Vänstern måste våga bygga saker igen

Går det att bygga bort kulturkriget? Kan bostäder åt alla och massor av fossilfri el häva polariseringen? Journalisterna Ezra Klein och Derek Thompson argumenterar för detta i en ny bok, ett optimistiskt Yes in my backyard-manifest med relevans även för Sverige.

Abundance – överflöd – är den vision som Klein och Thompson målar upp. År 2050 äter amerikanerna grönsaker som har odlats i vertikala växthus och kött som framställs i fabriker utan inblandning av levande kreatur. Elen är billig och kommer från småskalig kärnkraft, vindturbiner och geotermiska kraftverk. Höghastighetsjärnvägar länkar samman städerna och AI-tjänster gör arbets­da­gar­na produktiva och korta.

Allt detta är fullt möjligt, men feltänkta regleringar och brist på politiskt mod håller landet tillbaka.

Dagens USA är inte på väg mot ett år 2050 präglat av överflöd. Ett bevis för detta hittar författarna långt ute på den kaliforniska landsbygden. Där ligger järnvägsspår på delar av sträckan mellan orterna Merced och Bakersfield. I bästa fall börjar tågen rulla i början av 2030-talet. Men målet var aldrig att binda samman två okända medelstora städer utan en höghastighetsbana mellan Los Angeles och San Francisco.

Två timmar och 40 minuter skulle det ta att färdas i 350 kilometer i timmen på den nya järnvägen mellan Stillahavskustens storstäder, istället för sex timmar i bil. Men planen, som beslutades 2008 med en budget på 33 miljarder dollar och målet om färdigställande till 2020, har långsamt vittrat sönder. Trots att projektet inledningsvis hade finansiering och omfattande politiskt stöd gick det inte.

Miljökonsekvensutredningen påbörjades 2012 och pågick ännu tolv år senare. Förhandlingar med intressegrupper och intressenter längs den tänkta sträckningen har dragit ut på tiden och fått kostnaderna att skjuta i höjden. Att bygga en kilometer järnväg i USA är dyrare än i jämförbara länder och produktiviteten för en anläggningsarbetare är lägre idag än på 1970-talet. Medan Kalifornien har misslyckats med att bygga 80 mil höghastighetsjärnväg har Kina byggt 3 700 mil under samma tid. Det havererade projektet i Kaliforniens inland blir en effektiv symbol för de problem som Klein och Thompson adresserar.

Författarna till Abundance är liberals i den amerikanska betydelsen – måttfull vänster som står nära Demokratiska partiet. Men deras kritik mot dagens USA kan i stora stycken kallas libertariansk. De många regleringarna hade var och en ett lovvärt syfte, men tillsammans och i ett förändrat läge blir de en hämsko för angelägen utveckling. Till skillnad från nyliberalerna har författarna i grunden tillit till det allmänna. ”En vänster som bygger” är det uttalade målet.

Det är främst vänstersidan i amerikansk politik som blir föremål för författarnas kritik. De demokrater som säger sig stå på arbetarklassens och de utsatta minoriteternas sida sviker sina väljare genom att motarbeta utbyggnaden av bostäder och energi och därigenom orsaka skenande kostnader. Samhällen med vänsterstyre förvandlas till reservat för en välbeställd elit.

Detta är inte bara dålig politik för Demokraterna – på sikt kan den omintetgöra partiets möjligheter att återta Vita huset och majoriteten i kongressen. Medan Kalifornien bygger få och dyra bostäder lyckas republikanskt styrda delstater som Texas och Arizona bygga mycket och billigt. Följden blir utflyttning från The Golden State, medan The Lone Star State och The Grand Canyon State växer kraftigt genom att erbjuda ett hem för migranterna. Och eftersom det är republikanska delstater som växer är det där allt fler mandat i representanthuset och i presidentvalets elektorskollegium hamnar.

