Make Ludwig Erhard great again!

Det låg ett skimmer över ”Ronnies” dagar. Efter mer än ett årtionde på dekis präglat av förnedringen i Vietnam, energikris och ekonomisk stagnation gav president Ronald Reagan USA sin forna glans åter. Ekonomin stärktes, Sovjetunionen pressades tillbaka (för att sedan kollapsa) och tron på den amerikanska idén växte sig starkare än på årtionden. Över Atlanten stod Margaret Thatchers tories för ett liknande paradigmskifte: en på samma gång genomtrött och radikaliserad socialdemokrati ersattes av en vital konservatism. Så framgångsrikt var det frihetliga arvet från Reagan och Thatcher att det i mångt och mycket fördes vidare av både Bill Clinton och Tony Blair.

En förenkling av historien? Alla gånger. Men så är det här också en krönika. Poängen är att denna period i historien, av uppenbara skäl, format och fortsätter forma generationer inom svensk borgerlighet (undertecknad inräknad). Det är därför inte konstigt att Reagan och Thatcher båda fungerar som ideologiska referenspunkter och föremål för ständig dyrkan. Vän av ordning påpekar att det här är viktigt att skilja på vänsterns oreflekterade kollektiva uppslutning bakom Lenin, Che Guevara och Chavez och de unika individer som alla bara råkar gå runt med samma keps eller tröja med trycket ”Reagan/Bush’84”, anspelandes på den legendariska valkampanjen från samma år. Ingen skam i detta. Varje rörelse – i den mån svensk borgerlighet överhuvudtaget kan betecknas som en rörelse – behöver sina idoler för att inte skrumpna ihop (varför jag också tror att idén om en författningspatriotism, hur sympatisk den än må vara, är svår att förverkliga).

Ändå skaver något. 2018 var det ”Kristersson/Lööf’18” och ”Kristersson/Busch-Thor’18”. Nästa år ”Lööf/Lööf’22”. Samma kampanj. Samma ”It´s morning in America”. Samma Ronnie. Ett fint budskap. En finfin president. Likväl blir tröjorna och kepsarna en återkommande påminnelse om ett slags idéfattigdom och brist på nyfikenhet inom borgerligheten: varför denna fixering vid den anglosaxiska kultursfären när det finns en hel europeisk idékontinent att upptäcka?

Tyskland, till exempel.