Paradiset på jorden

Så därför är Steven Pinkers nya bok mycket välkommen. Boken är som undertiteln säger en hyllning till förnuft, vetenskap, humanism och framsteg. Bill Gates har redan prisat den, och själv behöver jag inte heller övertygas om värdet av dessa värden.

Den kanadensiske psykologiprofessorn vid Harvard har redan skrivit ett stort antal bästsäljande böcker. Den mest omtalade på senare år är The Better Angels of Our Nature, som är en bred och mycket välunderbyggd världshistoria – där den röda tråden är att människan har blivit allt fredligare och mer och mer civiliserad. Stater är numera inte bara mindre benägna att gå ut i krig mot varandra, vi vanliga människor mördar och slåss dessutom allt mindre. Och allt fler länder avstår från att tortera och avrätta sina egna medborgare. Vi har dessutom upplevt en rättighetsrevolution som omfattar allt fler grupper av människor.

Det är denna framgångsberättelse han nu följer upp i Enlightenment now. För till viss del är denna bok skriven som en fortsättning och breddning av The Better Angels of Our Nature – samt som ett försvar emot dem som har kritiserat honom. Det Pinker vill säga nu är att det inte bara är krigen och våldet som långsiktigt har minskat. Hela världen har blivit bättre. Steven Pinkers egen favoritgraf visar att det nu till och med dör allt färre människor av blixtnedslag – risken har minskat med hela 95 procent under de senaste 100 åren.

Merparten av boken är en tematisk genomgång av världsläget inom en stor mängd områden där vi har sett stora framsteg. Men – som Steven Pinker konstaterar i ett helt kapitel – många, särskilt intellektuella, har svårt för framsteg. Han kallar det progressofobi. Och visst finns det en sådan tankefigur som verkar djupt mänsklig, och som går ut på att allt snart brakar åt skogen och att det var bättre förr. Vi verkar ha en sådan inbyggd tendens till nostalgi – tiden läker alla sår och framtiden ter sig i regel hotfull. En annan anledning är att när saker går fel, så går de i regel fel med dunder och brak, medan det som blir bättre smyger sig på oss utan att vi riktigt märker det. Dessutom har vi en bias för negativa nyheter, och medierna slår upp ett krig som börjar större än ett fredsavtal som sluts. Botemedlet för att undkomma alla dessa mänskliga svagheter för negativism och anekdoter är att räkna.

Många frågar sig dessutom vad som egentligen är framsteg. Steven Pinkers svar är att ett långt liv är bättre än ett kort, mat på bordet bättre än hunger, frisk är bättre än sjuk, och så vidare. Allt detta kan mätas, och utvärderas över tid. Så han tar oss på en resa som klargör hur dessa basala frågor förändrats.

Medellivslängden har ökat kraftigt i världen sedan början av 1900-talet. Barna- och mödradödligheten har minskat lika dramatiskt. På samma sätt har hälsan globalt förbättrats tack vare saker som vaccinationer och vattenrening. Andelen undernärda och antalet dödsoffer i svältkatastrofer är en annan framgångssaga. På samma sätt har välståndet i världen ökat hundrafalt sedan den industriella revolutionen.

Delar av detta förklarar Pinker med att en ny, borgerlig anda började prägla världen efter upplysningen och under 1800-talet. Den stora frågan var inte längre ”Hur ska jag bli frälst?” utan ”Hur ska jag bli lycklig?”. Denna orientering mot nuet och framtiden gick hand i hand med dygder som självkontroll och arbetsmoral. Pennan – och penningen – blev viktigare och starkare än svärdet. Krigaren Napoleon föraktade handel och kallade en gång Storbritannien för ”a nation of shopkeepers”. Men britterna tjänade, som Steven Pinker påpekar, redan under Napoleonkrigen drygt 80 procent mer än fransmännen, och hade 30 procent mer kalorier i sin mat. Och alla vet hur det slutade vid Waterloo.

Idag lever gradvis allt färre i extrem fattigdom, och mycket tyder på att denna kommer att utrotas helt (Jesus hade troligen fel när han sade att de fattiga alltid kommer att finnas bland oss, påpekar Pinker). Allt färre dör i bilolyckor och i flygplanskrascher. Allt färre drunknar, dör i eldsvådor, naturkatastrofer och i fallolyckor.

Samtidigt har världen blivit friare och mer demokratisk. I allt fler länder accepteras skilsmässor och homosexualitet. Dessutom kan allt fler läsa och skriva och allt fler barn får gå till skolan i allt fler år. Vi arbetar mindre och lägger en allt mindre del av lönen på det livsnödvändiga, som helt enkelt har blivit billigare. Dessutom reser vi mer och känner oss mindre ensamma. Vi har till och med blivit intelligentare. Lyckoforskningen visar dessutom att alla dessa förändringar har varit mycket uppskattade, för vi har även blivit lyckligare.

