Vi måste bekämpa nihilismen inom borgerligheten

Fria radikaler är instabila atomer som kan skada vävnader och arvsmassa och i värsta fall leda till cancer. I kroppen såväl som i politiken. Få saker orsakar så mycket skada som de ny­liberala radikalerna, dem för vilka allt givet och nedärvt, allt som kan härledas från biologi eller tradition, är irrelevant. 

Individen är, enligt de fria radikalerna, sina ekonomiska intressen, sina sexuella begär, sin ambition och ärelystnad samt övriga preferenser. Politikens främsta uppgift är att undanröja allt som hindrar individen från att leva i enlighet med sina önskningar, så länge hon inte skadar någon annan individ, fysiskt eller ekonomiskt. Någon emotionell eller andlig dimension behöver man inte ta hänsyn till; de är huvudsakligen socialistiska eller vidskepliga fantasier.

Dessa fria radikaler skrattar högt åt dem som vill begränsa tonåringars tillgång till porr eller förbjuda strypsex och våldspornografi: så länge alla inblandade är med på noterna finns det naturligtvis inget att diskutera. Dödshjälp av vilka skäl som helst ska naturligtvis vara lagligt, abort hur länge som helst och hur lätt som helst, likaså sex med syskon, med djur och med lik. 

Tabun är till för att brytas. Surrogatmödraskap ska givetvis legaliseras: kvinnor ska vara fria att göra vad de vill med sina kroppar, mot ersättning och enligt avtal. Om en kvinna väljer att bära ett främmande barn, i syfte att kunna försörja sina egna barn, ja då är det ett rationellt val, och bara moralister invänder.

För närvarande tänker vi inte så ofta på den nihilistiska radikalismen till höger. Men den finns mitt ibland oss, i borgerlighetens mitt.

Tanken svindlar när man begrundar att det var en borgerlig regering som klubbade igenom den nya könstillhörighetslagen, den lag vars budskap är att kön är en individuell upplevelse. Finns det något mer radikalt än att luckra upp den tidlösa, universella förståelsen av vad som konstituerar den mest basala mänskliga kategorin; att kön är en biologisk realitet och inte en känsla? Men samma regering har också påbörjat en process för att möjliggöra abort i hemmet efter bara en snabb digital vårdkontakt. Det ska vara fjäderlätt att avsluta en graviditet. Det är sådant som fria radikaler tycker är toppen. Ingen tänker på att ju lättare det blir, desto mer ökar pressen på kvinnor som trots krångliga omständigheter egentligen inte vill avsluta det spirande livet; omgivningens förväntningar, mäns förväntningar. Sådant exi­sterar inte för våra fria radikaler.

På sätt och vis är radikalismen från höger värre än radikalismen från vänster. På vänsterkanten sätter ändå ideologin vissa begränsningar för revolutionslustan. 

För även om maktanalysen är groteskt uppförstorad rymmer den en mänskligt riktig insikt om att fattiga och utsatta människor kan exploateras i den individuella frihetens namn. 

Om surrogatmödraskap legaliseras i Sverige kommer det att vara en högerregering som gör det. Samma sak med dödshjälp. Till vänster finns det trots allt fler som förstår att den som upplever sig ligga samhället och anhöriga till last kan känna press att välja en snabbare död, så som uppenbarligen sker i de länder där läkarassisterat självmord är tillåtet.

Högerradikalerna har inga sådana ideologiska staket. Rötter betraktas som organiskt avfall. Traditioner är förtryck. Biologi är förhandlingsbart. Inget är heligt – utom den starka och rika individens rätt att köpa sig allt hon önskar, vare sig det är ett barn eller sin egen död. Människan är vad hon formar sig själv till. Den totala friheten är den nyliberala moralens högsta mål. Men då den förutsätter det den eftersträvar är den ett intellektuellt och moraliskt haveri.

Det enda som kan oskadliggöra fria radikaler är något som kallas antioxidanter. De neutraliserar de skadliga atomerna och skyddar dna och vävnader. Det är vad konservatismen måste bidra med i dag. 

Mer än någonsin tidigare behöver vi politiker som förstår att människan är sina rötter och sin historia, att hon är upphöjd över allt annat levande, med en inneboende värdighet – och samtidigt kapabel till ofattbar ondska, att hennes ande bor i den själ som är oskiljaktig från hennes kropp, och att meningen med livet inte är att ge efter för varje infall, utan att förvalta det givna och föra vidare det nedärvda.