En av bokens teser är att den amerikanska vänstern har varit alltför upptagen av samhällsekonomins efterfråge-sida. Demokraterna har hjälpt eftersatta grupper genom att skjuta till köpkraft. Supply-side economics – utbudsekonomi – har förknippats med högern och särskilt Ronald Reagan. Men att stimulera efterfrågan samtidigt som utbudet har hållits tillbaka genom regleringar har gjort allt från högskoleutbildning till bostäder och barnomsorg dyrare. Nu måste vänstern engagera sig i utbudet, menar författarna, och inte som högern trycka upp utbudet av arbetskraft genom lägre skatter och lägre bidrag, utan genom att konkret bestämma vad ekonomin ska producera: infrastruktur, förnybar energiproduktion, bostäder …

Det finns goda exempel på statligt ledd utveckling, påminner författarna (och tar därmed ut avståndet till libertarianerna). Under covid-19-pandemin våren 2020 sjösatte den första Trumpadministrationen Operation Warp Speed, ett federalt initiativ för att snabbt få fram lovande vaccinkandidater, trycka dem igenom tillståndsprocessen och snabbt skala upp tillverkningen. Denna typ av riktad offentlig satsning, i samarbete med näringslivet, är precis vad Thompson och Klein vill se mer av. Operation Warp Speed blev en lysande succé, men författarna noterar syrligt att Trump inte vill kännas vid segern. Istället har han valt att liera sig med vaccinskeptiker under sin andra presidentperiod.

Abundance är en amerikansk bok om amerikanska förhållanden. Ändå är beröringspunkterna med Sverige många. Motståndet mot Roosevelts och Johnsons politik växte på 1970-talet då folk hade tröttnat på okänsliga motorvägsbyggen, miljöförstöring och fula bostadsområden. I Sverige mötte efterkrigstidens folkhemsbygge snarlikt missnöje vid samma tid. En ny modernitetskritik, kanaliserad genom de nya vänsterrörelserna och Thorbjörn Fälldins Centerparti, ledde till stopp för nya miljonprogramsområden, utbyggda älvar och ytterligare kärnkraftverk. Både i USA och Sverige skapades den lagstiftning som än idag utgör ett kraftfullt juridiskt motstånd mot alla former av byggande och exploatering.

Idag, när de flesta inser behovet av en ny våg av omfattande byggande, blir den gamla lagstiftningen allt annat än ändamålsenlig. Ett regelverk som skulle stoppa motorvägar och miljöförstörande industrier förhindrar idag vindkraftparker och ny järnväg.

Finns här insikter för svenska politiska partier? Även hos oss medför frånvaron av materiell framåtrörelse en grälsjuk politisk kultur. Författarnas vision om en klimat­smart framtid ligger på sätt och vis närmast Miljöpartiets. Tidvis har detta parti lekt med ekomodernismen – antagandet att grön tillväxt är vägen ut ur klimat- och miljökriserna. Samtidigt föddes partiet ur motståndet mot kärnkraften och viljan att skydda den ännu oförstörda naturen. De tankar om ”nedväxt” som vunnit insteg i debatten – och som Klein och Thompson avvisar – har sin svenska politiska hemvist hos de gröna.

Moderaterna är det parti som främst förknippas med utbyggnad av ny kärnkraft, en fråga med verkligt stor symbolisk betydelse i Sverige. Förvisso finns också inom Moderaterna ett starkt nyliberalt element, som ser med stor misstänksamhet på en statlig ledarroll i samhällsutvecklingen.

För Socialdemokraterna kan Abundance väcka reminiscenser av en tid när samhällsproblem kunde byggas bort i stor skala. Men idag känner partiet ambivalens inför stora infrastrukturprojekt och hänvisar till marknaden när det gäller ny elproduktion. Det gamla maktpartiet tvekar inför att åter sätta sig bakom spakarna och styra utbudet.

Mycket talar för att USA skulle behöva komma över både nyliberal misstro mot en kraftfull stat och vänsterns ovilja att göra upp med obsoleta regleringar. Historiskt är det under trycket från globala rivaler som USA har förmått kraftsamla. Hotet från kommunismen tvingade fram New Deal-politiken, som skapade en amerikansk välfärdsstat.

Nu innebär den kinesiska utmaningen att amerikanerna behöver börja bygga igen. Vi vill knappast leva i en värld där den nya tekniken och industriella styrkan kontrolleras av Peking.