Lär dig laga mat!

Året innan jag föddes stängde Sveriges sista hushållsskola. Oerhört synd, måste jag säga. Men efter snart 50 års dvala tror jag att det har blivit dags att låta denna förträffliga utbildningsform få vakna till liv igen. Inte för att en kvinnas givna plats är vid spisen, utan för att framtiden utspelar sig i hemmen.

Om jag skulle ge ett råd till unga människor – ingen har bett mig, men alltså om – så skulle det vara: Lär dig att laga mat. Jag menar inte att optimera proteinshaken som du tar på vägen till träningen. Jag menar: Jobba dig igenom en kokbok. Köp en bit kött och stoppa in i ugnen. Gör en sås av skyn. Lär dig ett par grundrecept på olika slags bröd. Baka, tills du blir nöjd, och börja sedan göra små variationer. Gör en tårta, gör en till. Gör en paj, gör en annan och ytterligare en. Lär dig långkokets enkla men oändligt variationsrika fröjder.

Att kunna laga mat är att kunna ta hand om andra och tillgodose deras allra mest grundläggande behov: att utfodra dem, att hålla dem vid liv, sunda, välnärda, belåtna. Den som kan laga mat kan ta hand om en familj. Ja, det behövs viss emotionell kompetens också, men matlagningen är essentiell. Delvis för själva näringens skull, men också för att måltiden är den mänskliga samvarons nav.

Vi ser med bekymrad blick på den sjunkande nativiteten. Hur ska vi få fler unga män och kvinnor att vilja bli föräldrar, och helst till fler än ett barn? frågar vi oss. Kanske är det fel ände att börja i. Tänk om det är känslan för hemmet som behöver återskapas först. Inte som uttryck för en alldeles unik personlighet, ett skrytigt designbonanza som kan visas upp i sociala medier. Nej, hemmet som en plats där livet utspelar sig och relationer växer, ett själsligt tillhåll i lika hög grad som en fysisk plats. En borg mot omvärlden, avgränsad, varm, trygg, med plats för både stora och små, bofasta såväl som gäster.

Den brittiske författaren G.K. Chesterton skrev om poängen med att kvinnor främst ägnar sig åt arbete i hemmet. Han menade att den stora samhälleliga vinsten är att det sunda förnuftet förankras i tillvaron. Förvärvsarbete är – om man hårdrar det – att bli bra på en sak. Att sköta ett hem är att odla en mängd kompetenser men utan ambitionen att bli bäst. När jag lagar mat för att utfodra min familj och skapa trevliga och näringsrika måltider, är syftet inte att vinna något kockpris, utan att ta hand om mina närmaste.

Ingen av dem blir gladare av att jag presenterar gravad duva eller dessert i gasform. Samma sak med klädvård och trädgårdsarbete. Inga priser eller utmärkelser i sikte där heller. Som förälder måste man kunna svara på tusen frågor – medan en doktorsavhandling svarar på en fråga (eller kanske rentav nöjer sig med att precisera den fråga som ställdes inledningsvis).

Att ta hushållsarbete och barnuppfostran på allvar kräver breda kunskaper och ständig förkovran men utesluter möjligheten att fullständigt snöa in på ett litet område. Därför kan Chesterton hävda att kvinnorna som sköter hus och hem och barn är det sunda förnuftets försvarare.

När husmodern rensades bort ur folkhemmet på 1970-talet försvann mycket av den breda kompetensen. Det eftersträvansvärda nu, för alla, är att bli bra på en sak eller ett område, riktigt bra, kanske rentav allra, allra bäst! Att det sunda förnuftet till stora delar är upplöst behöver väl knappast påpekas …

Vi lever i en dramatisk brytningstid. Allt mer arbete kan skötas på distans. Framför allt sköts allt mer arbete av icke-människor, och det viktigaste i den mänskliga tillvaron kommer återigen att centreras kring de närmaste relationerna. Den som kan skapa ett hem där människor trivs och utvecklas gör något av bestående värde. Men det är lättare sagt än gjort, och det krävs intention och kunskaper.

Jag ser framför mig hur en modern motsvarighet till gångna tiders hushållningsskolor återuppstår, men utan den strikt kvinnliga kodningen. Matlagning och näringslära skulle naturligtvis vara obligatoriska inslag, liksom ekonomi och självhushållning. Men därutöver kunde man tänka sig olika inriktningar, som reparationer och byggnadsvård, odling och trädgårdsskötsel, jakt och hantering av kött, skogsbruk, eller sömnad och handarbete.

Tänk efter, det ligger faktiskt helt rätt i tiden, och i framtiden.