Kinas hybridkrig är det verkliga hotet mot Taiwan

En av de främsta paradoxerna inom Taiwans politik är hur Kuomintang (KMT), som en gång förlorade det kinesiska inbördeskriget mot Mao Zedongs kommunister, i dag är det av landets större partier som står närmast Kina. Närmandet har dessutom intensifierats de senaste två åren, då KMT använder sin kontroll över parlamentet för att underminera regeringens arbete.

Förklaringen stavas identitet. Kuo­­mintangs fullständiga namn är Kinas nationalistiska parti, och enligt dess uppfattning är Taiwan en del av en större kinesisk nation. Regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) förespråkar å sin sida en taiwanesisk identitet och anser att Taiwan är en separat politisk entitet.

Detta utgör ett hot mot KMT, vars existensberättigande bygger på Taiwan som Republiken Kina. Hotet från DPP är därför rentav större än hotet från regi­men i Peking, som ju också anser att Taiwan är en del av Kina, låt vara under helt andra förutsättningar.

Väljarkåren står på DPP:s sida. Enligt den senaste av National Chengchi-universitetets regelbundna enkätundersökningar vill bara 7,2 procent av alla tai­­wa­neser se en politisk union med Kina på kort eller ens lång sikt. Endast 2,5 procent identifierar sig numera som ”kines”, att jämföra med 62 procent som ”taiwanes” och resterande som en kombination av de två.

Att DPP som första parti i Taiwans historia 2024 vann sitt tredje raka presidentval – samtliga med betryggande marginal – är ytterligare ett kvitto på detta. Men i egenskap av gammalt maktparti har KMT fortfarande stora nätverk på lokal nivå, där man alltid lyckas bättre än i presidentvalet. Lägg därtill att även taiwaneser röstar med plånboken och kan uppleva trötthet på sittande regering. Då över två tredjedelar av de 113 ledamöterna i parlamentet utses genom enmansvalkretsar lyckades KMT i samma val bli största parti i den lagstiftande församlingen med en ledamots marginal.

Sedan början av 2024 har parlamentet präglats av bråk, ofta bokstavligen talat. Flera ledamöter från båda sidor har uppsökt sjukhus. Chen Yu-jen från KMT dök en dag upp i hjälm och fräste åt DPP:s parlamentariker att hon minsann kunde hantera tio av dem på egen hand.

Flera av KMT:s ledamöter har besökt Kina, och efter samtal bakom stängda dörrar kommit tillbaka med lagförslag som att göra det enklare för kineser att få taiwanesiskt medborgarskap. Tillsammans med Taiwan People’s Party (TPP) – vågmästare med åtta platser i parlamentet – har man även föreslagit en rad lagar för att flytta makt och pengar från centralregeringen till parlamentet och lokala myndigheter. Flera lagförslag har stoppats av konstitutionsdomstolen. Men den är lamslagen sedan 8 av de 15 medlemmarnas mandatperioder löpte ut i oktober, varefter parlamentet har vägrat att godkänna någon av de domare som president William Lai har nominerat.

Det talas nu brett om en konstitutionell kris i Taiwan, där presidenten saknar vetorätt och i teorin inte har något annat val än att agera efter vad KMT beslutar i parlamentet. Den stora striden under årets början gäller försvarsbudgeten. DPP har som ambition att öka försvarsutgifterna till 3,5 procent av BNP i år och 5 procent av BNP till år 2030. I slutet av fjolåret presenterade regeringen en specialbudget på drygt 350 miljarder kronor utöver den ordinarie försvarsbudgeten, öronmärkt för asymmetriska vapenslag som ska motverka hotet från Kina. Parlamentet har dock vid ett tiotal tillfällen blockerat denna budget genom att inte ens ta upp den på dagordningen. Regeringen har därför tvingats be USA om uppskov med betalning av redan beställda vapenpaket. KMT motiverar detta med risk för korruption, ineffektivitet och förseningar i leveranser av andra vapen som man redan har betalat för. Men i bakgrunden anas andra, mer ideologiska syften. KMT befinner sig i en själavandring angående relationen till Kina. Man kan inte slå DPP i deras egen gren, det vill säga främjande av taiwanesiskt självstyre. I stället framställer sig KMT som enda aktör förmögen att samtala med både Kina och USA, med löften om fred och ekonomisk utveckling som följd.

