Kinabilder

Det är lätt att bli paranoid över hur enpartistaten får en allt starkare ställning globalt genom sina investeringar, där ekonomisk makt ofta medför politiskt inflytande. Med ett växande och globalt mäktigare Kina blir det därför viktigt att kunna bemöta kineserna konstruktivt. Men det handlar också om att kunna dra nytta av förändringarna på bästa sätt, och samtidigt värna vår västerländska värld med liberala värderingar, marknadsekonomi och demokrati, och kanske påverka Kina i en sådan riktning.

Det är därför en glädje att läsa de fyra artiklar som utgör temat ”Den kinesiska idén” i Axess (nr 4/2018), som har ett stort folkbildande värde. Fyra tunga svenska Kinakännare kommer till tals och ger sin bild av vad som driver landet rent idémässigt.

Den första artikeln, skriven av historikern Bengt Pettersson, stakar ut temat för de övriga tre genom att lyfta upp de historiska idétraditioner som legat till grund för styret av Kina sedan kejserliga tider. För oss svenskar, särskilt de yngre generationerna, som fått en allt sämre historieundervisning de senaste 20 åren, torde det vara extra intressant att reflektera över att en framväxande global stormakt är så pass påverkad av sin historia och uråldriga idétraditioner.

Kanske hade det varit bra att även lyfta fram de gamla kinesiska krigslisterna med Sun Zis krigskonst som förklaringsmodell för Kinas agerande internationellt, både vad gäller affärsstrategier och säkerhetspolitik. Enligt Sun Zi, samtida med Konfucius, är grunden för att vinna ett krig att känna sin motståndare väl och inte visa sina sanna intentioner. Bästa sättet att slå ut en fiende är att få denne att kapitulera utan att ens förstå att kapitulation skett.

Likaså är ressentimentsnationalismen, som förre ambassadören Lars Peter Fredén skriver om, viktig att begripa. Kinesisk nationalism kan kännas svårförståelig och skrämmande eftersom vi själva är så pass icke-nationalistiska med vårt postmoderna förnekande av svenska värderingar och kulturyttringar. För kineserna är nationalismen en stark drivkraft, oavsett om det gäller att få andra länder att kalla Taiwan för en provins i Kina, vilket Skatteverket numera gör efter påtryckningar från vårt utrikesdepartement till Taiwans stora besvikelse, eller att genomföra en industripolitik där kinesiska företag premieras.

Den kinesiska nationalismen återspeglas i planen ”Made in China 2025” för att göra Kina till en ledande högteknologisk nation oberoende av importerad teknik genom ökad innovation och uppköp av teknologiskt avancerade företag utomlands. Det är inte en slump att denna plan lyfts upp som ett hot mot västvärldens förmåga att dra nytta av teknikutveckling för framtida ekonomisk avkastning av både EU och USA i dessa tider av handelskrig.

För oss i Sverige kommer den stora utmaningen från Kina att vara vår möjlighet att fortsätta att vara en ledande kunskapsnation. Fallande skolresultat och sämre matematikkunskap tillsammans med bildningsförakt bådar inte gott när kineserna satsar stort på utbildning, forskning och utveckling och redan har blivit världsledande inom nya teknikområden som artificiell intelligens och stamcellsforskning.

Axess tema är ett ypperligt sätt att förkovra sig om Kina, men vi behöver också se till att yngre generationer lär sig mer om Kina och dess historia. Det oroväckande är att allt färre numera vill läsa kinesiska i Sverige och att det sedan länge saknas en generell Kinastrategi från regeringshåll.