Kulturhistoriska smakprov

Boken är en översättning från engelska och författarens namn är Joseph Wechsberg (1907–1983). Wechsberg har beskrivits som gourmet och journalist, den andra av hans böcker som finns i svensk översättning är Wienerköket. Men den som för den sakens skull förväntar sig en ytlig litterär bekantskap blir vid en närmare påsyn förvånad.

Wechsberg kom från en judisk familj och föddes i Ostrava i nuvarande Tjeckien. Vid nazisternas inmarsch i landet 1938 befann han sig i USA, där han fick asyl. Där lärde han sig inte bara att tala engelska utan började också skriva som journalist på sitt nya språk. Han hade upptäckt det klassiska magasinet The New Yorker, och i flera decennier kom han att bidra med sina roliga och fascinerande artiklar för denna berömda tidskrift.

Han skrev om mat, musik och politik. Att jämföra Wechsberg med vår egen Jolo är inte helt fel. Det är samma humor, nyfikenhet och insiktsfullhet som förmedlas. Även om Wechsbergs artiklar och böcker behandlar ämnen från hela världen är det framförallt Centraleuropa och dess kultur som återkommer, han kom så småningom också att bosätta sig permanent i Wien.

Till exempel den korta historien om hovrådet som fick fel typ av kokt kött eller hågkomsten från Wechsbergs korta karriär som professionell applåderare vid Wienoperan är mer än underhållande kåserier. De är en sorts kulturhistoriska destillat, inte helt olikt Stefan Zweigs Världen av igår. Formatet är kortare och humöret gladare. Men det är sällan utan allvar. Den egna självbiografin, The Vienna I Knew, är både stillsam och rörande, och de reportage han skrev från efterkrigstidens Östeuropa avslöjar en vaken blick för politiska realiteter och skeenden.

Grunden för hans förståelse av världen är en solid kulturell bildning, där detaljer som kvaliteten på maten och musiken avslöjar djupare sanningar om samhället och politiken.