Solidaritetsarbete i motvind

Jag växte upp i ett antikommunistiskt, antitotalitärt hem och har demonstrerat för Baltikums frihet och mot Sovjetunionens krig i Afghanistan. När jag gick på gymnasiet föll de östeuropeiska diktaturerna. Det är fortfarande den viktigaste politiska händelsen i mitt liv.

Vid ett tillfälle deltog jag i en manifestation utanför det sovjetiska konsulatet i Göteborg, där man höll en fest på årsdagen av den så kallade oktoberrevolutionen. När Arbetarpartiet kommunisternas (APK:s) ledare Rolf Hagel kom ut från konsulatet möttes han av burop från demonstranterna. Jag skaffade också en affisch som föreställde Nobelpristagarna Andrej Sacharov och Aleksandr Solzjenitsyn, som jag satte upp i mitt rum. Bakom både manifestationen och affischen fanns organisationen Östeuropeiska solidaritetskommittén.

Recenserad bok

Stoppa Sovjetimperialismen! Hur borgerliga aktivister utmanade världens mäktigaste totalitära stat

Magnus utvik

Timbro Förlag (2026)

Magnus Utvik, som är åtta år äldre än jag, hade en väsentligt annorlunda uppväxt. Han var länge kommunist, en erfarenhet han senare har bearbetat i flera böcker. Därmed har han anslutit sig till den eminenta skara av ex-kommunister som arbetat för att upplysa om kommunismens brott. Utvik var medlem i den Albanientrogna sekten KPS, som han skildrade i Med Stalin som Gud (2011). Senare gick han med i Vänsterpartiet, vars historia han har skrivit om i Partiet på kant med (v)erkligheten (2018) och Partiet som kom in från kylan. Från Zäta till Nooshi (2022).

Utviks nya bok Stoppa Sovjetimperia­lismen! handlar inte om kommunister utan om deras motståndare, den tidigare nämnda Östeuropeiska solidaritetskommittén (ÖESK), som grundades 1976. År 1979 genomförde organisationen en uppmärksammad aktion i samband med de sovjetiska kulturdagarna på Skansen. Då deltog bland andra den sovjetiske avhopparen Valentin Agapov, vars familj inte tilläts lämna Sovjet.

ÖESK ville stödja den dissidentrörelse som vuxit fram i Sovjetunionen under 1960-talet. År 1970 fick Solzjenitsyn Nobelpriset i litteratur och 1975 fick Sacharov fredspriset. Sovjetunionen undertecknade 1975 Helsingforsavtalet, som innehöll skrivningar om de mänskliga rättigheterna, utan att förstå konsekvenserna av det. Därefter bilda­des grupper i Sovjet och Östeuropa, med syfte att bevaka hur regimerna levde upp till avtalet. Den mest uppmärksammade var Charta 77, med dramatikern och senare presidenten Václav Havel.

Kommunistregimerna gjorde allt de kunde för att kväsa motståndet. Friska människor låstes in på psykiatriska kliniker i Sovjet bara därför att de kämpade för demokrati. Att uppmärksamma detta missbruk av psykiatrin var ett av de viktigaste inslagen i ÖESK:s arbete. I början av 1980-talet hamnade Polen i centrum efter att Lech Wałęsa hade grundat den oberoende fackföreningen Solidaritet och undantagslagar införts i landet.

ÖESK leddes av Ülo Ignats, som dessvärre gick bort i cancer 2011. En viktig röst för framför allt balternas frihet var Andres Küng, som också tyvärr dog alltför ung, 2002.

Utvik har intervjuat ett par av de kvarvarande företrädarna för ÖESK, Christer Åkerlundh och Urban Westling. Deras idealism var beundransvärd. Åkerlundh berättar att han ägnade all tid åt solidaritetsarbetet, han hade ingen fritid och hann inte med vare sig vänner eller flickvänner.

ÖESK arbetade i motvind, man hade bara en bråkdel så många medlemmar som till exempel Chilekommittén. Det säger någonting om det bistra vänsterklimat som rådde på 1970-talet, men också om hur dåliga borgerliga personer ofta är på att organisera sig.

Det sista kapitlet i Utviks bok ägnas åt en av dagens solidaritetsrörelser. Christer Åkerlundh är nu engagerad i att organisera möten i Helsingborg för Ukrainas sak. Därmed sluts cirkeln. I dag framstår kampen mot Vladimir Putins imperialism och förtryck som den viktigaste utrikespolitiska frågan.

Utvik konstaterar att det har skrivits mycket om 1960- och 70-talets vänster och betydligt mindre om dem som gjorde motstånd mot kommunismen. Därför är det välkommet att Östeuropeiska solidaritetskommitténs arbete nu har blivit dokumenterat.