Forna filterbubblor

I debatten om desinformation, falska nyheter och alternativa fakta tycks information, vara något som finns överallt: en ström där brus och värdefull information blandas huller om buller. Det är lätt att glömma att idén om information som problem – och som lösning – är långt ifrån synonymt med vår egen tid och just därför är behovet av ett historiskt perspektiv som störst just nu.

När information först dök upp i de historiska källorna präglades det av antikens idévärld. I till exempel Platons Kratylos förklarar Sokrates för Hermogenes betydelsen av att namnge tingen för vad de är: ”Ett namn är ett alltså ett redskap för lärande som särskiljer varat på samma sätt som en skyttel särskiljer väven.” Mediehistorikern John Durham Peters menar att ordet tidigt kom att associeras med sitt verb, det handlade helt enkelt om att informera hur tingen var beskaffade. Längre fram i tiden, med upplysningsepokens idéströmningar och framväxten av empirismen, föll idén om sakers inneboende mening ur modet. Istället skulle ordet alltmer förvandlas till en fluktuerande abstraktion, något som framförallt intensifierades under 1800-talet. Framväxande medier som den elektriska telegrafen och kamerafotografiet bidrog till idén om information som något kontextlöst, ett substantiv, något som kunde förflyttas från en plats till en annan. Tillsammans med dagspressens utveckling uppstod ett tidstypiskt problem, som också känns igen idag, nämligen hur mer information kunde överföras snabbare. Talande är att först under det sena 1800-talet blir kommunikation till en egen fråga i samhällsdebatten, skild från den om fysisk godstransport. Information hade slutligen blivit en vara som också skulle överföras för att tjäna olika syften.

1800-talets idéutveckling av ordets betydelse, som frikopplad från sin materiella bas, skulle få konsekvenser för 1900-talet. 1948 publicerade matematikern Claude Shannon sin berömda kommunikationsteori som ett försök att mäta överföring av information. Trots transmissionsmodellens strikt matematiska karaktär fick den ett stort genomslag i samhällsvetenskapen. Shannons begrepp som ”sändare”, ”kanal”, ”brus” och ”mottagare” var både lätta att förstå och att omsätta i pedagogik, psykologi och i synnerhet vad som senare skulle bli medie- och kommunikationsvetenskap. Det var som om Shannons modell mötte ett behov av ett nytt språk för att förstå och möta efterkrigstidens samhällsproblem och förändrade medielandskap. Plötsligt synliggjordes information överallt, i alla dess former. Så småningom etsade sig begreppet fast som en central komponent i den politiska policyprocessen. Det blev esset som alla ville ha i sin ärm för att komma till rätta med så vitt skilda frågor som miljö, droger och utbildning.

Genom statistik, nyheter och forskning kunde alltså politiker och myndigheter omvandla vad som framstod som osynligt till något fattbart, begripligt och rationellt, och därmed möjligt att använda för att kontrollera olika aspekter av människans tillvaro. Men med demokratiseringen ökade också kraven på myndigheterna att förse medborgarna med underlag för att kunna fatta självständiga beslut. Lika viktigt var det att kunna sprida kunskap så att folk skulle känna till och tillgodose sig de politiska reformerna. Det var särskilt viktigt i välfärdsstater som Sverige som upplevde en kraftig expansion av social lagstiftning med diverse statliga rekommendationer. Med genomslaget för idén om information som något tekniskt överförbart väcktes därmed problemet om den oinformerade medborgaren som inte kunde skilja värdefull information från sådant som betraktades som brus.

Under 1960- och 70-talet var medielandskapet ånyo i kraftig förändring med nya elektroniska medier och framväxande ADB-teknik (automatisk databehandling). Faktum är att sällan har diskussionerna om informationsflödena förts så passionerat som under denna tid, i synnerhet internationellt med Unescos deklaration av New World Information and Communication Order (NWICO). Här handlade det bland annat om hur man skulle kunna skapa en jämlikare värld genom tvåvägskommunikation.

På hemmaplan skedde denna diskussion framförallt i debatten om otillräcklig myndighetsinformation. Upplevelsen av att leva i ett informationsöverflöd, med dess olika konsekvenser, var för många synnerligen närvarande vid denna tid. Det är påtagligt hur det även då talades om risken för sådant som filterbubblor och bristande förmåga att värdera motstridiga budskap. 1974 uttryckte till exempel Lars Gyllensten, ledamot i Svenska Akademien, tidningarnas roll så här: ”Pressen tillhandahåller också information som egentligen inte är information utan brus – det når inte fram, upptas inte, det förströr och skvalar men åstadkommer i bästa fall vanligen bara att läsaren för sig själv bekräftar vad han redan från början menade eller ville.”

Återigen påminns vi om att samtidigt som varje tids informationsproblem är förankrade i sina mediehistoriska förutsättningar så ekar vissa kontinuiteter genom historien fram till idag.