Din bil ser dig

Från och med den 7 juli måste alla nya bilar som säljs inom EU ha en inbyggd kamera riktad mot föraren. Den ska övervaka hans eller hennes huvudposition, ögonrörelser och eventuella gäspningar för att säkerställa att vederbörande inte verkar trött eller tittar bort för länge från vägen.

Beslutet kommer från Bryssel och motiveras med att trafikolyckorna måste minska. Dödsfallen i trafiken har visserligen minskat med 17 procent de senaste tio åren och med hela 80 procent sedan 1991, men EU har en nollvision och lagstiftaren menar att det motiverar övervakningskameror. Det nya regelverket ingår i en EU-förordning som klubbades redan för sju år sedan, hösten 2019.

Vid tidpunkten passerade kravet på övervakningskameror under radarn, kanske för att det ingår i ”Förordning 2019/2144 om krav för typgodkännande av motorfordon och släpvagnar samt de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, med avseende på deras allmänna säkerhet och skydd för personer i fordonet och oskyddade trafikanter […]”. Ordet ”kamera” nämns inte någonstans i texten. Övervakningen kallas i stället för ett ”avancerat distraktionsvarningssystem”, eftersom kamerorna kopplas till varningsmeddelanden (audiella och visuella).

Systemen har mött en del kritik. EU:s transportsäkerhetsråd ifrågasätter om kamerorna reagerar på de viktigaste distraktionerna i trafiken, nämligen de så kallade infotainmentskärmar som har ersatt de gammaldags kontrollpaneler med knappar som kunde användas utan att föraren tog blicken från vägen.

Andra varnar tvärtom för att varningssystemen är så överkänsliga att de blir en distraktion i sig själva. En journalist på australiska Cars Guide kunde inte ens kasta en blick på hastighetsmätaren eller se sig om för att kontrollera döda vinkeln utan att bilen sade åt henne att hålla ögonen på vägen. En annan skriver att system som bromsar automatiskt, bombarderar föraren med högljudda varningar eller ”rättar till” färdriktningen om man exempelvis försöker undvika en grop i vägen skapar helt nya problem i trafiken.

Det finns förstås även människor som känner sig obekväma med att övervakas i ett privat utrymme som sin bil. När transportföretaget UPS i våras installerade kameror med AI-system riktade mot förarna fick Integritetsskyddsmyndigheten in 50 anmälningar. Men den övergripande trenden är den motsatta. I takt med att samhället har blivit otryggare har övervakning i både Sverige och övriga Europa gått från att betraktas som ett ingrepp i privatlivet till lösningen på en mängd samhällsproblem. Politiker lyfter fram övervakning med endera kameror eller digitala verktyg som ett verktyg mot gängkriminalitet, illegal invandring, sexuellt utnyttjande av barn, trafikolyckor, terrorism och covid-19-pandemin. Moderaterna går till val på att fördubbla antalet övervakningskameror i Sverige, och den gångna mandatperioden har polisens övervakningsbefogenheter utökats radikalt.

Opinionsmätningar visar att en majoritet av svenskarna är positiva till övervakningskameror, även med ansikts­­igenkänning, åtminstone på offentlig plats. De flesta uppfattar av allt att döma kameror som en källa till trygghet. Men de utgör samtidigt en säkerhetsrisk. Ett samhälle där stora mängder data samlas in och lagras har sårbarheter som ett oövervakat samhälle saknar. Just bilvärlden har många exempel på detta.

I moderna bilar har det blivit rutin att samla in stora mängder data om användarna. År 2023 granskade Mozilla Foundation, stiftelsen som ligger bakom webbläsaren Firefox, 25 större bilmärken och konstaterade att alla samlar in mer data än vad som behövs för att bilen ska fungera. Nitton av dem förbehåller sig rätten att sälja dessa data till andra företag. Ytterligare ett par har en mer vag formulering om att ”dela” data med tredje part. Det rör sig om ett brett spektrum av information – bland data som specificeras i biltillverkarnas privacy statements finns användarnas psykologiska egenskaper, intelligens, hälsotillstånd, attityder, sexuella aktivitet och genetiska information.

