Se upp för de goda avsikterna

Det blev mörkt, ännu en gång. Vi hade börjat vänja oss vid de återkommande strömavbrotten. De inträffade allt oftare och varade längre. Aldrig kom några riktiga besked om orsakerna. Så vi spekulerade och upprepade samma frågor om och om igen, som mantran: Är det ett attentat, är det instabilitet i eleffekten genom vindkraftverkens utbredning, är det sabotage, är det bristfälligt underhåll, är det samlingsregeringen som prövar oss? Ingen av oss visste.

Vi staplade stearinljus i skåpen, lade ut tänd­stickor på olika platser i våra bostäder, ställen som var lätta att hitta i mörkret. På ett nytt sätt förstod vi att uppskatta våren och sommaren, när kvällarna och nätterna skimrade av ljus. De gånger vi samtalade om allt som hände och försökte göra det gripbart för tanken resonerade många av oss att det var med strömavbrotten det hela började. 

Eller, inte startade i egentlig mening, utan det var då systemförändringarna och erosionen av allt vi tagit för givet blev ytterst påtagliga för oss. 

En vän till mig hade en annan uppfattning: att det i stället började under den senaste pandemin, när kraven på upprepade vaccinationer ökade och människor till och med hämtades i sina hem om de motsatte sig en femte, sjätte eller sjunde dos. På stora digitala tavlor runt om i varje samhälle uppmanades vi att kavla upp skjortärmarna och omedelbart uppsöka närmaste mobila vaccinationsteam för att upplåta vår kropp för nålsticken. Sådana team fanns över hela landet, även på landsbygden. Där varken post, bank, livsmedels­butiker eller annan samhällsservice existerade rullade vaccinationsbussarna in. Min vän sade att detta var den egentliga början; att den kroppsliga integriteten och privatlivets helgd steg för steg uppfattades som sekundära i förhållande till det som beskrevs som ”det högsta gemensamma goda”.

Jag kunde inte låta bli att fundera över det, för kort efter att den senaste pandemin klingat av började de medicinska testerna i samband med nyanställningar till tjänster bli fler och utvidgade. Det var inte längre enbart de obligatoriska långtgående testerna av levnadsvanor på fritiden, som PEth- och CBT-prover för att finna alkoholmarkörer, utan nu föreskrevs även tester för könssjukdomar och en del tester för cancer, som PSA-prov och mammografi. Sjukdomar i släkt och familj identifierades också, i huvudsak i form av djupgående intervjuer under sanningsförsäkran. Arbetsgivare hade fått utökade möjligheter att screena vid nyanställningar. 

Skälet var att enbart fullt friska människor med önskvärda levnadsvanor skulle komma i fråga som arbetskraft i nationen. 

Kostnaden för dessa tester var omfattande, men då samlingsregeringen ansåg att samhälls­nyttan överskuggade resursåtgången gavs från staten frikostiga bidrag samt avdragsmöjligheter för arbetsgivarna. 

En ekonomidocent vid ett större universitet publicerade en artikel som ifrågasatte de stora bidragen och en professor i konstitutionell rätt dömde ut den inslagna vägen i en intervju med televisionens nyhetskanal. Om jag är rätt informerad, och det tror jag, så upphörde kort därefter bådas anställningar. 

Min vän påstod att ingen av dem hade hörts av mer, men det var säkert enbart hörsägen och inget att fästa avseende vid. Tänkte jag då.

Kyrkklockorna ringer när upplopp av olika slag sker i närheten. Men jag har tillförsikt. Det kan bara vända nu. Kanske behövde vi gå igenom detta för att hitta tillbaka till de normer och värderingar vi hållit för heliga. Jag ser tecken: rädslan har minskat och vi grannar är inte längre lika misstänksamma mot varandra. På landsbygden finns fickor där människor har slutat anpassa sig och slår vakt om sin frihet. Vår nationella flygplats har öppnat igen och det går åtminstone ett tåg om dagen till något av våra grannländer. 

Jag hoppas att du som läst mitt brev tar med dig insikterna från de dyrköpta erfarenheter jag och många med mig gjort. Det här är mina uppmaningar till dig: Var uppmärksam på de små förändringarna i dina samhälleliga sammanhang. Vad som helst kan hända och det kan gå fort.