Asterix och moderniteten

Moderniteten. Svår att motstå även för gallerna. Foto: Ben Sutherland

För några veckor sedan avled den franska serietecknaren Alberto Uderzo (1927-2020). Tillsammans med manusförfattaren Réne Goscinny (1926-1977) skapade han den underbara serien ”Asterix”. Den oinvigde kanske uppfattar Asterix äventyr som banala och rent av barnsliga. Inget kunde vara längre från sanningen. Albumen är en skatt av samhällssatir och karikatyrer av Europas olika regioner.

Ett äventyr jag särskilt kommer ihåg är ”Gudarnas hemvist” (1971) (den finns även att se som film på Netflix – gör det!). Albumet börjar med att Ceasar ger order om att ett högt bostadskomplex (”Gudarnas hemvist”) ska byggas utanför gallernas by. Asterix försöker på olika sätt att stoppa projektet, men till slut står byggnaden färdig. Via massiv marknadsföring och ett lotteri förmås (eller ja, tvingas) romare från imperiets huvudstad flytta in i höghuset.

Stadsborna för med sig andra traditioner och vanor än vad gallerna är vana vid. Snart upplever den galliska byn en ekonomisk boom då romarna köper ”exotiska” svärd och färsk (nåja) fisk. Levnadskostnaderna skjuter så klart i taket för Asterix och hans vänner. Med tiden börjar även gallerna uppträda och klä sig som romarna och de får erbjudande om att flytta in i bostadskomplexet. Med gallerna borta kan Ceasar äntligen utplåna byn, vilket var hela planen från början.

Albumet är dels en satir över, och kritik mot, gentrifiering, teknokrati och 1970-talets centralplanering (symboliserade av den arrogante arkitekten Raetus Vinclius och byggnaden i sig).

Men det jag särskilt fastnar för är konflikten mellan det ursprungliga och det nya: Hotet mot den galliska kulturen kommer inte denna gång från Ceasars legioner utan modernitetens lockelse – förförda av Roms mode och höghusets centralvärme lämnar gallerna sitt gamla sätta att leva.

Assimileringen sker frivilligt – eller åtminstone omedvetet. Tack vare (eller på grund av?) Asterix blir gallerna påminda om sin ”sanna” identitet och ger romarna stryk. Lyckliga återvänder de till byn och festar på vildsvin. I albumet är det självklart vem man ska heja på (detta är ju trots allt Asterix och inte Game of Thrones).

Översatt till vår tid är det däremot inte uppenbart att det är vi som skulle spela rollen som galler.