”Kan vi inte ha en bokklubb, du och jag? Jag behöver hjälp att tänka.” Det sa min vän för ett tag sedan när vi var ute och gick. Och det ringar in läsningens själva essens. När de senaste Pisaresultaten visar hur läsförståelsen minskar i samtliga OECD-länder är det detta som är i farozonen: kommande generationers förmåga att tänka.
Det är nog så bekymrande med dalande kunskaper i matematik och naturvetenskap, men den sjunkande läsförmågan gör mig skräckslagen. En tredjedel av alla svenska 15-åringar klarar inte ens de mest grundläggande nivåerna i testet som mäter läsförståelse. Raset från tidigare år drivs framför allt av elever från resursstarka hem – det är alltså inte eleverna från de segregerade bostadsområdena som förklarar nedgången.
Det löser sig väl, tänker nog många. Det är nya tider nu. Barn och unga behöver inte kunna läsa på samma sätt längre. Ljud och bild och digitalisering och AI gör att kunskaper är lättillgängliga på ett annat sätt i dag.
Men läsningen är inte utbytbar. Jovisst, underhållning kan man få i film, tv-serier, tv-spel och stand-up. Konst och skönhet finns överallt, i musiken och på museerna, i arkitekturen och naturen. Man kan få inspiration av inspiratörer, nya perspektiv i samtal med goda vänner, kunskap från dokumentärfilmer, dramatik på teatern och så vidare. Man kan tillgodogöra sig rätt mycket så kallad bildning utan att behöva öppna en bok.
Däremot kan vi inte tänka särskilt avancerat utan att läsa. Som professor Magnus Henrekson skrev i Kvartal i våras angående läsningens fundamentala funktion: ”För att engagera sig i skriven prosa krävs klassificering, kedjor av resonemang och slutledningsförmåga, det vill säga precis den typ av tänkande som byggde upplysning, vetenskap, marknadsekonomi och (på sikt) ett demokratiskt styrelseskick.”
Det är i den skrivna texten vi tränar upp förmågan att sortera, kategorisera och pröva komplexa argument. Det är bara i texten som tänkandet har naglats fast och därför kan granskas. När man läser kan man stanna upp och reflektera, gå tillbaka och läsa om, jämföra, ställa frågor till texten. Det gäller facktext – men också skönlitterär text, till skillnad från ljudboken. Det är läsningen som leder till mental förankring och som främjar det djupa tänkandet, det som leder vidare, det som får mig att förkasta eller finjustera mina egna föreställningar.
Ett föredrag kan kännas övertygande, om den som talar har goda retoriska förmågor och stark utstrålning. En podd kan lämna lyssnaren med en känsla av att ha förstått något väsentligt. Men, påpekar Henrekson, de avancerade resonemangen som spänner över flera led, dem kan man sällan minnas efter muntliga framställningar.
Det är inte otänkbart att läsningen återigen blir ett fenomen som en liten elit ägnar sig åt.
Jag måste erkänna att jag ibland har tänkt att det är onödigt att läsa långa fackböcker när man kan lyssna på poddintervjuer med författaren. Men ofta märker jag att om jag ska återge samtalet jag precis hört, så är det förvånansvärt svårt att redogöra för såväl bakgrund som evidens och implikationer.
Jag minns endast att professor/författare/politiker si eller så tyckte ditt eller datt och uttryckte det på ett väldigt intressant sätt.
Det är i texten som kunskapen får struktur och det är genom läsningen som den förankras i mitt medvetande.
Vi är många som kommer att fortsätta läsa, men de blir allt fler som aldrig kommer att läsa några längre texter frivilligt. Enligt Pisamätningen är det bara ett fåtal procent som ligger på de översta nivåerna av läsförståelse. Bland alla andra 15-åringar sjunker förmågan att behålla fokus och förstå de komplexa texterna.
Det är inte otänkbart att läsningen återigen blir ett fenomen som en liten elit ägnar sig åt – medan resten av befolkningen scrollar sig igenom reels och shorts, Tiktok och Instragram, och varken förmår ta till sig komplexa resonemang eller dra några rimliga slutsatser av all den information de badar i.
Vad som står på spel är ett samhälle bestående av tänkande människor. Inget mindre. Tänk på det när du sätter skärmlås på ditt barns mobil, utlovar hundralappar för varje klassiker barnbarnet läst, när du som universitetslärare klargör att det inte finns någon genväg runt kurslitteraturen, eller när du själv väljer boken framför annan underhållning.
Och just det: jag och min vän startade faktiskt en bokklubb och är nu inne på vår tredje bok.
