Så ska slipstenen dras

Samhället är för heterogent och medierna för många för att någon tidning skulle kunna göra anspråk på att behärska den nationella scenen.

Det gäller då att ringa in och behålla en så stor grupp läsares uppmärksamhet som bara är möjligt. Och det är bara, i längden, möjligt om de känner en identifikation med tidningen: dess värderingar och hållning. Man vet vad man får.

Min mamma var under många år redaktör på tidningen Femina. Den var då, på 1960- och 70-talen en veckotidning, men utan skvaller och inriktad på kvinnor som ville både roas och upplysas av mode, trädgård, inredning och barnuppfostran. Men på 1970-talet gjordes den om och blev ”samhällstillvänd”. Upplagan rasade och blev efter en intensiv räddningsaktion månadstidning. Men det kunde aldrig bli som förr.

En sådan tabbe skulle aldrig brittiska Daily Mail göra. Den lever helt i symbios med läsekretsens värderingar. Vad för slags värderingar?

Bland annat strävsamhet, förkovran, patriotism och rojalism. Och därutöver ett knippe fördomar om utlänningar, sexuella minoriteter och liberaler i största allmänhet. Det är med andra ord ett omistligt organ för en betydande del av brittisk konservativ medelklass.

Min hållning till Daily Mail är ambivalent. Jag skär å ena sidan tänder över inskränktheten och den utstuderade cynismen men känner å den andra en lidelsefri, professionell respekt för en helgjuten produkt.

Genom sitt grepp över miljontals läsare (den tryckta upplagan ligger på 1,5 miljoner och MailOnline är världens mest besökta engelskspråkiga tidningssajt med över 15 miljoner dagliga besökare) är det politiska inflytandet icke föraktligt. Utan Daily Mails stöd skulle till exempel Margaret Thatcher nog aldrig blivit partiledare och premiärminister. I den underhållande boken Mailmen av Adrian Addison redogörs för hur Thatcher och den tidigare chefredaktören David English (sedermera, som tack för sina tjänster, sir David) satt och pimplade whisky i 10 Downing Street.

Den urbane Etoneleven och lätt liberale David Cameron var aldrig Daily Mails kille. Men med Theresa May, grundmurat konservativ och dotter till en kyrkoherde, förhåller det sig annorlunda. Tidningen – som hatar EU – står helhjärtat på hennes sida i kampen mot dem som understår att trotsa henne. Daily Mail ingår som en alldeles självklar del i De konservativas valkampanj, beskriven som en kamp mot EU-anhängare och andra samhällsfiender som vägrar att finna sig i brexit.

Crush the saboteurs! lyder uppmaningen på förstasidan dagen efter att May utlyste nyval. Det är skandalöst. Det är vulgärt. Och det är precis vad läsarna vill ha.