Franska synsätt

Därför var det skönt att läsa texter (Axess 3/19) som bekräftar att jo, det finns svensk konservatism. Men den är svår att ringa in, svår att få syn på i förstone, och i vissa avseenden kanske den inte riktigt är konservativ heller, den liknar åtminstone inte den traditionella konservatism jag ser i Frankrike, eller för den delen även på andra håll inom Europa.

Det första jag själv tänker på när man talar om konservatism, och sett ur mitt franska sammanhang, är livsstilskonservatism, som jag lite slarvigt kallar det. Med livsstilskonservatism menar jag alla de frågeställningar som kan kokas ned till synen på sexualitet och i förlängningen reproduktion. Vem ska få gifta sig med vem, och framförallt vem ska få ha barn, och med vem – och hur ska de barnen uppfostras?

För den konservative är alltså familjen viktig, eller mer än så, familjen är själva fundamentet för existensen. Och i familjen ingår mer folk än vad åtminstone jag tycker ingår i en familj. Kusiner, och andra ännu mer avlägsna släktingar är viktiga och när man behöver hjälp med något är det till sin familj man vänder sig, och familjen har även en skyldighet att hjälpa. Familjen är dessutom alltid närvarande vid dop, bröllop och begravningar, infattade i trosutövningen.

Hela det här paketet uppfattar jag som helt centralt för inte bara för franska konservativa utan även för andra europeiska konservativa. Det är den konservativa identitet ur vilket sedan resten av åsikterna mer eller mindre logiskt faller ut.

Frågan infinner sig: Om man jämför konservativa svenskar med sina kontinentala motsvarigheter, är svenskarna verkligen konservativa?

Den andra tråden att dra i borde vara konservativa inslag i ett (modernt) samhällsbygge, dels själva processen, dels i dess organisationer och institutioner. Kanske finns här mer att hämta om man tittar på Sverige?

Widar Andersson talar i sin text om socialdemokraterna som en konservativ kraft vad gäller tillvägagångssättet. Socialdemokraterna omdanade, kanske framförallt efterkrigstidens Sverige via en konservativ reformism. Man utredde grundligt, reformerade, tittade på utfall och fortsatte sen att reformera. Sakta men säkert.

Samtidigt får man väl ändå konstatera att det samhälle som mejslades fram med metoden blev ett modernt samhälle där de stora strukturerna och gemenskaperna uppmuntrades på bekostnad av de små. Och det är de små strukturerna och gemenskaperna som är stommen i ett mer konservativt samhälle, vilket Joel Halldorf beskriver väl.

Emil Uddhammar beskriver bland annat hur borttagandet av tjänstemannaansvaret, som kanske tedde sig ganska harmlöst då det genomfördes, idag får enorma konsekvenser. Förmodligen kunde man inte föreställa sig den digitaliserade värld vi idag lever med och i, en värld där ingen utom möjligen någon datatekniker någonstans, men fan tro’t, har överblick över verksamheten och framförallt informationen.

Uddhammar skriver också om det allmänna förtroendet för olika samhällsinstitutioner och det är ju här som skadan förmodligen är störst.

Om det finns en växande konservativ opposition, också i Sverige, så måste den komma underifrån. Liksom all opposition gör även om den sedan ofta exploateras ovanifrån.

Sedan menar jag att det borde finnas ett antal områden där ett mer konservativt synsätt faktiskt skulle kunna appellera till rätt stora grupper i Sverige:

En skola där rektor och lärare ser sig som de som förmedlar den kunskap som står i centrum.

Ett byggande som är platsbundet där man använder lokala byggnadsmaterial och företag som kan traditionella tekniker.

Överhuvudtaget alla områden som inbegriper natur och miljö; skogsbruk och skogsvård, jordbruk, åtminstone delar av energiproduktionen.

Inom de här domänerna skulle kanske den ateistiska eller sekulära konservatism som Fredrik Haage efterlyser kunna utvecklas. För här tror jag att svensken i stor utsträckning kan skriva under på att han bara är en länk i en kedja, att han är här (på jorden) för att förvalta det tidigare generationer åstadkommit och för att lämna över det till kommande generationer, och helst då i lite bättre skick.