I korthet

Troligen inte. Personalbristen borde egentligen inte vara en så stor nyhet. Den grundas i åratal av ointresse och en alldeles för glorifierad bild av den så kallade neutraliteten. Till största del har vi både våra borgerliga och socialdemokratiska regeringar – med en osund fredshybris – att skylla. Det är de som har fyllt igen kustartilleriets fasta eldställningar med cement och avvecklat förband på löpande band tills kriget kom till våra grannars förstukvist och vi plötsligt skakades om.

Det är både bra och tragiskt att försvarsdebatten har blommat upp. Tragiskt, eftersom det tydligen ska krävas ett skarpare säkerhetspolitiskt läge i närområdet innan vi tänker till. Men bra, eftersom det verkligen behövs åtgärder till förbättring.

Margit Richert, skribent och kock, skriver med både allvar och humor en träffande krönika i Försvarsmaktens personaltidning Försvarets Forum (5/2015) där hon tackar de försvarsanställda för att ”ni försvarar ett samhälle där jag tillåts göra det enda jag kan: skriva trams”.

Även om Richert låter lite väl självkritisk är grundtanken god och viktig: försvaret behövs för att skydda oss och vår vardag. Så att vi kan fortsätta med det vi pysslar med om dagarna – om det så må vara att skriva trams.

Svenska folket, regering och riksdag måste inse att försvaret ständigt ska försvaras. Det är en försäkring för att skydda oss och vår demokrati. Försäkringar skaffar man för att långsiktigt vara skyddad – de är inte till för att hoppa på i sista sekund när det börjar bli hett om öronen.