Något ruttet i danska staten?

Danmark skakades tidigt detta år av en ytterst märklig skandal. I början av januari fick offentligheten veta att chefen för den danska motsvarigheten till Must – Forsvarets Efterretningstjenste, FE – Lars Findsen hade suttit hemligt häktad sedan den 8 december 2021, anklagad för landsförräderi. Findsen är inte vem som helst utan den ämbetsman som under nästan två årtionden uppburit de högsta befattningarna inom dansk säkerhets- och försvarspolitik. Han var först PET-chef (Säpo), därefter departementschef i Försvarsministeriet och från 2015 ansvarig för FE. Han har dessutom suttit i regeringens ”Sikkerhedsudvalg” i arton år. Efter en undersökning av kontrollorganet TET (Tilsynet med Efterretningstjensterne) blev han suspenderad i augusti 2020 tillsammans med fyra ytterligare chefer, däribland den av­gående departementschefen i Försvarsministeriet, också han tidigare chef för FE. Men inte nog med åtalet mot Findsen och hans närmaste medarbetare. Ungefär samtidigt framkom det att den tidigare försvarsministern och färgstarke Venstre-­politikern Claus Hjort Frederiksen också var åtalad för landsförräderi.

Omvärldens reaktion på de danska avslöjandena var mållös förvåning. Hade verkligen toppskiktet inom försvarsdepartement och säkerhetstjänst varit landsförrädare? Och sålt topphemliga uppgifter till främmande makt? Eller fanns det andra motiv till åtalen? Om så var fallet, varför hade åklagarmyndigheten valt att åberopa den klassiska och sällan använda förräderiparagrafen – paragraf 109 – i dansk straffrätt?

Vilken var då bakgrunden till det som inträffat? När amerikanen Edward Snowden år 2013 avslöjade uppgifter om amerikanska underrättelsetjänstens förehavanden framkom i marginalen att Danmark hade ett underrättelsesamarbete med USA; ett i sig självt föga märkligt förhållande mellan två militärt allierade länder. Något år senare hävdade tidningen Information att samarbetet handlade om en elektronisk avlyssning, reglerat i ett avtal mellan FE och amerikanska NSA (National Security Agency). I september 2020 publicerade Berlingske Tidende en till synes välinformerad artikel om samarbetet. Den byggde enligt tidningen på uppgifter från flera i underrättelsetjänsten ”centralt placerade” källor.

Avtappningen omfattade inte endast rysk och kinesisk, utan också dansk och tysk datatrafik.

Enligt dessa hade den socialdemokratiske statsministern Poul Nyrup Rasmussen i mitten av 1990-talet gett klartecken för ett nära samarbete mellan FE och NSA. Det hade ­nämligen kommit till amerikanernas kännedom att det gick en kabel genom Danmark, via vilken det passerade elektronisk kommunikation från Ryssland och Kina. Det avtal som ingicks innebar att FE överförde kabelns rådata – bland annat mejl, sms, mobiltelefoni, internetsökning – till NSA, under förutsättning att USA inte avlyssnade danska medborgare och företag. Från mitten av 2010-talet växte emellertid datamängden i kabelsystemet lavinartat. Ett amerikanskt avlyssningsprogram installerades därför på FE:s nya datacenter vid Sandagergård på Amager. Genom detta kunde FE avtappa och lagra rådata som NSA via överförda sökord kunde få tillgång till. Avtappningen omfattade inte endast rysk och kinesisk, utan också dansk och tysk datatrafik. Olika ”filter” skulle förhindra amerikanerna att få tillgång till information om danska medborgare och företag. Det ursprungliga avtalet mellan FE och NSA har under alla år förvarats på FE:s högkvarter i Köpenhamn i ett exemplar och varje ny försvarsminister har personligen besökt högkvarteret för att signera det och därmed bekräfta den nya regeringens lojalitet. Allt detta fungerade utan problem i tjugofem år fram till dess att Trine Bramsen blev försvarsminister och Mette Frederiksen statsminister i juni 2019.

Enligt de uppgifter som framkommit hade en IT-expert inom FE i november 2019 vänt sig till TET och överlämnat material­ som påstods visa att avlyssningen inkluderade danska medborgare. TET tillsatte en intern utredning som i augusti 2020 tillställdes försvarsminister Trine Bramsen. Fram till denna dag – den 21 augusti 2020 – hade såväl myndigheter som ansvariga poltiker antingen hållit tyst eller helt avvisat påstådda oegentligheter inom FE. Men nu exploderar Danmarks värsta spion­affär inför offentlighetens ögon – och luntan antänds inte av någon visselblåsare eller grävande journalist, utan av regeringen själv, närmare bestämt av dess försvarsminister.

