Vad händer med friheten?

Maskinens ordning, och dess konsekvenser för de människor den tar i anspråk, framträder kanske aldrig så tydligt som i fabriken: människan vid det löpande bandet är litet mer än ett tillbehör till tekniken, hennes rörelse fullständigt koreograferad av dess dynamik. Den civilisation som nu strävar efter att skapa den mänskliga maskinen har här gett upphov till den maskinella människan: den vars regellydnad, disciplin och förutsägbarhet endast kan överträffas av en apparat.

Den industriella revolutionens omdaning av produktionsvillkoren gav upphov till en kraftig ökning av repetitiva, monotona sysslor. Göromål av den typen är emellertid ingenting nytt i mänsklighetens historia – tvärtom har de varit närvarande så länge som människan har funnits. Det verkligt nya med industrins mekaniska arbete var dess avsaknad av påtaglig koppling till människans fysiska överlevnad, och dess separation från varje annan del av hennes liv; arbetet skedde på en främmande plats och bland främmande människor.

Den som skalar nötter, plockar bär och garvar skinn i timmar vet att hennes man skall bära skinnet, hennes dotter äta maten. Hon minns regnet som slog i nacken och doften av jord i hasselsnåren, ljudet av älgens tunga kliv över hällmark och grenar som bryts. Den som monterar bakaxeln mot chassiramen vet att tjugo sekunder återstår till nästa montering, fyra timmar och arton minuter till arbetsdagens slut.

Det är alltså inte främst i monotonin som det maskinlika i industriarbetarens verksamhet består, utan i frånvaron av sammanhang: de metalliska delar som fogas samman av handskbeklädda händer är inte bärare av berättelser och minnen, inte upprätthållandet av en tradition och inte en gåva från gudarna – de är komponenter i en industriprodukt.

Fabrikens grundläggande villkor – människans anpassning till maskinen – har knappast förändrats sedan den industriella revolutionen. Istället har det upphört att vara enbart fabrikens villkor, och i allt högre grad blivit samhällets: medborgaren existerar i en strikt reglerande struktur av lagstiftning, utbildning och marknadsföring. Hon navigerar ett landskap av trafikskyltar och stoppljus, rulltrappor och kösystem, med blicken stadigt fäst vid sin mobiltelefon. Hon placerar sin kropp i bilar, tågkupéer och tunnelbanevagnar, håller den still, kliver av på rätt station eller vid rätt adress. Hon trycker på rätt knappar på betalstationer och parkeringsautomater, snabbkassor. Hon kommer till kontoret klockan åtta och trettio, tar lunch mellan tolv och ett, går hem klockan fem. Kanske besvarar hon några mejl innan hon somnar framför ett teveprogram.

Detta är den medborgare som den nya tekniken, om vi tror Brynjolfsson och McAfee, skall bringa lycka. Hennes professionella funktion kan komma att ersättas av en maskin, men med hjälp av utbildning kan hon göra sig nyttig som ett komplement. Hon surfar på internet. Hon får tips om de bästa restaurangerna, hyr in en pensionär som kan hjälpa henne hämta tvätten, beställer matvaror till dörren. Hon informerar sig om politik och får kontakt med en förening som värnar om hemlösa. I framtiden har hon kanske en hushållsrobot som kan ta hand om tvätten. Kanske kan den också hämta hennes barn på dagis; kanske kan den mäta hennes blodtryck, och påminna när det är dags att ta sin medicin.

Och, successivt, allt eftersom fler aspekter av hennes tillvaro förmedlas av tekniken, genomgår de samma dislokalisering som industrialiseringen utsatte arbetet för: de avlägsnas från sitt sammanhang. Kommunikation blir platslös. Omvårdnad friställs från relation. Sysselsättning blir något att hålla sig sysselsatt med.

Brynjolfsson och McAfee beskriver för oss hur framsteg inom informationsteknologi och robotik på sikt kommer att göra mänsklig arbetskraft överflödig inom en mängd områden. De anger hur den resulterande arbetsbristen bäst skall hanteras politiskt, hur enskilda individer bäst bör agera, och hur höga tillväxtsiffror skall kunna bibehållas även framgent.

De inser att tekniken inte är neutral. De inser att den kommer att öka privilegierna hos vissa grupper, och utsattheten hos andra. De tror att denna dynamik kan motverkas med politiska åtgärdsprogram.

De inser också att mänskligheten, som en konsekvens av sin teknologiska strävan, numera besitter förmågan att eliminera sig själv. De inser att självreplikerande tekniker, såväl elektroniska som biologiska, innebär ett allvarligt hot.

De inser att det teknologiska samhället är centraliserat, och mycket sårbart. De inser att tekniken kan påverka mänsklig integritet negativt, skapa beroende och koncentrationsstörningar, och att den i många fall orsakar oöverblickbar förstörelse av vår naturliga omgivning. De tycks medvetna om att även skenbart oproblematisk teknik kan visa sig ha oväntade och djupt problematiska konsekvenser.

Och, slutligen, vet Brynjolfsson och McAfee hur framsteget ser ut: det ser ut som ersättandet av människor med maskiner. Det ser ut som en förarlös bil, och en mobilapplikation som hjälper dig att undvika trafikstockning. Det ser ut som robotar som undervisar, spelar schack, ställer medicinska diagnoser och genomför operationer.

Om det samtidigt råkar se ut som en stadig ökning av antalet cancerfall, bekämpningsmedel i alla vattendrag, luftföroreningar, social utarmning och eliminering av all kvarvarande vild natur, är detta ”otrevliga konsekvenser som måste hanteras”. Det är tekniska problem av samma typ som hur ökningen av BNP skall komma alla samhällsgrupper till godo, och kan således hanteras på teknisk väg.

Det är oklart om författarna anser detta gälla även den mest grundläggande problematik som behäftar det teknologiska projektet, nämligen dess nödvändiga begränsning av mänsklig frihet. På samma sätt som arbetaren vid det löpande bandet styrs av produktionens rytm, kräver det teknologiska samhället som helhet att människan anpassar sig till dess behov. Avancerad teknik kräver en globaliserad ekonomi och en centraliserad politisk beslutsprocess för att fungera effektivt, vilket lämnar lite utrymme för en lokalt förankrad demokrati med reellt inflytande. Den kräver stabil tillgång till mänsklig arbetskraft med rätt kompetens, så att individens fria val aldrig blir friare än att det fyller en funktion inom det teknologiska komplexet. Tekniken förser människan med mat, kläder och boende, men har väsentligt begränsat hennes makt att själv utöva makt över fyllandet av dessa grundläggande behov – framför allt har den sedan länge berövat henne förmågan att på egen hand tillgodose dem.

Tekniken har, med andra ord, haft större konsekvenser för mänsklig frihet än kanske någonsin någon politisk kraft. När den nu tar oss in i vad Brynjolfsson och McAfee väljer att kalla för maskinernas andra tidsålder – ”The Second Machine Age” – skall maskinerna inte enbart utgöra nav för vår fysiska försörjning, utan också för vårt tänkande, vårt samhällsliv och våra nära relationer. Vilka konsekvenser detta kommer att få för människans frihet och autonomi väljer författarna att inte ta upp till diskussion.

Helena Granström är författare.