Därför behövs etiketten

Jag har, sedan jag i nedre tonåren började intressera mig för etikettsregler, mött åtskilliga människor som undrat vad tusan sådana ska vara bra för. ”Kan man inte bara få vara sig själv? Komma som man vill? Bete sig naturligt?” Svaret på dessa frågor är: Nej.

Etiketten är nämligen inte främst en förstelnad kvarleva från ett överspänt renässanshov, eller en infam skapelse av samhällets överskikt för att stänga ute de oinvigda. Tvärtom är etiketten en levande visdomstradition och en fullständig nödvändighet för att vi människor smidigt ska kunna umgås tillsammans – utan att bli nervösa, generade, besvikna eller sårade.

Om alla följde etiketten skulle ingen värdinna stå gråtande efter att gästerna gått hem, ingen gäst riskera att sitta igenom en middag mellan två bortvända ryggar – och ingen människa behöva känna sig oförstådd för att den inte betett sig som det förväntats, och därför mött halvkvävda antydningar och pikar. Etiketten är helt enkelt ett smörjmedel för social samvaro, som gör att alla vet vad som gäller. Allt blir rättvisare, enklare och smidigare; alla möten lyckligare.

Visst kan de sociala reglerna missbrukas för att stänga ute andra, men deras främsta uppgift är tvärtom att undvika att någon känner sig exkluderad. Och till skillnad från andra klassmarkörer är etiketten demokratisk: Vem som helst kan låna en handbok på biblioteket och läsa på.

Om etikettkraven skulle kännas väl tunga att bära, kan det vara bra att veta att man inte måste följa samtliga regler när man väl lärt sig dem. Men, härvid kan det vara av nytta att dela upp reglerna i två huvudkategorier.

Den första är de etiska reglerna: de som alla egentligen borde kunna inse genom sunt förnuft om vi tänkte efter ett tag. Som att den som blivit bjuden på en generös middag också bör bjuda tillbaka på något sätt vid tillfälle, eller att det är mindre trevligt att rota runt i någon annans skrivbordslådor.

Om man tränar upp sin empati och inlevelseförmåga så att man förstår vad som gör andra glada respektive ledsna kan man därur härleda hur man bör handla i de flesta situationer. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem”, som det heter i Bibeln. Fast, som sagt med inlevelseförmåga: Det räcker inte att bjuda en vegansk, helnykter kamrat på BBQ och pilsner för att du själv älskar det.

Etiketten går dock ett steg längre än etiken: Det räcker inte att vara moraliskt acceptabel, utan man ska dessutom vara trevlig, ja, rent av behaglig. Då måste man förstå den goda tonens väsen, vilket innefattar: hänsyn, uppmärksamhet, tacksamhet och vänlighet. De klassiska idealen kräver även (tyvärr) ett visst inslag av måttlighet och återhållsamhet.

Den andra huvudkategorin är något mindre viktig, men långt ifrån oväsentlig. Det är regler vi bara har bestämt oss för, konventioner. Hit hör regler av praktisk karaktär, som att alla skickar maten medsols runt ett bord eller använder brödfatet som står till vänster om ens tallrik. Utan sådana regler skulle umgänget lätt bli opraktiskt och kaotiskt.

Men hit hör även regler som skapar gemensamhetskänsla: Att man följer klädkoden, att man sjunger med i ”Ja, må han leva” (eller i alla fall låtsas sjunga med), att man serverar gästerna julmat på julafton om man inte skrivit något annat i inbjudan.

Bland dessa regler som man bara bestämt sig för finns lite större valmöjligheter: Det är här man ibland kan använda sig av principen att ”När man väl kan etiketten har man rätt att bryta mot den”. För att regeln är förlegad, tråkig eller rent av strider mot ens ideologi. Men räkna med att det även vid minsta avsteg alltid finns någon som kommer att ta illa vid sig. Det värsta etikettbrottet av alla är dock att rentut säga att någon bryter mot etiketten! En sådan tillrättavisning måste ske på ett betydligt subtilare sätt.

Med andra ord är det vådligt att i eget namn berätta för andra vad som är rätt respektive fel uppförande, även i en etikettspalt av detta slag. Men efter ett nästan maniskt intresse för små och stora etikettfrågor i snart 40 år besitter jag en teoretisk kunskap jag gärna delar med mig av.

Att de som möter mig i verkliga livet snart kommer att avslöja mig med åtskilliga brott mot takt, ton och god smak är en annan femma. Det är ju inte de som är födda med en diskret och finkänslig läggning som behöver etiketten allra mest, utan just vi som är lite stökiga av naturen.