Min vän har nyligen skaffat sig en bisyssla som urmakare, ett hantverk han sin vana trogen tillägnat sig genom instruktionsfilmer på nätet. En av hans första kunder råkade vara ett av svensk films större namn, en man med en fetisch för gamla sovjetiska armbandsur. Skådespelaren skrockade när han fick se hur urverket, till skillnad från de schweiziska motsvarigheterna, bara är grovt utstansat ur en bit plåt – ungefär som en kalasjnikov.
Ett annat urverk med anor från kalla kriget är ”The Doomsday Clock”. Klockan är ett mått på existentiella hot mot mänskligheten – från början kärnvapenkonflikt, sedermera även klimatkatastrof och AI-apokalyps. Hur nära mänskligheten befinner sig avgrunden illustreras med hjälp av minutvisarens avstånd från tolvslaget på en urtavla.
Domedagsklockan ges ut av den vetenskapliga publikationen Bulletin of the Atomic Scientists, grundad av vetenskapsmän från Manhattanprojektet. Hovurmakare är en oberoende styrelse bestående av experter inom naturvetenskap och säkerhetspolitik, som årligen ställer klockans visare utifrån ett index. I originalutgåvan från 1947 stod visarna på nio minuter i tolv, ”nine minutes to midnight”. Sedan dess har visarna rört sig både framåt och bakåt genom åren.
I januari 2026 ställdes klockan fram fyra sekunder till en minut och 25 sekunder från tolvslaget. Så nära midnatt har mänskligheten inte varit förut. Journalistkåren (särskilt kultursidorna) uppvisade en fixering vid undergången som säkert mest har att göra med hur den klicklystna medielogiken spelar på läsarnas rädslor. Men det hela har också något religiöst över sig, som ett samtidens svar på 1900-talets lakanspredikanter, fast i tabloidformat.
Lakanspredikanterna var ett slags kringresande förkunnare som figurerade på väckelserörelsernas sommarkonferenser. Med sig hade de stora vita lakan som de spände upp mellan träden. På dessa fanns utförliga diagram över den yttersta tidens skeenden, illustrerade med streck och pilar. De djärvaste kom även med förutsägelser om det exakta datumet för Jesu återkomst, utifrån esoteriska uträkningar baserade på Bibelns profettexter.
Till de mest namnkunniga hörde de svensk-amerikanska baptistpredikanterna Fredrik Fransson, C.A. Chader (Tjäder) och efterträdaren D.O. Belfrage, utgivare av anspråksfulla titlar som Den nuvarande världsordningens undergång, Profetisk världshistoria och Himlauret. I den senare torgförde Fransson sina domedagsdiagram utifrån tanken att Guds klocka tickar på mot domens dag, och tidpunkten gick att utläsa genom att tolka tidens tecken.
Analytiker har räknat ut att en insats emot att Jesus kommer tillbaka innevarande år garanterar 5,5 procents avkastning.
Att förutspå Kristi snara återkomst tycks åter vara på tapeten. Det amerikanska spelbolaget Polymarket erbjuder vadslagning om det mesta, och analytiker har räknat ut att en insats emot att Jesus kommer tillbaka innevarande år garanterar 5,5 procents avkastning. Förutsatt, förstås, att han inte kommer tillbaka, men frågan är vad man skulle med pengarna till i så fall. För dem som vill ha lite mer på fötterna innan de ger sig på apokalyptiskt dobbel står ett annat slags domedagsklocka till buds: den amerikanska Bibeltrogna hemsidan Rapture Ready Index.
”The rapture”, eller ”uppryckandet”, är en kristen föreställning om att de troende ska ryckas upp till himlen och därmed förskonas den sista tidens vedermödor. Denna förhållandevis nya idé fick vind i seglen efter att den brittiske 1800-talspredikanten John Nelson Darbys teologi hade hamnat i textkommentarerna till den storsäljande studiebibeln Scofield Reference Bible, som gavs ut på anrika Oxford University Press. Darbys apokalyptik brukar kallas dispensationalism, då den delade upp ändens tid i olika tidsåldrar – så kallade dispensationer –och var även lakanspredikanternas teologiska fundament.
Efter lakanspredikanternas tid fick det kristna eskatologiska uppryckandet populärkulturell draghjälp under 1900-talets andra hälft genom böcker och filmatiseringar i stil med Som en tjuv om natten, vars omslag pryds av en klocka som tickar mot midnatt, och romanen Lämnad kvar, som toppade New York Times bästsäljarlistor.
