Ursula von det Leyen, Angela Merkel och Emmanuel Macron. Foto: Europeiska unionen

I svåra tider prövas vänskapen. Coronapandemin hotar solidariteten mellan EU-länderna på ett sätt som ingen kris hitintills har gjort. Samtidigt jobbar Kreml och Pekings propagandamaskineri på för högtryck i syfte att framställa EU och USA i så dålig dager som möjligt och sig själva som Europas sanna vänner, visar en ny rapport från tankesmedjan Frivärld av Patrik Oksanen (Coronahjälp med flera syften, 2020).

Först ska det sägas att samarbetet mellan länderna i EU hitintills inte har imponerat: Frankrike har beslagtagit miljoner andningsskydd som egentligen skulle vidare till Spanien och Italien (SvD fredag (04/03). Tyskland, Tjeckien och Ungern införde i början av förra månaden exportförbud på medicinsk utrustning, men de är tack och lov hävda efter påtryckningar från EU-kommissionen (SR 03/04).

Pandemin hotar även det ekonomiska samarbetet. En krönika i Neue Zürcher Zeitung (NZZ) beskriver hur krisen fördjupar såret mellan Syd- och Nordeuropa. I centrum är frågan hur länder som Italien och Spanien ska kunna hjälpas ekonomiskt. Paris, Rom och Madrids föreslagna lösning är ”coronaobligationer” (i praktiken samma sak som euroobligationer). Berlin, Wien och Haag säger iskallt ”nej” av rädsla för att Sydeuropas skulder ska betalas av nordeuropeiska skattebetalare.

Stridsfrågan om euroobligationerna är knappast ny, men magnituden av krisen ställer frågan i ett nytt ljus. Till och med konservativa NZZ, som betraktar EU-samarbetet utifrån, menar att något måste göras: om inte euroobligationer – som det finns goda skäl att vara skeptisk till – är vägen framåt så måste någon form av de facto bistånd till. Ett tredje alternativ, om politiken kapitulerar, är att Europeiska Centralbanken (ECB) börjar köpa sydeuropeiska statspapper en masse – i praktiken ett brott mot principen om att ECB inte ska finansiera andra länders budgetar via sedelpressen.  

Förbundskansler Angela Merkels svar har hittills varit att det är billigt att låna för länder i kris (se Henrik Brors EU-blogg). Dessutom kan euroländer söka öronmärkta medel ur ESM (den mekanism som infördes i sviterna av förra eurokrisen). Problemet är att lånen kommer med stenhårda villkor som Rom aldrig kommer att gå med på (i kontrast till Grekland är Italien EU:s tredje största ekonomi). Läget är uppenbart allt annat än ljust för EU-samarbetet just nu.

Men att EU och dess medlemmar inte gör något konstruktivt i denna kristid är inte heller sant.

I Frivärlds rapport lyfter Oksanen att EU och USA har genomfört flera hjälpinsatser:

• 56 miljoner ton hjälpmaterial har skickat till Kina
• 400 miljoner euro i bidrag har skänkts till WHO för att bekämpa smittan
• 37 miljarder euro ur EU-budgeten har öronmärkts för att stötta krisande branscher
• USA har skickat 17,8 ton utrustning (bland annat respiratorer) till Kina
• President Trump har utlovat 100 miljoner dollar i stöd till Italien

Därtill omfattar ECB:s stödpaket totalt 870 miljarder euro (Europaportalen har en bra sammanfattning här). För att bara nämna några insatser. Dessutom har flera tyska delstater tagit emot coronapatienter från Italien.

Problemet är att dessa nyheter mer eller mindre försvunnit i mediebruset. Det har däremot inte Kinas och Rysslands insatser gjort. Många leveranser av masker, coronatester och annan utrustning har gett upphov till stora rubriker. Ryska militärplan som landar i Italien utgör så klart spektakulära nyhetsbilder som är svåra att motstå för nyhetsdeskarna. Att utrustningen till 80 % visade sig vara värdelös spelar mindre roll. Det är PR-värdet som räknas. (Dessutom innebär Moskvas ”räddningsaktion” ett utmärkt tillfälle att kartlägga förmågan i ett annat Nato-land. Att säkerhetstjänsterna inte skulle ta tillvara ett sådant tillfälle är otänkbart (se .codas granskning tillsammans med La Stampa här).)

Samma PR-princip gäller för Peking, vars leverans av coronatester till Tjeckien till större delen inte fungerade. Frilansjournalisten Jojje Olsson har också förtjänstfull pekat på att när Kina säljer munskydd och dylik utrustning till Europa för en bra slant så har detta felaktigt beskrivits som ”bistånd” av olika medier. Ännu en propandaseger för Peking. Taiwan donerar däremot 7 miljoner ansiktsskydd till Europa (ABC News 2/4).

Rapporten tar också upp det faktum att många svenska redaktioner tenderat att återrapportera kinesiska och ryska myndigheters utsagor om coronaviruset och dess spridning okritiskt. Bristen på kunskap om hur auktoritära stater hanterar statistik och har förmågan att styra hur olika nyhetshändelser presenteras är fortfarande ett problem på redaktionerna. 

I det långa loppet handlar det för Moskva och Pekning att bryta ned EU och Nato. Den senaste tidens PR- och propagandakampanjer riktade mot väst är en del i detta.

För att ändå avsluta hoppfullt: om krishanteringen EU:s medlemmar emellan lämnar en del att önska så verkar Natos fungera bättre, noterar säkerhetsanalytikern Elisabeth Braw på Twitter. I stället för att Europa ska förlita sig på vad Braw beskriver som ”dåliga samariter” (Foreign Policy, ”Beware of bad samaritans 31/03 ) kan Nato-samarbetet bli till den goda samarit vi så väl behöver nu.