Gör upp med Peking-illusionerna

Angela Merkel. Tror fortfarande på Peking? Foto: Bundesregierung/Bergmann

Så blev toppmötet mellan EU och Kina äntligen av. Men vad blev egentligen av? Vad som från början var planerat att bli den grandiosa kröningen av Tysklands EU-ordförandeskap under Merkel blev i stället en menlös videokonferens.

I centrum för mötet var människorättsfrågor och det sedan under drygt sex år förhandlade investeringsavtalet, vars syfte är att ge europeiska företag likartade villkor på den kinesiska marknaden. Föga förvånande rubbades inte Pekings position en millimeter på endera punkter.

Det magra resultatet visar att Merkels Kinastrategi misslyckats, menar ZDF:s Kinakorrespondent Thomas Reichart. Genom att ligga lågt i frågor som rör mänskliga rättigheter hoppades hon kunna förmå Peking att – efter alla år – sluta ett investeringsavtal med unionen. Följden har blivit att EU:s nödvändiga positionsförflyttning visavi Peking fördröjdes samtidigt som unionens förhandlingsläge försvagades.

Talande nog var det också EU-rådets ordförande Charles Michel som framförde kritik mot Peking gällande bland annat Hongkong, behandlingen av uigurerna och den svenska medborgarens Gui Minhais öde.

Merkel menar att den politiska viljan att ingå ett avtal finns ”på båda sidor” och Xi Jinping uppges enligt kinesisk statsmedia ha sagt att samtalen ska ”skyndas på” så att förhandlingarna kan avslutas i december. Givet hur Peking historiskt agerat finns det ingenting som indikerar att så faktiskt kommer att ske. För Xi:s del spelar det mindre roll att mötet blev ett fiasko: i Kina kommer statsmedia pumpa ut bilden av att en betydelsefull seger har vunnits – eller vilken annan bild som Xi nu önskar eftersom medierna är helt underställda regimen.

I Tyskland har det länge varit en etablerad sanning att Kina är en oumbärlig marknad och att ”provokationer” mot regimen därmed är lika med ekonomiskt självmord. I takt med att opinionen svänger håller den bilden, sakta, på att nyanseras. Sant är att exporten till Kina står för sju procent av den totala handelsvolymen. En förkrossande majoritet av all handel sker, fortfarande, inom EU – följt av USA.

Däremot är det också så att Kina är en av de viktigaste marknaderna för kemi- och, inte minst, bilindustrin. Knappast småspelare i tysk ekonomi och politik. Priset för en total brytning med Kina vore allt annat än smärtfri, men det är bra att ha i bakhuvudet att idén om en total ekonomisk härdsmälta inte heller – med nödvändighet – behöver vara sann.

Fanns det då ingenting positivt med gårdagens möte? Jodå. Ambitionen att EU sluter upp som en enhet gentemot Peking är både lovvärd – och helt nödvändig. Men det förutsätter en grundlig uppgörelse med alla illusioner.

Om skribenten

Medarbetare i Axess.

Läs vidare