Gång på gång måste jag påminna mig om att detta är verkliga händelser och personer, och inte innehållet i en uppdiktad roman. ”Hur hamnade jag här?”-känslan är stor och återkommer flera gånger under läsningen. En eloge till Maria som genomfört allt detta och dessutom lyckats skapa en spännande läsupplevelse om delningsekonomins möjligheter och motgångar. Det är kreativt, inspirerande och humoristiskt. Stundom osäkert. Men framförallt modigt. Den klassiska hjälteresan!

Många har nog lekt med tanken om att ge sig ut på äventyr, men tyckt att det verkar för ekonomiskt vanskligt att säga upp sig från ”det vanliga livet”. Det okända är ofta skrämmande, vilket också tas upp av författaren. Hon förstår vännernas och grannarnas oro över hennes projekt att testa delningsekonomin och reflekterar insiktsfullt över detta. Hennes bok passar såväl den dedikerade äventyraren som den lite mer bekväma skeptikern.

”Nu e-handlar vi så det står härliga till (och extra mycket på grund av coronapandemin naturligtvis).”

För Delad handlar om allas vår samtid; om tillit i teknikens tid där alltfler tjänster läggs på digitala plattformar och hur det påverkar oss som människor. Varför tror jag då att jag läser en roman?

Dels är den dramaturgiskt elegant. Dels var jag från början övertygad om att den, i stil med Maria Erikssons tidigare böcker, skulle vara en regelmässig fackbok. Den innehåller referenser, men är skriven på ett följsamt och kronologiskt sätt där de personliga erfarenheterna och tankarna får ta störst plats. Det är helt rätt. För den som hört talas om hennes projekt ”366 days of sharing” håller nog med om nyfikenheten: Vad gjorde hon egentligen det där skottåret? Varför?

Boken besvarar ens frågor. Det hela börjar i en uppgivenhet, både på det yrkesmässiga och det personliga planet där hon hanterar uppbrott med både sambo och karriär.

”Jag gillar frilanslivet och friheten i att kunna bestämma över min egen tid. Jag gillar politik också. I princip. Fast på senare tid har jag blivit allt mer uppgiven på den politiska debatten. Plötsligt handlar allt om invandring. Att diskutera något annat blir nästan omöjligt. Debatten blir polariserad. /…/ Jag säger inte att alla ängsligt borde hålla med varandra, det vore förödande. Men plötsligt känns det som om en sarkastisk ton har smugit sig in överallt och förgiftat alla möjligheter till ett vettigt samtal.”

Är det någon som inte känner igen sig?

Maria skriver om tillit, vilket löper som en röd tråd genom hela boken. Hon träffar nya människor från olika platser både i Sverige och långt utanför landets gränser. Vem kan man lita på för att samåka med? För att bo under samma tak som?

Dessa nya digitala tjänster kräver ofta att vi bygger upp ett förtroende mellan användarna. Airbnb och Uber är båda exempel på digitala tjänster som tillämpar betygsättning. Det här är något bra, skriver Maria, eftersom man som värd/förare – och även som gäst/passagerare – måste hålla en hög nivå; hålla ordning och vara vänlig för att få bra betyg och nya gäster. Man bygger upp en tillitsbank och presenterar sig för andra digitalt helt enkelt. Det är inte konstigt att detta behövs. Blicka tillbaka några år i tiden och tänk på de första internetköpen vi med viss tvekan gjorde. Nu e-handlar vi så det står härliga till (och extra mycket på grund av coronapandemin naturligtvis).

Marias karriär som debattör och ledarskribent märks i att hon lyfter fram och problematiserar flera olika synsätt. Betygsättningen må driva fram goda egenskaper hos människor, men vad händer egentligen om vi börjar betygsätta allt och alla? Får vi ett social credit system som i Kina där allt man gör övervakas?

Läsningen bjuder på många roliga beskrivningar och underfundigheter: ”Det här är helt uppenbart ingen glossig gymklass, utan känns mer som den första Rocky-filmen.” Kort och koncist om ett träningspass för 20 kr ute i en park.

Vad innebär då delningsekonomi? I The Sharing Economy. The End of Employment and the Rise of Crowd-Based Capitalism skriver ekonomen Arun Sundararajan att delningsekonomin befinner sig i ett kontinuum mellan marknads- och gåvoekonomin. Sverige sticker ut i sammanhanget, eftersom den politiska idén här sedan 1970-talet har byggt på att göra människor oberoende av varandra genom välfärdssystem och socialförsäkringar. Den svenska bilden av frihet tycks länge ha varit ett ekonomiskt och socialt oberoende från familj, vänner och grannar. Detta gör Sverige till ”ett av världens mest ensamma länder”, om man får tro filmaren Erik Gandini som gjort filmen The Swedish Theory of Love (2015).

Hur går det då för svenskar i den nya delningsekonomin? Bevisligen går det, även om vår iver att beskatta intäkter ibland tycks väl stark: ”Min toalett har letat sig in i en interpellationsdebatt i riksdagen”, skriver Maria efter att hon provat Airpnp.

Hon har alltså genom en app lagt ut sin toalett för en tia per användning. Det här plockades sedan upp av en moderat frågeställare som frågade finansministern hur man tänker beskatta intäkterna från toalettuthyrning. Det kommenteras av Maria med: ”Det har bara gått lite mer än två veckor sedan jag började hyra ut toaletten och lagstiftarna har redan börjat fungera på hur de ska beskatta intäkterna. Och jag som inte tjänat ett öre!”

Ibland kan nya innovationer behöva prövas och hinna ge någon utdelning innan man bussar lagstiftning på dem…

Den här boken har något för alla. Den visar upp sidor av vår alltmer digitala och globala samtid. Vi söker äventyr och upplevelser, på lagom ansträngande sätt, och vi delar hela tiden med oss av oss själva digitalt – men vill ändå hålla oss på behörigt avstånd.

Jag vet flera som förmodligen tror sig veta att en bok om att hyra ut sin toalett och ta in främlingar i hemmet via Airbnb inte är något för dem. Jag var också lite skeptisk till en början, men kom snabbt in i handlingen och hade sedan svårt att lägga den ifrån mig! Du som tvekar kan nu ta språnget rakt ut i äventyret – och bara genom att läsa Maria Erikssons bok.