Tillbaka till medeltidsköket

Eileen Power räknas som en av mellankrigsårens mest inflytelserika medeltidshistoriker. Hon föddes 1889 och studerade historia vid ett av de första lärosäten som öppnades för kvinnor, Girton College i Cambridge. Efter tiden på Girton tillbringade Eileen Power ett år i Paris på anrika École Nationale des Chartes. År 1911 kom hon till London School of Economics på ett stipendium, och där fick hon 20 år senare en professur i ekonomisk historia. Som aktiv i kampanjen för kvinnlig rösträtt blev hon en av de första författarna och lärarna i kvinnohistoria. Hon var pacifist och orädd för att ta rättmätig plats som public intellectual i en tid som inte bara dominerades av män utan också sysslade med frågor som hade ställts av män.

I en av sina första studier undrar Power vad som är värt att minnas från historien. När hon som forskare undersöker klosterliv i England och Frankrike ser hon att det lokala vardagsperspektivet dominerat nunnornas världsbild. Hundraårskriget på 1300- och 1400-talen, som betytt mycket för den vetenskapliga disciplinen historia och själva historieskrivningen, hade knappt noterats av nunnorna, som ofta kom från välbärgade hem och såg klosterlivet som ett alternativ till äktenskap. Power insåg genom sitt material att hon behövde förmedla hur vardagslivets plikter ofta formar den lilla människan, och hon på­­började därmed en livslång kamp mot den historievetenskap som för ensidigt fokuserat på krig, män och vapen.

Hennes bok Medieval People publice­rades 1924 och är fortfarande i tryck. Boken är en berättelse om sex personer under medeltiden. Den är ganska underhållande att läsa som socialhistoria och fungerar både som dokument över den epok den skildrar och den tid då den skrevs. När jag letar efter material om Eileen Power på Kungliga biblioteket i Stockholm ramlar jag över en kort recension från 1925, där kritikern konstaterar att författarens försök att skriva om den genomsnittlige invånaren under medeltiden bara är delvis lyckat. Anmärkningen är att hennes tillvägagångssätt skapar en skvallrig och alltför allmän prosa. Men såvitt jag kan se är det en bok som fortfarande finner sina läsare. Kanske var hon bara före sin tid.

En lockelse i Powers efterlämnade skrifter, som skilde sig från 1920-talsdiskursen över lag och som jag tror spökade i bemötandet från kollegor, ligger i att hon var så bra på att fånga kvinnors villkor och omständigheter. Hon sade uttryckligen att hon ville skriva ”kökens historia”, en beskrivning som hos mig först leder tankarna till Downton Abbey och det yviga samspelet där men strax korrigeras för att landa i det medeltida köksrummets hårda arbete för fattiga kvinnor.

Samtidigt som Eileen Powers namn är känt i akademiska kretsar har hon på senare år dykt upp i bredare sammanhang, som en spännande person att ta reda på mer om också för oss utanför historikerskrået. Det nyvunna intresset för Power är delvis en effekt av att namnkunniga kvinnliga författare lyft fram henne som en originell tänkare och förebild. 

År 1996 kom Maxine Bergs biografi A Woman in History. Eileen Power 1889–1940. Den fokuserar på Power som en pionjär inom flera områden och använder ett rikt källmaterial för att levandegöra personen bakom händelserna. Biografin ger skarpa och tjusiga konturer åt både tiden och livet. Den skildrar uppväxten i en övre medelklass-familj, där fadern hamnar i fängelse efter ett ekonomiskt bedrägeri, de efterföljande åren hos fastern, en förlovning och kärleks­affär med Reginald Johnston och äktenskapet med den välkände historikern M.M. Postan. Boken är också en argsint uppgörelse med vad man kan kalla en manligt kodad blick på inte bara Powers eftermäle utan också på hennes äktenskap. Postan var tolv år yngre och tidigare student till Eileen, och när hon som 47-åring gifter sig med honom stiger hans akademiska aktning, medan hennes motiv sätts under debatt. Det är nog en medveten strategi från Maxine Bergs sida att låta huvuddelen av biografin utspela sig före äktenskapets början. Boken har ett fokus på kvinnorörelsen mot slutet av 1800-talet via suffragetterna fram till att första steget av rösträtten införs 1918 och slutligen 1928 också gäller kvinnor. Ibland är det lite svårt att avgöra vad som är Powers egna idéer och hur mycket Maxine Berg adderar i efterhand.

I essän Kvinnor i Cambridge, publice­rad 1920, erinrade sig Eileen Power tillfället då hon, som studierektor vid Girton College i Cambridge, blev tillfrågad av en manlig kollega om ett ”kvinnligt perspektiv” på ett problem. Hon svarade då att en kvinnas syn på konst och vetenskap inte har något specifikt kvinnligt över sig, det är en persons synsätt.

Francesca Wades uppmärksammade gruppbiografi Square Haunting. Five Writers in London Between the Wars (2020) ger upphov till stor nyfikenhet på personen och forskaren Eileen Power. I jämförelse med de övriga författare som Francesca Wade skildrar i sin biografi – bland andra Virginia Woolf och Dorothy L. Sayers – framstår Power som både underdiskuterad och magnetisk. Power tecknas så sympatiskt och hon framstår som lite av en festprisse under högkonjunkturens glada 1920-tal. Dessutom känns hon uppfriskande oneurotisk. Hon älskade vackra kläder, hon var lång och elegant, och ville både vara intellektuell och flärdfull, vilket framkom inte minst under de cocktailpartyn hon anordnade i sin bostad i Bloomsbury med inbjudna gäster från konstvärlden som hon blandade med progressiva socialister och journalister från BBC. 

Den ideologiska atmosfären på London School of Economics under 1920- och 30-talen präglades av socialism. Olika sociala reformer och betydelsen av ett storstadsperspektiv på samhällsfrågor gav LSE en akademisk fördel gent­emot Oxbridge, som dominerat historievetenskapens forskningsobjekt. Eileen Power ville diskutera ekonomisk historia utifrån flera av de nya synvinklar som tiden tycktes mogen för. Tillsammans med kollegan R.H. Tawney bidrog hennes vetenskapliga ambitioner till att göra en smal inriktning som ekonomisk historia till en framträdande del av de historiska disciplinerna. Hon grundade tidskriften The Economic History Review, som fortfarande publicerar sakkunniggranskade artiklar, och hennes resor till bortre Asien breddade både den empiriska blicken och arbetets utfall.

Eileen Power hinner inte vara gift med Michael ”Munia” Postan mer än tre år när hon dör mycket plötsligt i en hjärt­infarkt 1940. Hon är då 51 år gammal. Hennes hastiga bortgång gör att boken hon skriver på, om ullhandel under me­deltiden, publiceras postumt. 

Eileen Powers hastiga sorti är en påminnelse om hur mycket som ligger bortom män­niskans kontroll. Skrifterna finns kvar. Och så även minnet av hur mångsidigt begåvad hon var, denna strävsamma och behagfulla kvinnliga professor, som med intelligens och elegans påverkat hur vi förstår historiens gång.