Hotet mot demokratin handlar aldrig om själva demokratin – är det inte lustigt? I SVT:s partiledarutfrågning i valrörelsen sade Magdalena Andersson: ”Jag är inte orolig för det svenska valsystemet. Men en demokrati kräver en mångfald av röster. Det har blivit tystare i Sverige.” Resonemanget landade i den väl inövade varningen för ”tolv sverigedemokratiska ministrar”.
Så kom valet och med det en stor mängd vittnesbörd om misstänkt valfusk, otillåten valpåverkan, köpta röster, försvunna valsedlar, igenklistrade kuvert, påtryckningar och så vidare. Det visade sig att det kanske inte var ett fritt val för alla medborgare. Det visade sig när allt kom omkring att det visst finns skäl att oroa sig för det svenska valsystemet.
Mest omtalade blev händelserna kring den svensk-somaliske vänsterpartisten i Borlänge, Mohamed Ali. Det rapporterades om att människor nödgats rösta på honom och till och med om att pengar ska ha utbetalats i utbyte mot röster. Därtill ska han ha ljugit i sin ansökan om medborgarskap och haft kopplingar till kända kriminella.
P1:s aktualitetsprogram Studio Ett sände ett reportage från Rinkeby där en talesperson för den somaliska gruppen berättade att ledarna förväntade sig att alla somalier ska rösta på samma parti, det som ledarna pekar ut. En kvinna som kallades Sara berättade hur hon förmåtts att förtidsrösta på Vänsterpartiet fast hon egentligen velat rösta på Socialdemokraterna. ”Det här känns som Afrika, inte Sverige”, sade hon.
Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad skrev en omtalad text utifrån ett flertal samtal med röstmottagare i Järva vilka vittnade om olika former av övervakning och påtryckningar.
I stället hände det gamla vanliga, det som alltid händer när problem kopplade till segregationen påtalas.
Värnamo Nyheter berättade om hur det gått till när moderaten Mahad Olad blivit inkryssad i Gislaveds kommunfullmäktige. Trots många vittnesmål från människor som känt sig tvingade att rösta på Olad, trots bråk vid vallokalen, trots att en känd kriminell ska ha befunnit sig i och omkring vallokalen för att ”hjälpa” människor att rösta rätt, hade någon incidentrapport inte skickats in till Valmyndigheten.
I de flesta fall handlar det om en blandning av företeelser: en del direkt olagliga, andra eventuellt olagliga, och så en stor mängd högst olämpliga beteenden.
Man tänker sig att vi alla, oavsett politisk tillhörighet, skulle kunna enas om att detta är ett allvarligt hot mot den svenska demokratin, eller åtminstone en sårbarhet. Men icke. I stället hände det gamla vanliga, det som alltid händer när problem kopplade till segregationen påtalas. Till exempel hände det att DN åkte till Borlänge och rapporterade om hur väl ansedd Mohamed Ali var i grannskapet. Till exempel hände det att Peter Wennblad rasiststämplades i tv av vänsterveteranen Ali Esbati och idiotförklarades av vänsterskribenten Johannes Klenell.
En nyhetsartikel i Sydsvenskan med rubriken: ”SD ropar om klanröster – men finns själva i flest valincidenter” är ett annat exempel på det gamla vanliga. Artikeln bygger på en kartläggning av samtliga anmälningar, gjord av en viss Victor Pressfeldt (för de flesta känd för smutskastningen mot Expressenjournalisten Inas Hamdan häromåret för hennes granskningar av Palestinademonstrationerna). Genom att klumpa ihop och räkna alla möjliga olika slags anmälningar kan man låtsas att de påtryckningar som individer med dåliga språkkunskaper och svag förankring i det svenska samhället kan utsättas för inte är värre än att till exempel SD bjuder på skojigt valjippo för utlandssvenskar.
Samma artikel delades och applåderades på Bluesky – ett slags twitter för den progressiva mitten-vänstern – där allt tal om oegentligheter sedan länge avfärdats som rasistiska fantasier.
Men jag gick ändå och undrade när det allra mest gamla vanliga skulle inträffa. Till slut kom den så, DN-artikeln där filosofiprofessorn och Akademiledamoten Åsa Wikforss ogiltigförklarade oron enligt väl beprövat recept: Trump! Han ifrågasatte också valresultatet och gav därmed legitimitet åt stormningen av Kapitolium! Det är samma mekanismer som är i rörelse i Sverige i dag, samma antidemokratiska ytterhöger som blåser upp enskilda incidenter för att undergräva valresultatet. Även Wikforss hänvisar till den helt irrelevanta ”undersökningen” av Pressfeldt.
Där har ni alltså narrativet: Det finns inget hot mot demokratin. Det enda hot mot demokratin som finns är de som påtalar hotet mot demokratin.
Redan prenumerant?
Logga inUpptäck Axess Digital i 3 månader utan kostnad
Allt innehåll. Alltid nära till hands.
- Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
- Tillgång till vårt magasinarkiv
- Nyhetsbrev direkt till din inbox