Samtidigt har flera stora bilmärken uppmärksammats för omfattande dataläckor de senaste åren. I början av 2025 rapporterade tyska Der Spiegel att information om 800 000 bilisters rörelsemönster hade legat oskyddad på nätet. Det gällde personer, bland annat i Sverige, som körde elbilar från Volkswagen eller något av VW-koncernens andra märken.

Volkswagen samlar in så detaljerade data om när bilarna startar och stannar att man ofta har kunnat se var de befinner sig med en decimeters felmarginal. Baserat på detta, ibland i kombination med användarprofiler i Volkswagens app som förarna måste skaffa för att få tillgång till alla bilens funktioner, kunde Der Spiegels journalister identifiera politiker, företagsledare och personer som av allt att döma var tjänstemän i den tyska säkerhetstjänsten. Det gick att se var de bodde, arbetade och tillbringade sin fritid. Exempelvis kunde man se var Nadja Weippert, en ledamot för Die Grüne i Niedersachsens delstatsparlament som uppger att hon utsatts för hot i arbetet, brukade träna och fika. Man kunde också se var de 35 elbilarna i Hamburgpolisens fordonsflotta befann sig.

Volkswagenläckan upptäcktes av etiska hackare med hjälp av en visselblåsare och hann åtgärdas innan någon fientlig aktör, vad vi vet, kommit över känslig information. Men persondata kan hamna i fel händer på fler sätt än genom dataläckor. Moderna bilar – särskilt elbilar och bilar med internetuppkoppling – både lyssnar på sina passagerare och filmar sin omgivning. Det är ett säkerhetsproblem, inte minst som kinesiska elbilar blir allt vanligare i Europa. Storbritanniens försvarsdepartement lär ha portat kinesiska elbilar från känsliga militära anläggningar, och flera stora försvars­företag rapporteras uppmana anställda med sådana bilar att inte föra arbetsrelaterade samtal i bilen, inte ansluta sina telefoner via usb eller bluetooth och att inte parkera inne på anläggningarna.

I november 2025 publicerade svenska Trafikverket rapporten ”Öppen antagonistisk hotbild mot transportsektorn”. Även den pekar ut moderna bilar som ett säkerhetsproblem: ”Den uppkopplade tekniken i dagens bilar öppnar för ytterligare en sårbarhet som måste adresseras. Elbilar tillverkade i länder vars lagstiftning kräver att även privata företag lämnar uppgifter till landets underrättelsetjänst (läs: Kina, red:s anm.) kan innebära en informationssäkerhetsrisk.” Trafikverket hänvisar till en undersökning genomförd av en grupp säkerhetsexperter på norska Telenor som upp­täckte omfattande datatrafik mellan en vanlig familjebil av det kinesiska märket Nio och mottagare i Kina.

Rapporten lyfte även risker med statliga myndigheters egen trafikövervakning. Enligt brittisk underrättelsetjänst har ryska GRU hackat övervakningskameror vid ukrainska gränsövergångar och järnvägsstationer för att kartlägga biståndskonvojer – deras storlek, rutter och tidtabeller. Kamerorna finns där för att motverka brott och upprätthålla gränskontroller, men samtidigt gjorde deras existens det möjligt för Ryssland att kartlägga konvojerna. Ryssland har flera gånger under det pågående kriget anklagats för drönarattacker mot just biståndsleveranser.

På berörda myndigheter och inom försvaret verkar det med andra ord finnas en förståelse för riskerna med övervakning. Bland lagstiftare, i både Sverige och Bryssel, verkar riskmedvetenheten mer begränsad.

EU-kommissionens riktlinjer för mandatperioden 2024–2029 fastslår tvärtom att EU ska ”ta vara på potentialen hos data” genom att göra det lättare för företag att dela information om sina kunder i stor skala. Detta ska på samma gång bidra till att lösa energiproblemen, förbättra sjukvården och åtgärda unionens svaga konkurrenskraft.

Hur det kommer att påverka säkerheten kommenteras inte.