Forskning förenad med fara

Både islam och kristendomen utger sig för att vara historiska religioner, vilket innebär att de gör anspråk på att utgå från verkliga händelser – som därmed också bör vara möjliga att verifiera och falsifiera. Enligt aposteln Paulus skulle hela den kristna tron falla om den tomma graven inte var orsakad av Jesu fysiska uppståndelse. I Första Ko­rinthierbrevet skriver han att ”om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder”.

Samtidigt ser den akademiska granskningen av de båda religionerna väldigt olika ut. Sedan upplysningens dagar har Bibeln utsatts för kritik i västvärlden och forskarna har ställt sig alltmer skeptiska till dess historiska trovärdighet. Under 1900-talet hävdade den framstående teologen Rudolf Bultmann att Jesu uppståndelse enbart skulle förstås symboliskt och metaforiskt, och än idag är den så kallade hi­storisk-kritiska forskningen av Bibeln den dominerande metoden vid teologiska och religionsvetenskapliga institutioner.

När det gäller Koranen har det däremot varit ganska tyst. Den vanligaste uppfattningen bland muslimer är att den är perfekt bevarad ända från Muhammeds dagar. En av de mest välkända forskare som tillämpar den historisk-kritiska metoden på de kristna texterna, Bart Ehrman vid University of North Carolina och författare till den uppmärksammade och bästsäljande Misquoting Jesus (2005), har beklagat bristen på motsvarande studier av Koranen och Muhammeds liv. Och i Sverige har exempelvis Jonas Svensson, professor i islamologi vid Linnéuniversitetet, efterfrågat mer inhemsk forskning om Koranen som historisk text.

Inte sällan har forskningen om islams tidiga historia varit förenad med fara. När Tom Hollands dokumentär Islam. The Untold Story, baserat på hans bok In the Shadow of the Sword, som också diskuterar islams historiska ursprung, skulle sändas i brittiska Channel 4 sommaren 2012 mottog han flera dödshot. Och som skribenten Sofie Löwenmark påpekade i en krönika i Expressen 15/8 2024 är det inte ovanligt att personer som granskar fenomen och rörelser inom islam utsätts för smutskastningskampanjer.