvann kort efter hans död 1539 och i Sevilla finns bara sammanfattningar av omkring 500 böcker bevarade. Men 2019 gjordes ett sensationellt fynd i ett arkiv i Köpenhamn. I en omärkt foliovolym fann man sammanfattningar av drygt 2 000 böcker som i längd omfattar från en halv sida till upp till 30 sidor – flera med Hernandos anteckning i marginalen: vidi – jag har läst.

Hernandos system för att katalogisera innehållet till sina samlingar och med olika metoder göra innehållet sökbart var banbrytande, och man har menat att han uppfann Google redan för 500 år sedan. Men utvecklingen går fort, och det är dags för en uppdatering. Manuskriptet som hittades i Den Arnamagnæanske Samling i Köpenhamn håller på att digitaliseras, och till nytta för dem som inte helt behärskar 1500-talets latin kommer det att översättas och göras tillgängligt för alla. Man skulle vilja tro att Hernando ryser av lycka där han ligger i katedralen i Sevilla under en sten som han själv designade: runt familjens vapensköld ligger katalogerna till hans bibliotek – hans bidrag till att göra det oändliga kunskapshavet farbart.