Nära Valhallavägen, i ett litet rum utan fönster, driver Irina en skönhetssalong som har få beröringspunkter med föreställningen om bekvämlighet och lyx. Av hennes engelsk-polska svada förstår jag i bästa fall hälften, och håller i genomsnitt med om sju procent av det jag uppfattar. Men eftersom hon tacklar mina ögonbryn med en hjärnkirurgs precision kommer jag ändå tillbaka.
Liggande på britsen frågade jag vid det senaste besöket om hon verkligen hade haft öppet hela sommaren. Tak! Of curse! Hon berättade att det är då hon stjäl stamkunder från sina lata konkurrenter, som tar semester. Med ett listigt leende böjde hon sig över mig och gjorde en grabbande gest i luften ovanför min näsa. ”Då kniper jag dem!”
Irina befinner sig ljusår från de glittriga entreprenörer som driver upp huspriserna runt hennes salong med sina exitmiljoner. Ändå tillhör de samma släkte.
Precis som hedgefondgrundaren Marko, som jag delade taxi med i New York. Medan jag frågade chauffören om populära ställen i stan blev Marko alltmer frustrerad och avbröt till slut med äkta upprördhet förarens utläggningar: ”Du kan ju inte bara ge bort bra tips så där. Helt gratis!”
Man måste älska energin hos dem som ser förtjänstmöjligheter överallt.
Obotliga företagare som likt fyraåringar inte kan hålla fingrarna i styr.
Nyligen intervjuade jag en ung svensk bolagsbyggare, som redan hunnit sälja en startup och nu använder pengarna för att förverkliga nästa idé. Han var nyfiken på vilka personlighetsdrag jag sett hos andra entreprenörer.
Med ett något publikanpassat svar sade jag att entreprenörer ofta är på gränsen till skrytsamma. Av ohejdad vana att behöva sälja in er själva hela tiden, lade jag till. Och en riskbenägenhet bortom den rationelle löntagarens finns så klart. Sannolikheten för katastrof framstår alltid som något lägre för en entreprenörssjäl än för oss andra.
Forskningen håller på ett ungefär med. Flera studier, inklusive på svenska tvillingar, hittar dessutom en stark ärftlig komponent i företagarandan. Men det är drivet man ärver, inte sannolikheten att man lyckas med ett Loveable.
I mångas ögon är entreprenörer galna på fel sätt jämfört med ”härliga” konstnärer och författare.
Någon vikinga-gen är det inte heller. Sverige har färre företagare än EU-snittet. Däremot leder vi Europaligan i miljarddollarbolag per capita. Vilket får det att låta som om man kan se enhörningar skutta runt på Stockholms gator, men tyvärr, statistiskt är de nästan lika ovanliga som det mytologiska djuret.
Man brukar säga att en välfungerande kapitalmarknad varit avgörande för att vi ändå avlat fram 46 stycken. En annan sak är lika viktig: Svenska entreprenörer som blivit framgångsrika återinvesterar i hög grad sina pengar i egna och andras småbolag.
Detta eftersom kapitalvinster landar skatteförmånligt i privata holdingbolag. Den politiker som frestas att ändra den detaljen bör göra studiebesök på vilken golfklubb som helst så kommer hon eller han att höra vilken stor roll skattesystemet spelar för (bokstavligt talat) gränsöverskridande entreprenörers livsbeslut.
Det är inget påhitt, det bestämmer kapitalströmmar på riktigt.
Utöver golfen finns mycket annat att ruttna på i startupkulturen. Personkulter, kiv om andelar och den sanslösa fixeringen vid exits. Men hos dem av rätta virket, som inte lägger sig på en solstol så snart de cashat in på en enda lyckosam idé, utan fortsätter med oförminskad entusiasm i labbet, ladan eller datorn – där finns äkta kreativitet.
Liksom hos personer i andra skapande yrken, dristar jag mig till att säga. I mångas ögon är entreprenörer galna på fel sätt jämfört med ”härliga” konstnärer och författare. Företagare är gapiga och själlösa materialister.
Det stämmer att pengar visas upp som kvitto på framgång i näringslivet och att utanpåverket kan bli klichéartat. Precis som det förekommer fuskintellektuellt poserande och illa dold pengadyrkan hos kultureliten. Men i kärnan av allt äkta skapande blomstrar lusten att bygga nytt, tillfredsställelsen i att övervinna problem och glädjen i självbestämmande.
Närstående önskar ofta att den besatte för Guds skull kunde ta ett avlönat jobb. Men det gör inte den äkta entreprenören, lika lite som den besjälade konstnären.
Irina skulle i alla fall aldrig göra det. Hon har kunder att knipa.
Redan prenumerant?
Logga inUpptäck Axess Digital i 3 månader utan kostnad
Allt innehåll. Alltid nära till hands.
- Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
- Tillgång till vårt magasinarkiv
- Nyhetsbrev direkt till din inbox