När TET överlämnade sin hemligstämplade utredning i fyra band till ministern, medföljde också ett utkast till pressmeddelande. Av någon anledning beslöt Bramsen att meddelandet skulle göras offentligt. Av den kommuniké som publicerades framgick bland annat följande:

• FE hade vid flera tillfällen givit TET ­felaktiga uppgifter.
• FE hade enligt TET:s bedömning ­inhämtat uppgifter om danska medborgare. ­
• FE hade före 2014 igångsatt operationer i strid med dansk lag.
• FE:s ledning hade sökt dölja aktiviteter som TET borde fått veta.

TET konkluderade att ansvaret för de överträdelser som begåtts föll på såväl den tidigare som den nuvarande ledningen för FE. Som för att framhäva att TET:s konklusioner var politiskt förankrade, underströks i meddelandet att myndigheten under hela utredningsförloppet varit i löpande kontakt med försvarsministern och att hon hela tiden uttryckt sitt stöd för undersökningen. Strax efter beslöts att Lars Findsen, liksom den nyligen avgångne departementschefen i Försvarsministeriet och tidigare FE-chefen, Thomas Ahrenkiel, samt ytterligare tre ledande personer skulle suspenderas från sina tjänster – i Ahrenkiels fall drogs dessutom hans nyligen aviserade utnämning till ambassadör i Berlin tillbaka. Enligt uppgifter i dansk press deltog vid detta möte inte bara Trine Bramsen och hennes departemenschef, utan också statsminister Mette Frederiksen och departementschefen i stats­ministeriet Barbara Bertelsen.

Med ett slag hade 25 års intimt underrättelsesamarbete mellan USA och Danmark raserats. Eftervärlden har framför­allt frågat sig varför de uppgifter som framkom i TET:s utredning inte hanterades internt och förtroligt. Varför omplacerades inte de aktuella cheferna utan offentliga åthävor, om de nu ansågs juridiskt belastade och/eller politiskt förbrukade? Och varför bedömde rege­ringen Frederiksen det viktigare att offentligt klä av sin egen ­underrättelsetjänst än att slå vakt om ett nära samarbete med landets främsta militära beskyddare?

I förlängningen av TET-rapportens offentliggörande beslöt regeringen om två åtgärder. Det ena var att justieministeriet tillsatte en hemlig kommission med uppgift att undersöka tillförlitligheten i TET:s utredning. Kommissionen bestod av tre hovrättsråd, alla till denna dag okända. Det andra och kanske mest anmärkningsvärda var emellertid att PET, alltså danska Säpo, parallellt ingångsatte en hemlig utredning av bland annat Lars Findsens och hans närmaste medarbetares agerande. Det är svårt att tro att justitieminister Nick Hækkerup inte godkänt PET:s åtgärd eller i varje fall haft kännedom om dess initiativ. I vilket fall fick PET vittgående befogenheter att övervaka Findsen och hans familj – elektronisk avlyssning, skuggning och husrannsakan med mera. Än märkligare är emellertid att den av justitieministern tillsatta kommissionen, vilken fick tillgång till fler hemliga avtal och dokument än vad till och med TET hade haft, in i det sista var ovetande om att det parallellt arbetade en hemlig PET-utredning med fallet Lars Findsen.

Den 13 december 2021 framlade kommis­sionen med de tre hovrättsråden sin utredning. Här avvisades TET:s tidigare slutsatser på varje punkt. Lars Findsen och hans medarbetare friades därmed helt från de anklagelser som offentliggjorts ett drygt år tidigare. FE:s ledning hade inte undanhållit några uppgifter och heller inte överträtt några av de regler och avtal som styrde verksamheten. Saken är bara den att då hade Lars Findsen i största hemlighet suttit häktad nästan en vecka anklagad för landsförräderi. Om detta hade den danska offentligheten inte en aning. Det framkom först i början av januari när tingsrätten i Köpenhamn, på åklagarens anmodan, skulle förlänga häktningstiden med ytterligare en månad. I samband härmed krävde Findsen att hans namn skulle göras offentligt, vilket domaren tillät. Han fick dessutom i en kort tv-sekvens säga att han var oskyldig och att åtalet var ”vanvettigt”. Själva åtalet är emellertid hemligstämplat, liksom utredningen i stort. Häktningstiden förlängdes fram till februari, men efter ett överklagande till hovrätten i Köpenhamn frisläpptes Findsen samtidigt som åtalet upprätthölls.

Fram till denna dag – den 21 augusti 2020 – hade såväl myndigheter som ansvariga politiker antingen hållit tyst eller helt avvisat påstådda oegentligheter inom FE.

