AfD vilse i coronakrisen

 Björn Höcke (AfD). En extremist. Foto: PantheraLeo1359531 (Wikimedia Commons).

Coronapandemin har inneburit ett uppsving för de ”gamla” maktpartierna i Tyskland. Framförallt gäller detta för CDU/CSU som pendlar mellan 32-36 % i opinionsmätningarna (se föregående inlägg på bloggen här). Det är i sig inte konstigt: kriser tenderar att, på kort sikt, stärka det parti/de partier som är vid makten.

Värre är läget för AfD, vars förtroendesiffror ligger helt still eller har sjunkit till under 10 % i de olika mätningarna.

Krisen har effektivt sugit luften ur partiets etablissemangskritik: gränserna är stängda, utegångsförbud råder och ekonomiska krispaket sjösätts. Coronakrisen har sopat bort de gamla konfliktytorna. Stridsropen om en radikal omstöpning av samhället verkar helt enkelt locka färre tyskar i tider då en sådan faktiskt kan vara på väg att hända. Att föra en retorik av typen ”regeringen gör för lite!” blir svårt.

Tvärtom saknar AfD en egen linje om vad som bör göras. I förbundsdagen hyllade Jürgen Pohl (AfD) den ”starka statens återkomst” som ingriper i näringslivet, samtidigt som partikollegan Peter Boehringer samma dag varnade för ”regeringshybris” och en övertro på att staten kan styra samhället, skriver Die Welt (31.03-20). Boheringer vill också se en plan för hur samhället kan avveckla krispaketen, till skillnad från partiordföranden Tino Chrupalla, som tillsammans med gruppledaren Alice Weidel, efterlyst ytterligare ekonomiska åtgärder.

Den rekordsnabba resan från ett marknadsliberalt till ett högernationalistiskt parti, och vilka problem det skapar, blir än mer uppenbara i krisen.

AfD kan inte heller enas kring hur farlig coronasmittan är. Förbundsledamoten Armin Paulus-Hampel sade i nationell tv att sjukdomen inte var farligare än en lätt influensa, medan Weidel slog fast att sjukdomen är mycket allvarlig i den partinära tidningen ”Junge Freihet”. Det stärker knappast viceordföranden Stephan Brandners utsaga om att AfD skulle hanterat krisen betydligt bättre om partiet varit vid makten, kommenterar Die Welt syrligt. I Hessen stödjer den lokala AfD-ledaren, Robert Lambrou, i stort Berlins linje: ”I tider av svår kris ställer sig oppositionen bakom regeringen”.   

En annan nyhet kopplad till AfD är att grupperingen ”Der Flügel” och dess grundare (AfD-Thüringens ordförande Björn Höcke och AfD-Brandenburgs gruppledare Andreas Kalbitz) numera är att bedöma som extrema, enligt Bundesamt für Verfassungsschutz (BfV) (Tagesschau 1/04-20). Myndighetens verktyg för att övervaka utpekade medlemmar ökar därmed betydligt (avlyssning, signalspaning, informanter etc.).

Motdraget från Höcke kom dock snabbt: grupperingen, som aldrig varit en formell sammanslutning, ska läggas ned i slutet av denna månad. Därmed blir det också svårare att övervaka de extrema elementen i AfD. Oron för att gruppens 7 000 medlemmar (det exakta antalet är okänt) ska radikalisera partiet ökar.

Att det går bra för CDU/CSU och dåligt för AfD är bara att välkomna. Däremot är det för tidigt att jubla över AfD:s förestående implosion. Ingen vet tyvärr i vilken terräng som en långvarig kris kan leda ut oss i.

Följer du Axessbloggen? Då kanske Axess Magasin är något för dig – prova tre nummer för endast 129 kronor.