När lagen utmanas

Frågan vi måste ställa oss är: Hur många illa fungerande regeringar, vacklande myndigheter, bristande rättssäkerhet och lagtrotsande medborgare tål en stat innan själva statens legitimitet urholkas? Vad stärker respektive försvagar legitimiteten? Är det Lagen? Demokratin? Våldsmonopolet?

Myndigheter, ministrar, patriarker och aktivister har med otillbörlig envishet påmint oss om vikten av lagbundenhet under det gångna året. När rättssäkerhetens trygga förutsägbarhet och den demokratiskt stiftade lagen som skyddar oss rubbas gungar marken under våra fötter i ett land där lagens oantastliga status till sådan grad införlivats i människors medvetande att den accepteras även när den varken gynnar eller skyddar oss.

Både lagen och demokratin är viktiga, men statens legitimitet kräver något mer, en tredje komponent, en kollektiv föreställning och tillförsikt om att dess ordning är rättfärdig. Det är med en sådan föreställning som vi skapat en politisk kultur som ersatt natur med kultur, kaos med ordning, kollektiv skuld med individuell rätt. Utan en sådan föreställning, utan en förskjutning av tilliten till denna ordning, vacklar de andra komponenterna för den legala-rationella legitimitet, för att tala med Max Weber, som den svenska statens legitimitet baseras på.

Denna ordning utmanas idag från två håll. Dels från en, för att åter tala med Weber, traditionell syn på legitimitet där legitimitet ärvs utan att behöva rättfärdigas och som ofta förekommer bland utrikesfödda med radikalt annorlunda erfarenheter av vad som uppfattas som en legitim politisk ordning. Dels av moralister som anser sina värderingar och ståndpunkter bättre och mer korrekta än lagtexten. Vare sig det handlar om blockering av vägen för deportationsbussar eller hot mot meningsmotståndare motiverar de sina handlingar med att lagen är omoralisk. Moralen vill föra dansen med lagen på balen. Dessa rubbningar i systemet, som i det långa loppet utmanar vår politiska kultur så som vi känner den, ska inte förringas och tron att ordningen återställer sig själv med tiden är en villfarelse vi bör göra oss kvitt.

Lagen, rättsväsendet och våldsmonopolet måste delas som allenarådande rättmätiga kollektiva föreställningar innan de kan verka fullt ut. I en rättssäker stat kan våldsmonopolet inte tvinga in människor i den kollektiva föreställningen om rättsväsendets och rättsstatens primat. Men det kan sanktionera värden och synsätt, och därigenom stärka statens legitimitet. I tillägg till ett stärkt våldsmonopol kan kontrakterat medborgarskap, som bryts om lagen och rättsväsendet utmanas, politisk rättskaffenhet, ett återupprättande av lagens oförhandlingsbara status samt en översyn av myndighetskulturen åter stärka statens legitimitet.

När regeringar förlorar sin legitimitet kan de bytas ut, men när staten förlorar i legitimitet blir skadan desto svårare att reparera.