I Sverige har darbyismen lämnat ett oväntat avtryck i form av rikets vanligaste vinylskiva: Pelle Karlssons Han är min sång och min glädje. Albumet dryper av dispensationalistiskt tankegods, som spåret ”Vi ville vara redo”, där den mustaschprydde väckelsesångaren vänder sig till dem som lämnats kvar i vedermöda efter att Guds utvalda ryckts upp i skyn. För den nyfikne står plattan att finna i varenda vinylback på närmaste loppis, utan överdrift.
Uppryckandet är faktiskt så pass levande att det så sent som i höstas förärades en debatt i den kristna tidningen Dagen, efter en renässans i sociala medier. Den sydafrikanske pastorn Joshua Mhlakela hade framgångsrikt spridit sin förutsägelse av domedagen, den 23 – eller möjligen 24 – september 2025. När datumen hade passerat tvingades pastorn stå där med lång näsa inför den skara anhängare han lyckats samla på ett berg utanför Johannesburg för att återförenas med sin frälsare. Man får hoppas att de åtminstone inte satsat sina sista besparingar på någon vadslagning på Polymarket.
Det kristna Rapture Ready Index har likheter med den sekulära domedagsklockan. Utifrån en rad variabler kopplade till bland annat kärnvapen och naturkatastrofer sammanställs ett indexvärde. Men urtavlan är bytt mot en skala som sträcker sig från 100, ”slow prophetic movement”, till 160, ”fasten your seatbelts”.
Variablernas nivåer bestäms även i detta fall av en oberoende expertpanel. Den utgörs dock inte av naturvetare och geopolitiska experter, utan av ”prophetic end times experts, scholars, and writers”. Indexet kan även stoltsera med ett bredare urval av indikatorer för jordens undergång än Bulletin of the Atomic Scientists, som varken tar hänsyn till ekumenik, ockultism eller moralisk upplösning. Hur hänger dessa företeelser samman med jordens undergång? kan man fråga sig – men deras betydelse intygas i indexets syftesförklaring med noggranna Bibelhänvisningar till profeten Daniels bok och Johannes uppenbarelse.
Efter Irans kärnkraftsavtal med Obama-administrationen 2015 uppfördes på torget en elektronisk urtavla i billboard-format.
Dessa variabler svarar av förklarliga skäl lite annorlunda mot världshändelserna än atomforskarnas sekulära motsvarighet. Båda index stod lågt vid kalla krigets slut och höjdes successivt under 2000-talets krig mot terrorismen. Efter en toppnotering 2016, en månad före det amerikanska presidentvalet, har Rapture Ready Index dock backat något. Men den apokalyptiska stämningen är inte förstörd för det. Indexet ligger fortfarande tryggt parkerat över säkerhetsbältesrekommendationen. En viktig delförklaring till det kroniskt höga värdet stavas Mellanöstern, en region som av vissa amerikanska väckelsekristna tillmäts en central roll i uttolkningen av tidens tecken – även detta tack vare Darbys apokalyptik.
I Israelkonfliktens andra ände finner vi ytterligare en domedagsklocka. På Palestinatorget i Teheran var Israels ambassad belägen fram till revolutionsåret 1979, då byggnaden överlämnades till PLO. Efter Irans kärnkraftsavtal med Obama-administrationen 2015 uppfördes på torget en elektronisk urtavla i billboard-format. Dess enorma rödlysande siffror syftar till att påminna om ett annat slags lakansprofets (Irans dåvarande högste ledare Ali Khamenei) förutsägelse om Israels utplåning år 2040.
Att Khamenei valde ett datum så långt in i framtiden även i relation till Irans förhållandevis höga medellivslängd skvallrar om en bristande djärvhet.
Den sydafrikanske pastorn Mhlakela framstår i jämförelse nästan som ett föredöme. Profetian förefaller vara av ungefär samma kaliber som det sovjetiska luftvärn vilket i juni 2025 misslyckades med att skydda Palestinatorget mot den amerikanska flygoperationen ”Midnight Hammer”.
Det innebar en inte oansenlig propagandaseger att det iranska domedagsuret precisionsbombades i bitar – innan det hunnit slå midnatt.
Klicka här för att se Carl Axel Chaders detaljerade tidsplan för mänskligheten i sin helhet (Upphovsrätt: Boston Rare Maps).
