Samhälle

En subtil konstform

Det finns tecken på att det modernistiska smakmonopolet inom arkitekturen kan vara på väg att brytas. En så pass inflytelserik arkitekturkritiker som Hugh Pearman, redaktör för det brittiska arkitektförbundets tidning, skrev nyligen en ganska uppskattande artikel om den lilla minoritet brittiska arkitekter som har valt att verka i en klassisk tradition.

Jakob Sjövall

Statsvetare och frilansskribent.

I Sverige har affärsmannen Björn Sundeby planer på att bygga ett hus i centrala Växjö i klassisk stil – och har lyckats hitta en arkitekt som är villig att rita det.

Bland folk i allmänhet råder det heller ingen tvekan om vad man föredrar. Redan 1987 visade psykologen David Halpern att smakpreferenserna gällande arkitektur skiljer sig kraftigt åt mellan den breda befolkningen och arkitekterna. Och ju längre arkitekterna har läst på högskolan, desto mer skiljer sig deras åsikter från vanliga människors.

Kritiken är inte ny; till exempel skrev Tom Wolfe redan 1981 en svidande vidräkning med modernismen i sin roliga From Bauhaus to Our House. Kanske växer motståndet just nu som del av en allmän uppgörelse med förgivettagna tillstånd. Som den colombianske aforistikern Nicolás Gómez Dávila uttryckt saken: den allvarligaste anklagelseakt man kan rikta mot den moderna världen är dess arkitektur.

En värld mindre dominerad av arvet från Le Corbusier vore onekligen en bättre plats. Det finns dock skäl att fundera på vad man ska bygga istället. Klassisk arkitektur är en subtil konstform. Byggnader blir inte vackra bara av pelare och kolonner – vilket Kate Wagner visat med stor humor på sin blogg McMansion Hell.

Venedig håller på att gå under av trycket från de turister – en vanlig dag 140 gånger fler än invånarna – som i praktiken förvandlat orten från en stad till en kuliss. Hur många av besökarna ser i Dogens palats en representant för en stolt historia, en republikansk idé eller handelns välståndsbringande kraft och hur många ser istället en möjlighet att instagramma? ”Ingen av dem kommer någonsin att kunna bli de män och kvinnor en riktig stad behöver”, som Salvatore Settis skriver i sin läsvärda If Venice Dies (2016).

God arkitektur förmedlar meningsfullhet i samspel med de människor som ska ha den omkring sig.

Upptäck Axess Digital i 3 månader utan kostnad

Allt innehåll. Alltid nära till hands.

  • Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
  • Tillgång till vårt magasinarkiv
  • Nyhetsbrev direkt till din inbox
Se alla våra erbjudanden

Publicerad:

Uppdaterad:

  • Kultur

    Leo Perutz – en återupptäckt författare mellan Kafka och Christie

    Jakob Sjövall

  • Kultur

    Boktips för européer

    Jakob Sjövall

  • Recension, Svensk fackbok

    Läsningens mångfald

    Jakob Sjövall

  • Recension

    Språkets rytm och rörelse

    Jakob Sjövall

  • Krönika

    Jakob Sjövall

    Márais kärlek till böckerna

  • Kultur

    Burlesk idéroman

    Jakob Sjövall

Läs vidare inom Samhälle

  • Ruud Koopman klär av en postkolonial myt

    Torbjörn Elensky

  • ,

    Väst måste vara tuffare mot Ryssland

    Alex Voronov

  • Det danska kungahuset är experter på autenticitet

    Anna-Karin Wyndhamn

  • ,

    Natosamarbetet knakar i fogarna

    Ann-Sofie Dahl

  • ,

    Bostadsmarknaden förstör mänsklig tillit

    Håkan Boström

  • Högern har förlorat sin folklighet

    PJ Anders Linder