Marknadsekonomi på köksgolvet

”Om jag får din rosa, så får du min gula. Plus en vit”, suckar min åttaåriga dotter och tittar trånande på en liten plastfigur i kompisens hand. De sitter på golvet i vårt kök, där grannskapets barn hällt ut sina kollektioner av små tinges­tar, kallade ”gogos”, som de byter med varandra. Precis som vi gjorde med kulor en gång i tiden. En dank mot tre av sten. Marknadspriset på gogos etableras snabbt. De i lila metallic är mest värda. Gröna minst. Men enkel byteshandel är bara början på leken.

Under den korta tid det tar mig att laga spa­g­hetti och köttfärssås, hinner ungarna utveckla en sofistikerad börs nere på mattan. Likt mål­robotar söker de sig fram till priser på osäkerhet och risk för att få vad de vill ha.

”Jag tar den lila nu så får du två silver imorgon när jag köpt mer.” Kompisen är misstänksam: ”Inte säkert det finns fler i kiosken ju. Och du kanske köper godis för allt.” Köparen desperat: ”Jamen. Om du får låna…tre blå?”

Ränta, optioner och syndikat uppstår spontant. ”Byt med Hanna så lägger jag och Klara ihop och byter med dig sen. Snälla!”

Smiths osynliga hand blir kött och blod i mitt eget kök och jag bränner löken. Marknadsekonomi är inte bara effektiv, utan obetvinglig. Inte en fråga om systemval, utan om hur man bäst kanaliserar en naturkraft.

I sin vuxna tappning översätts marknaden i siffror. Priser, tidsintervall, mått på volatilitet och avkastning. Utöver tillgång och efterfrågan är det viktigast att hålla koll på den risk motparten upplever, precis som barnen snabbt klurade ut.

Utöver en riskfri ränta, som motsvarar inflationen, är det fritt fram att väga, mäta och förhandla. Tills man kommit överens om vad som utgör en risk, och hur den part som bär den ska kompenseras. Antingen i form av en säker premie på räntan. Eller som en chans till (ännu) hög­re avkastning längre fram. Banken vill ha mer av den som verkar litet svajig. Investeraren kräver högre avkastning av en techentreprenör i munkjacka, än av en Wallenbergslips.

Där om inte förr blir det uppenbart att det som ser sifferdrivet ut, är ett enda stort köpslående med känslor. Där grundantagandet är att livet är bättre om det är tryggt och förutsägbart. Osäkerhet är obehaglig, och obehagliga känslor vill man undvika – eller få betalt för att stå ut med. En fågel i handen, skulle kunna stå över ingången till Nasdaq.

Vår fallenhet för marknadsdynamik gör att vi gärna tar till samma mönster när inga pengar är inblandade. Implicit hanterar vi även relationer i termer av valutor, nivåer av riskaptit och olika emotionella förmögenhetsportföljer.

I arvssituationer växlas materiella värden ofta till kärleksvaluta. ”Det kan se ut som hälften för dig, men pappa gav dig mer uppmärksamhet i 57 år. Vad är marknadspriset för det, brorsan?” Säger det undermedvetna, och den osynliga handen knyts till en näve.

Men den vanligaste valutan är nog den sociala dollarn, liksom den amerikanska, accepterad av de flesta. Alla vet att social konkurs och uteslutning ur gruppen är lika riskfylld som att bo på gatan i New York. Den förväntade avkastningen känns sällan tillräckligt hög för att ens riskera en mindre social slant, och vi håller oss på mattan. Den som ändå gör sig obekväm har ofta redan växlat till moraliska mynt, som bara vissa grupper godtar.

Andra obalanser påverkar också marknaden. Ett frieri, eller vännens förslag om att hoppa fallskärm, upplevs som hög risk av den ene, men inte av den andre. Även med det utgångsläget måste parterna på känslornas börs mötas för att det ska bli affär.

Totalt handelsstopp kan det bli när risknivån är svårbedömd och växelkursen volatil. Ska jag låta tonåringen åka på resan? Risken att något händer står mot risken för vad som händer om hon inte får åka. Vad är självständighet värd?

Finansmetaforen uppenbarar verkligen inte all relationsdynamik, men kan öppna en dörr. Att se vilka risker och priser man själv och and­ra egentligen handlar med, skapar mer empati och tydlighet än man kan tro.

Det är inte cyniskt att fråga vilken risk någon känner djupt i magen, och vilken valuta de skulle önska sig att bli kompenserade i. Kanske kostar det ingenting alls att göra varandra mycket nöjda med affären.