När det stod klart att Lars Fidsen satt häktad och tillsammans med Claus Hjort Frederiksen var åtalad för landsförräderi utbröt ett ramaskri i dansk press, men intressant nog riktades det inte mot de åtalade utan mot regeringen. Bland det mest uppseväckande var att ett antal tidigare departementschefer trädde fram med ytterst skarp kritik mot regeringens handläggning av saken. Departementschef är ett opolitiskt och ytterst ansett ämbete, till vilket det inte finns någon motsvarighet i Sverige. I chefernas dna ingår att aldrig kommentera politiska frågor offentligt, det gäller också efter att de lämnat sina tjänster. Likväl bröt nu ett antal högt re­spekterade ämbetsmän under våldsam indignation denna tradition. En av de mest inflytelserika menade att handläggningen av ärendet, särskilt från försvarsministerns sida, kännetecknats av en ”ubrudt kæde af fejlbeslutninger”. En annan hävdade att hanteringen var sällsynt hänsynslös mot de inblandade och präglad av bristande eftertänksamhet, medan en tredje karakteriserade den som amatörmässig.

De tidigare statsministrarna Anders Fogh Rasmussen och Lars Løkke Rasmussen skrev en upprörd artikel i Politiken. Och i affärstidningen Børsen pekade chefredaktören Bjarne Corydan, tidigare socialdemokratisk finansminister, på Poul Nyrup Rasmussens tystnad i frågan och menade att den ”sade allt”, i synnerhet med tanke på att Mette Frederiksen enligt Corydan hade desperat behov av Nyrups hjälp.

Två frågor har stått i förgrunden för den offentliga diskussionen sedan början av detta år, dels vad åtalet mot Findsen och Hjort kan tänkas innehålla, dels varför regeringen – få eller ingen tror annat än att också statsministern och justitieministern varit inblandade i de avgörande besluten – lät offentliggöra kritiken av FE och suspendera Lars Findsen i augusti 2020. På den första punkten verkar bilden efterhand ha klarnat. Det handlar inte om att de åtalade lämnat uppgifter till främmmande makt, utan av allt att döma om deras relation till medierna – närmare bestämt om huruvida de läckt förtroliga upplysningar till pressen. Claus Hjort har nämligen öppet deklarerat att det bevismaterial som han förelagts består av tidningsartiklar i vilka han bekräftar – och försvarar – det som varit offentligt sedan hösten 2020, nämligen att det finns ett elektroniskt ­underrättelsesamarbete mellan FE och NSA. Att sakens kärna utgörs av säkerhetstjänsternas förhållande till medierna styrktes av att FE och PET före jul inkallade direktörerna för Dansk Radio, Berlingske och Politiken till ett möte där de varnades för att paragraf 109 också kunde användas mot journalister och ansvariga utgivare.

På den andra frågan finns inget säkert svar. Men det finns ledtrådar och ingen av dem har något med Danmarks säkerhet eller förhållande till främmande makt att göra. Snarare handlar de om regeringen Frederiksens ambitioner och sätt att utöva makt. Trine Bramsen blev försvarsminister med ett mandat att ”rydde op” inom försvarsområdet efter ett antal personskandaler. Hennes hårdhänta agerande väckte tidigt uppmärksamhet. Bramsens obetänksamma reaktion när TET:s slutsatser publicerades följde detta mönster. Men det låg också i linje med statsminister Mette Frederiksens och ­hennes ­nytillträdda departementschef Barbara Bartelsens fruktade fäbless för brutal maktutövning inom centraladministrationen.

En intressant men obekräftad uppgift gör gällande att de tidigare statsministrarna Poul Nyrup Rasmussen och Anders Fogh Rasmussen hade sökt påverka stats- och försvarsministern att hemligstämpla TET:s utredningsresultat med hänsyn till samarbetet med USA. Det kan här faktiskt inte uteslutas – när uppgifterna nu likväl gjordes offentliga – att dessa betydligt yngre ministrar som formats av den danska 68-generationens antiamerikanism och pacifistiska antimilitarism såg samarbetet med NSA som en politisk belastning och undervärderade de långsiktiga konsekvenserna av ett avslöjande för tilltron till dansk säkerhetstjänst. Att det dessutom tydligen har funnits en stark personlig animositet mellan i synnerhet Findsen och den maktfullkomlige Bertelsen har säkert inte minskat viljan att sända hem hela den gamla ledningen för FE.

Det är naturligtvis möjligt att Lars Findsen på någon punkt brutit mot sin tystnadsplikt i kontakten med pressen, men att han och Claus Hjort Frederiksen skulle dömas efter den ålderstigna förräderiparagrafen verkar osannolikt. Den har förmodligen åberopats av åklagarna eftersom den sanktionerar elektronisk avlyssning. Dess­utom har den fördelen – eller nackdelen beroen­de på hur man ser det – att justitieministern avgör om och när åtal skall väckas, vilket gör det möjligt att skjuta på ett åtal till efter det stundande valet. Om det nu någonsin blir ett åtal.