Håller vi äntligen på att bli normala?

TV4:s Kalla Fakta har granskat det kollektiva vansinne som drabbade Sara Kristofersson i samband med turerna kring Vita havet på Konstfack samt fallet med docent Inga-Lill Aronssson, som anmäldes för att ha använt ”n-ordet” i samband med en föreläsning på Uppsala universitet.

Inget av det här är nyheter i någon egentlig mening. Vita havet-stormen blåste som starkast i början av förra året. Anmälningen av Aronsson skedde 2019. Mängder av debatt- och kulturartiklar har skrivits på temat sedan dess (åtminstone om händelserna på Konstfack). Poddar och samtalsprogram har spelats in (Axess TV:s Panelen, för att nämna ett exempel). Om de båda fallen är solklara exempel på en osund ”cancel-kultur” (det är de) har det åtminstone funnits en högst livlig debatt omkring den.

Men det här var första gången som jag sett att en svensk nyhetsredaktion inte bara valt ett bekvämt metaperspektiv och rapporterat om debatten eller hur jobbigt det är för aktivist A att behöva utsättas för människa B och C:s åsikter. I stället har Kalla fakta-redaktionen valt att rikta sökljuset mot cancelkulturen och dess möjliggörare.

Vinkeln, inramningen eller ”narrativet” om man så vill utgår därmed från att det i ett demokratiskt samhälle är de som vill tysta andra människor som är problematiska och förtjänar granskning, inte tvärtom.

Det kan tyckas vara en grundläggande journalistisk reflex att börja i just den änden och nog vittnar den tidigare frånvaron av denna vinkel om en allmän ängslighet inom mediekåren. Icke desto mindre ska redaktionen på Kalla Fakta ha en eloge för att de lyfter detta.

Är inslagen till och med ett tecken på att de värsta galenskaperna är bakom oss? Hoppas kan man alltid göra.