I november tillträdde Cheng Li-wun, KMT:s mest pro-kinesiska partiordförande på länge, efter att något överraskande ha vunnit partiets internval. Hon iden­­­­tifierar sig öppet som kines och har som målsättning att alla Taiwans in­vå­nare stolt ska beskriva sig som kineser. En av Cheng Li-wuns talepunkter är att Taiwan inte ska agera bankomat för USA:s försvarsindustri. Hon uppger sig även vara villig att träffa Kinas ledare Xi Jinping ”100 gånger” för att bevara freden. Hon beskrev i början av året Kina som ”familj”, innan hon skickade KMT:s största delegation på två årtionden dit för att återuppliva ett forum med Kinas kommunistparti som senast hölls 2016.

Allt detta pågår samtidigt som Kina trappar upp sitt militära hot mot Taiwan. Under 2025 tog sig 5 709 kinesiska stridsflygplan in i Taiwans luftförsvarszon, 15 gånger så många som för fem år sedan. Man avslutade fjolåret genom att omringa Taiwan i en militärövning som hölls på större områden än någonsin tidigare. Fler fartyg som tog sig närmare Taiwan än förut och ett rekordstort antal långdistansraketer avfyrades i övningsområdet.

Dessa provokationer till trots vill Kina helst ta över Taiwan utan att behöva avfyra ett enda skott. Drömlösningen vore att Taiwan blir nästa Hongkong; faktum är att konceptet ”ett land, två system” först utarbetades med Taiwan i åtanke i början av 1980-talet.

När DPP innehade presidentposten 2000–2008 var oppositionen liksom nu i majoritet i parlamentet. Men då agerade man lojal opposition. Under Cheng Li-wuns ledning har Kina större möj­­lig­­heter till samarbete med lokala politiker, just som var fallet i Hongkong.

Hybridkrigföring är en annan viktig komponent från Hongkong som nu upprepas i Taiwan. Kina använder sin stora ekonomi som piska och morot mot företag och kändisar. Propaganda och desinformation trappas upp, och försöken att infiltrera Taiwans militär är alltmer framgångsrika. I höstas dömdes en före detta generallöjtnant till fängelse för att mot betalning ha försökt etablera en beväpnad motståndsorganisation. Just dessförinnan dömdes ett nätverk av tio militärer till upp till 13 års fängelse för liknande brott.

William Lai varnade nyligen för att Kina utnyttjar det demokratiska Tai­wans friheter, mångfald och öppenhet för att rekrytera kriminella gäng, medier, kommentatorer, politiska partier och anställda inom militär och polis för att splittra, förstöra och omstörta Taiwan inifrån. Men lagstiftning för att motverka detta har regelbundet kritiserats av oppositionen och stoppats i parlamentet.

Utländska diplomater varnar för att situationen påverkar viljan till investeringar och förtroendet för att Taiwan ska kunna stå upp emot Kina. Flera amerikanska lagstiftare har för första gången öppet kritiserat KMT med anledning av den blockerade specialbudgeten för försvaret. Frågan är hur långt KMT kan gå utan att straffas av sina egna väljare? Det är oklart, men desto tydligare är att man ironiskt nog får hjälp på traven av Donald Trump.

Redan före valet 2024 satsade KMT på ”antiamerikanism”, genom att så tvivel om USA:s pålitlighet som Taiwans säkerhetsgarant. Trumps utrikespolitik har gett ordentligt med vatten på denna kvarn.

På kort tid har USA infört tullar mot Taiwan och i praktiken tvingat landets omhuldade halvledarindustri till jätteinvesteringar på amerikansk mark. Donald Trump och flera av hans tjänstemän har uppmanat Taiwan att spendera 10 procent av BNP på försvaret.

Något som skulle få stora konsekvenser för landets ekonomi, vilket nu utnyttjas av oppositionen som bevis på USA:s opålitlighet och nödvändigheten av att samtala med Kina.

Det verkliga hotet mot Taiwan är alltså inte militärt. Det utgörs snarare av hybridkrigföring och inrikespolitisk splittring, i en tid av ökade påtryckningar från såväl Kina som USA. I fokus står en opposition som ökar koordineringen med Kina av rädsla för att förlora sin relevans. För detta kan man förstås straffas av väljarna 2028, men fram till dess riskerar det politiska dödläget att urholka väljarnas förtroende för demokratin – vilket främst gynnar ett tålmodigt Kina.