Äntligen ska Nato bli riktigt svenskt!

”Det här är mina principer. Och om de inte passar har jag andra”. Groucho Marx bevingade citat kom för mig när jag såg Leif Pagrotsky i SVT:s Utrikesbyrån häromveckan. Ett svenskt Natomedlemskap, menade han, skulle inte begränsa Sveriges diplomatiska manöverutrymme nämnvärt. Så har exempelvis medlemsländerna Norge och Frankrike fört en självständig utrikespolitik som inte alltid gått hem i Washington. Hur stort eller litet manöverutrymme vi som blivande Natoland vill ha är upp till oss själva.

Så punkterades socialdemokratins tyngsta argument mot Nato utan retoriska krumbukter av det förra s-statsrådet. Nu skedde som bekant Socialdemokraternas omsvängning redan förra året och det är föga konstruktivt att jaga före detta politiker som ändrat sig i centrala frågor.

Socialdemokratins förmåga att forma och formulera vilka offentliga ståndpunkter som för stunden är de mest rationella och moraliskt riktiga är och förblir likväl en imponerade egenskap. Mindre smickrande är att andra positioner lätt blir stämplade som i bästa fall ogenomtänkta och i värsta fall farliga. Till exempel kritik mot Sveriges ”tredje ståndpunkt” under kalla kriget (om detta skriver Håkan Lindgren briljant i Axess nr 7 2022, se artikel här).

Frågan är om ett Natomedlemskap verkligen är tillräckligt för att göra upp med vår falska självbild? I studion satt även freds- och konfliktforskaren Peter Wallensteen. I stället för avskräckning, vilket är den existentiella grund som Nato vilar på, såg Wallensteen framför sig att Sverige tillsammans med Kanada, Norge, Finland och kanske Tyskland skulle bilda ett slags ”block inom blocket” som kunde verka för avspänning.

Bakom resonemanget spökar myten om Sverige som världens samvete. Eftersom den till varje pris måste bevaras måste Natos natur följaktligen ändras den dag vi blir medlemmar. Att sannolikheten, rent krasst, är att vi snarare kommer få anpassa oss till alliansens övriga medlemmar syntes inte vara ett alternativ i studion.

Så stark är tron på den moraliska stormaktens kraft. För somliga riskerar det att bli ett tufft uppvaknande.