Boken som konstverk

I den debatt om läsning som har följt i spåren av digitaliseringen och ljudbokens intåg glömmer man ofta böckernas värde som fysiska objekt. De har i nära två tusen år varit bland de mest centrala kulturbärande objekten i vår civilisation. Varje bok är resultatet av ett medvetet val av papperskvalitet, typsnitt, bokband, omslag och ofta illustrationer.

Skillnaden i läsupplevelse mellan en välgjord och en slarvigt tillkommen bok kan vara stor. Boksamlare och bibliofiler har i alla tider också vördat och älskat böcker för deras ofta sofistikerade este­tiska kvaliteter. Under senmedeltiden var exempelvis bokmåleriet på många sätt den främsta och mest banbrytande konstformen överhuvudtaget. Än i dag ägnas många konstnärskap nästan helt åt bokillustration, bokbinderi och typografi.

I Sverige uppmärksammas bokkons­ten årligen genom Berlingpriset, som sedan 1991 delas ut ”till en framstående svensk formgivare för föredömlig formgivning, teknisk skicklighet och utmärkt bokstavsbehandling”.

Förra året tilldelades det konstnären Richard Årlin. Med anledning av det skrev Sune Nordgren en kort, personligt hållen artikel om Årlins konst i vinternumret av Biblis, kvartalstidskriften för Kungliga bibliotekets vänförening (ännu ett exempel på den bokvårdande delen av civilsamhället).

Årlin belönades dessutom 2025 med Bokhistoriska sällskapets pris, som instiftades 2021. Båda prisen är mycket välförtjänta erkännanden av en konstnärlig livsgärning.

Richard Årlin föddes i Malmö 1945 och är son till skådespelaren Georg Årlin. Han började sin konstnärsbana som student vid Grafikskolan Forum i Malmö och har ägnat en stor del av sitt liv åt att konstnärligt utforska det tidiga boktryckandets praktik.

De första tryckta böckerna uppstod samtidigt som, och i dialog med, stora framsteg gjordes inom den grafiska konsten. Richard Årlin har formulerat bokens konstnärliga hemvist så här: ”Tidigt boktryck med lösa typer av bly, den ursprungliga konsten att göra papper för hand och den mer seglivade grafiken har så många likheter att de gott kan kallas syskon.” Han har också bidragit med en vacker beskrivning av böcker som estetiska objekt: ”En avsikt implicit i Bok som konstnärlig form till skillnad från grafik och bild i allmänhet är att den för att upplevas måste öppnas; tryckt på arkets båda sidor och bunden måste man vända varje blad. Boken måste röras för att finnas till.”

Richard Årlin menar att det tidiga boktrycket, alltså den experimentella fas som följde på Johann Gutenbergs banbrytande innovation på 1450-talet, gav upphov till en typografi av ojämförlig kvalitet och skönhet. Eftersom han är konstnär har hans intresse inte stannat vid enbart teoretiska studier, utan han har med återkommande experiment försökt reproducera typografi och böcker på samma sätt som de producerades under dessa för boktryckandet så dynamiska och avgörande decennier. Årlins enmansförlag, Stigbergets Stamp och Press, återfinns i ateljén i Stockholm. Resultatet av hans experiment är intressant, på sätt och vis banbrytande, men framför allt otroligt vackert.

Många konstnärer producerar så kal­lade artist’s books, ofta lite experimentella utflykter i typografins och bokbinderiets gränsmarker. Ytterligare en engelsk term, private press, betecknar en annan också ganska livskraftig kategori av konstnärligt bokskapande: små, exklusiva upplagor av kända eller okända verk med genomtänkt typografi och val av papper, ibland rena samlarobjekt. Årlins konstnärsgärning går långt bortom detta och är unik, inte bara i Sverige utan även internationellt.

Så står han också i direkt kontakt med några av de världsledande experterna på tidigt boktryck.

I de böcker som han har skapat har Richard Årlin successivt utforskat samtliga delar av tidig bokproduktion. Att han med oändligt tålamod skär och gjuter alla typer, alltså varje enskild bokstav, till sina typsnitt i en kirurgiskt komplicerad process är i sig imponerande. Men det är bara början: han gör också papperet själv, liksom bläcket och själva gjutinstrumentet. Åren 1985–1986 byggde han egenhändigt ett stampverk, en väldig trämaskin för att göra pappersmassa av linnelump, i källaren till sin ateljé. En del av tillverkningsprocesserna är så pass bortglömda att instruktioner har fått hämtas från Diderots och d’Alemberts Encyclopédie från 1700-talet. Årlin har också experimenterat med att binda in sina böcker själv. Produktionen är av förklarliga skäl inte stor.

Hans böcker handlar i stor utsträckning om sin egen tillkomsthistoria. Flera av dem innehåller bokhistoriska nedslag, biografiska skisser över tidigare boktryckare eller historier om tryckerier och enskilda böcker. En stor del ägnas vanligtvis de egna experimenten och de vindlande försöken att skapa nya böcker med dessa traditionella metoder.

Årlin är katolik, och det avspeglas tydligt i konstnärskapet. Han har skrivit att bön och grafik har ”en sak gemensamt, nämligen att båda är uthålliga och medi­tativa handlingar som innebär att man upprepar samma ord”.

De rent tekniska beskrivningarna övergår ofta också sömlöst i betraktelser kring skapandeprocessen. Böckerna präglas av en förundran över själva tillblivelsen – hur skönhet och materialitet kan uppstå ur det som från början var något helt annat: linnelump, metall, bläck. Det är böcker som har mycket också ordlöst att säga om vad konstnärligt skapande är.

Böckerna innehåller dessutom som regel illustrationer i form av Årlins egen grafik (han har också producerat ett stort antal mer traditionella grafiska bilder vid sidan av sin bokproduktion), och ofta har andra författare också bidragit med texter. Ungut & Stanislaus (1999) innehåller poesi och prosa av Birgitta Trotzig, den korta texten i Menhirer (1976) är skriven av arkeologen Göran Burenhult och boken G. E. (2020) kretsar kring två efterlämnade och tidigare opub­licerade dikter av Gunnar Ekelöf.

Ionas Propheta (2017) innehåller den latinska bibelöversättningen av berättelsen om profeten Jona ur Gamla testamentet, men också Årlins egen översättning från latin.

Den av Årlins böcker som kanske är mest lättillgänglig är en av hans första, gjord när experimenterandet ännu inte kommit att omfatta samtliga delar av bokproduktionen, Libro de horas de Santo Domingo de Silos. Gravyrer & reflektioner från en vinterresa till Castilla la Vieja (1987).

Den har också getts ut i en vanlig tryckt upplaga på Kalejdoskop Förlag (1988) och går att få tag på i antikvariatsbokhandeln till ett överkomligt pris. Det är en vacker skildring av en kärv vinter i en spansk by, med dess underbara kloster, och ett brinnande konstnärligt skapande. Den är, som alla Årlins böcker, ett konstverk och ett litterärt verk på samma gång, förstås helt otänkbar som ljudbok och mer intimt komplex än rent grafisk konst.

Eller med Richard Årlins egna ord: ”En tavla på väggen riskerar att bli tom deklaration och glömmas, men grafikens egen syster den kyska boken måste man öppna om man vill se.”