Resultaten är oerhört smickrande för vår egen tid. Framstegen är enorma över så gott som hela fältet och jag, liksom du som läser detta, kan och bör skatta oss lyckliga för att vi lever nu och inte i någon tidigare era, eftersom så gott som alla data vi har visar att vi då sannolikt skulle leva ett kortare och sämre liv.

Världen har alltså gjort ganska mycket bra, framförallt under de senaste decennierna. Steven Pinker pekar ut ett par faktorer: Kommunismens fall och kalla krigets slut ökade friheten för många, och globaliseringen har gynnat handeln och ekonomin. Samtidigt har vetenskap och teknikutveckling förbättrat och förenklat livet för många.

Steven Pinker är som alltid slagfärdig och välformulerad, men läsningen blir ändå inte den aha-upplevelse som hans bok om våldets historia var. För problemet med Enlightenment Now är nämligen att den till stora delar redan har skrivits. Flera gånger. För oss som är bekanta med Hans Rosling, Max Roser, Christian Welzel, Angus Deaton, och på svenska Johan Norberg, Anders Bolling, Staffan Landin med flera, och deras verk, är Steven Pinkers bok inte lika som omvälvande som hans tidigare böcker.

För fem eller tio år sedan var det originellt och snudd på kontroversiellt att konstatera att världen på lång sikt blivit rikare, mättare, friskare, tryggare, mer demokratisk och helt enkelt mänskligare.

Idag har den insikten nått såväl ståuppkomiker som ledarsidor – det är väl bara kulturskribenterna som ligger efter i omvärldsförståelsen och fortfarande gottar sig i elände. Men de blir å andra sidan alltmer marginaliserade.

Den som vill spara tid och pengar kan sätta sig en timme eller två vid den utmärkta sajten Our Word in Data (https://ourworldindata.org) som Max Roser, nationalekonom vid Oxford, står bakom. Där kan man själv titta på dessa diagram istället för att läsa om dem. En del i Enlightenment Now är dessutom omtag från föregående bok, det vill säga: The Better Angels of Our Nature, vilket är litet trist.

En annan, och kortare, del av boken är en hyllning till upplysningen. Pinker lägger vackert ut texten om dessa värden, och jag har ingen anledning att protestera. Men det blir litet en känsla av högtidstal över det hela. Dagens stora fiender till upplysning är intolerant religion och hårdför nationalism. Håller med.

Denna del av boken är också präglad av den amerikanska inrikespolitiken och av Donald Trumps utspel och nycker. Förståeligt, men det sparkas in en hel del öppna dörrar.

Ska man fortsätta att vara kinkig och anmärka på detaljer, så kan man påpeka att det är snudd på vilseledande när Pinker visar en graf över antal döda i terrordåd. Den är rätt så rak och odramatisk från 1970 fram till idag. Litet upp och litet ned – men ingen direkt trend. Orsaken är att döda i terrordåd i länder med inbördeskrig av oklara skäl inte är medtagna i statistiken. Så de som sprängts ihjäl av en bilbomb i Bagdad eller Damaskus – och de är många under senare år! – är inte medräknade. Den verkliga kurvan från 1970 till idag över antal dödade i terrordåd i världen är en liggande hockeyklubba, där själva bladet är 2010-talet. Detta sätt att använda statistik imponerar inte på undertecknad.

En annan fråga som Pinker avhandlar litet för snabbt och ytligt är dagens stora globala utmaningar. En god historisk utveckling är ingen garant för att trenden håller i sig in i framtiden.

Detta gäller till exempel den växande ekonomiska ojämlikheten, det gäller även klimat och miljö, och det gäller frågan om tänkbara globala pandemier. Den växande globala migrationen kan vara en hävstång för välmåga och tillväxt, om den sköts ansvarsfullt och långsiktigt. Så har inte skett i flera länder, där vi istället ser splittring och oro. Lägg till detta att inom några år så kommer dagens högkonjunktur att avmattas. Och världspolitiken under 2010-talet – populism, Trump, Putin – är faktiskt mer bekymmersam än på länge. Det finns sedan över tio år tecken på att demokratiseringen i världen håller på att avstanna, och våldet i Mellanöstern och vapenskramlandet i Östasien är bekymmersamt på riktigt. Steven Pinker berör flera av dessa frågor och menar att mycket talar för att även dessa saker kommer att lösa sig. Ja, kanske det. Men framtiden är och förblir okänd. Och ovanstående problem kan även göra en inbiten optimist som undertecknad bekymrad ibland.

Slutligen: Detta är ingen dålig bok – tvärtom! – utan kanske bara en dåligt tajmad bok.