En frisk fläkt från Arles

Kejsar Konstantin döpte om platsen till Constantia och upphöjde den till Galliens huvudstad. Kvar idag finns en ståtlig amfiteater som rymmer över 20 000 åskådare. Under medeltiden bebyggdes teaterns inre med bostadshus och två kyrkor. Först 1830, för att fira segern över Osmanska rikets siste regent i Algeriet, Hussein Dey (som grovt förolämpat den franske konsuln genom att slå till honom med sin flugsmälla!), rev och röjde man upp innanför väggarna för att återinviga monumentet. Triumfen i Algers och början på Frankrikes kolonialvälde i Algeriet firades med en klassisk tjurkapplöpning.

Från slutet av 1800-talet har Arles med sitt provensalska ljus varit en älsklingsort för friluftsmålare. Hit kom van Gogh, Gauguin, Picasso och många andra. Numera vallfärdar konst- och kulturfantaster till staden under de heta sommarmånaderna för att ta del av fotofestivalen Les Rencontres d’Arles, med sitt rika utbud av utställningar, teaterföreställningar, konserter och samtal, traditionsenligt invigt av republikens kulturminister. Sedan maj i år är det Arlesbon, förläggaren och svenskättlingen Françoise Nyssen.

Om många fransmän blev överraskade av Nyssens utnämning – ett dittills helt okänt kort – blev Arlesborna det inte. Redan före ministerposten drev hon ett eget litet kulturdepartement i Arles, eller ”ett kulturellt ekosystem” som hon kallar det. Hennes far, författaren Hubert Nyssen, grundade bokförlaget Actes Sud 1978 och dottern har sedan trettio år tillbaks suttit på vd-posten. Allteftersom har fler och fler aktiviteter tillkommit. En stor inbjudande bokhandel med café och restaurang öppnades intill Trinquetaillebron (tjusigt avbildad av van Gogh 1888). Bredvid installerades ett turkiskt bastubad till allmänhetens glädje samt en biograf. Vägg i vägg med bion ligger kapellet Saint-Martin du Méjan som konverterats till konsert- och föreläsningslokal med digert program. Hon har även, tillsammans med sin man, startat en friskola, L’école du domaine du possible, löst baserad på Waldorfpedagogik men utan andliga referenser.

Familjeförlaget är ett av Frankrikes mest välansedda. Man har givit ut ett flertal Nobelpristagare, Naguib Mafouz, Günter Grass, Imre Kertész och Svetlana Aleksijevitj, men även svenska författare som Frans G Bengtsson, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Kerstin Ekman, Torgny Lindgren. Deckartrenden ”Noir Nordique” har länge varit stark i Frankrike och böcker av Camilla Läckberg, Arne Dahl och inte minst succétrilogin Millennium har varit finansiellt betydelsefull.

Frankrike står just nu inför svåra och omfattande förändringar i och med president Emmanuel Macrons ambitiösa visioner. Hans popularitet har visserligen dalat rejält under sommaren men även arbetslösheten sjunker stadigt och företagare är försiktigt optimistiska. Kanske lyckas man rösta igenom en nödvändig arbetsmarknadsreform i höst. Landet lägger omkring 28 miljarder kronor på kultur, (jämför Sveriges 7,5 miljarder kronor), vilket är bland de högsta för OECD-länder. I en stor intervju i Le Journal du Dimanche i augusti berättar Nyssen om sina kulturpolitiska mål. Hon vill inte helt oväntat satsa stort på läsning bland barn och unga, förstärka bibliotekens status och samhällsbärande roll, även musik- och filmstöd ska utökas och individuella konstnärer ska uppmuntras att bli egenföretagare med hjälp av stipendier och ekonomisk vägledning. (Macron är en varm förespråkare av den så kallade gig-ekonomin.) Dynamik, excellens och mångfald är ledorden. Med sina framgångsrika erfarenheter från Arles och Actes Sud i ryggen finns det hopp om att Nyssen ska kunna slå ett slag för både bildning, bokläsning, kanske till och med en frisk fläkt av decentralisering.