I korthet: Misstro mot konformism

Milan Kundera behöver knappast någon vidare introduktion. Han tillhör den lilla exklusiva skara seriösa författare vars romaner faktiskt läses i ganska stora delar av befolkningslagren. Dessutom var han en skicklig essäist. Han hade intressanta tankar om litteraturhistoria och bidrog mer än kanske någon annan till att Centraleuropa återupptäcktes som kultursfär på 1980-talet genom hans artikel Centraleuropas tragedi. Hans bortgång i juli har också uppmärksammats flitigt i medierna.

Även kroatiska Dubravka Ugrešić var en författare av rang och mottagare av det prestigefyllda Vilenicapriset, som i några fall föregripit Nobelpriset. Listan över mottagare av det slovenska priset kan läsas som en katalog över några av de mest läsvärda och intressanta författarna från öster om Elbe från de senaste trettio åren. Ugrešić tillhör dem genom sin breda litterära och litteraturvetenskapliga produktion. Hon gick ur tiden i mars och beskrevs i en runa i Dagens Nyheter av Sandra Stiskalo som en blixtrande intelligent misantrop, ”en röst som signalerade misstro mot all sorts konformism”.

Den kanske minst uppmärksammade av de tre var Richard Wagner. Det rör sig alltså inte om operakompositören utan om den rumänsktyske författaren, tillika Nobelpristagaren Herta Müllers ex-man. Han föddes i den lilla staden Lovrin i väst­ra Rumänien 1952, studerade germanistik och rumänistik och grundade 1972 tillsammans med ett antal andra tyskrumäner den regimkritiska gruppen Aktionsgruppe Banat. År 1987 emigrerade han till Västberlin.

Han är förmodligen mest känd som poet och romanförfattare men var också essäist. Här kan nämnas hans underhållande och underfundiga essäsamling Habsburg. Hans pregnanta bok om kommunismens sammanbrott i Öst- och Centraleuropa, Völker ohne Signale, framstår idag i många stycken som klarsynt om än bitter. Han utvecklades med åren mot en alltmer konservativ hållning, i många hänseenden också besviken på utvecklingen i väst.

Motståndet mot konformism, skepsis och en viss ironisk distans förenade dem alla. Sämre egenskaper kan intellektuella ha