Tyskland: Anmälningsportal mot antifeminism väcker debatt

Amadeu Antoniostiftelsen (AAS) grundades 1998 för att bekämpa högerextremism, rasism och antisemitism. I dag har uppdraget breddats till att även omfatta arbete mot antifeminism och antirasism. I februari presenterade stiftelsen en internetportal där antifeministiska uttryck och kvinnohat kan rapporteras in under parollen ”Stärk demokratin!” (ty. ”Demokratie stärken!”). Portalen har fått 130 000 euro i ekonomiskt stöd av familjeministeriet som leds av familjeminister Lisa Paus (Die Grünen).

Från stiftelsens sida menar man att anmälningarna kommer att synliggöra hur utbrett problemet med hat mot kvinnor och hbtq-personer är samtidigt som en kunskapsbank byggs upp. Informationen kan sedan användas i utbildningen av jurister och poliser. Inga känsliga personuppgifter som gör att enskilda individer kan identifieras ska samlas in, understryker man, men gör undantag för personer som uttalat sig i offentligheten.

På hemsidan beskriver man olika exempel på vad som kan utgöra grund för en anmälning: ”organiserade kampanjer mot genusneutralt språk” (ty. ”Gendergerechtete Sprache”), ”angrepp på queerpersoner och (queer)läggningar” samt anklagelser om ”ovetenskaplighet” riktade mot genusforskare. Att vara emot inrättandet av nya institutioner som ska främja jämställdhet bedöms också vara en antifeministisk hållning.

Inte minst med tanke på Tysklands mörka erfarenheter av övervaknings- och angiverisamhället har nyheten om anmälningsportalen väckt debatt. Att AfD inte öser lovord över portalen var väntat – lika väntat som att nyheten i sig är ”gefundenes Fressen” för ett parti som gör allt för att uppfattas som motpol mot ett politiskt korrekt etablissemang.

Men betydligt mindre radikala röster är också skeptiska. Tysklands förre familjeminister (2009–2013) Kristina Schröder (CDU) skriver i Welt om de starka reaktionerna när AfD i Hamburg uppmanade elever att anmäla lärare som inte uppfattades vara politiskt neutrala i sin undervisning.

”Organiserat fördömande hör hemma i diktaturer”, sade dåvarande justitieminister Katharina Barley (SPD) om AfD:s anmälningsportal. Schröder menar inte att ge AfD rätt utan vill peka på de dubbla måttstockar som används i debatten: ibland är anmälningsportaler ett hot mot demokratin, ibland är de till för att stärka den.

Men varför måste en fungerande rättsstat också sponsra privata anmälningscentraler? Att hota någon är redan olagligt. Den som uppfattar sig kränkt kan vända sig till ett juridiskt ombud. Om en lärare brister i sin undervisning kan en elev eller förälder kontakta skolledningen. När staten sponsrar anmälningsportaler undermineras den grundläggande principen om att allt som inte är förbjudet i ett fritt samhälle måste vara tillåtet, fortsätter Schröder. Det är svårt att inte hålla med.

Att medborgare ska börja anmäla varandra för saker som inte faller de på läppen är en obehaglig, för att inte säga usel, idé i ett demokratiskt samhälle. Att staten gått in med en rejäl pengasäck för att stötta projektet gör defintivt inte saken bättre. Mest obegripligt i denna historia är att den sker i Tyskland, ett land som vid det här laget borde vara särskilt immunt mot varje tendens till något som ens kan påminna om angiveri. Att en av grundarna till AAS, författaren Anetta Kahane, var Stasi-informant under 1970- och 80-talen blir i sammanhanget en pikant detalj (hon slutade på sin post förra året).

I förbundsdagen har bara SPD varit försiktigt positiva till anmälningsportalen. Från Die Grünen (konstigt nog) och liberala (well…) FDP är det däremot knäpptyst.

Kanske var det först i och med kritiken som det slog de politiker som tyckte att portalen var en bra idé att inte alla nödvändigtvis skulle hålla med?