USA-fixerat av Halldorf om religionens roll

Tesen i kyrkohistorikern Joel Halldorfs Makten och det heliga är enkel och känns igen från hans tidigare böcker: efter ideologiernas död har luften gått ur politiken. Därför har ledare världen över vänt sig till religionen för att ladda sina projekt med mening i syfte att mobilisera stöd.

Alltför ofta har religionens roll i politiken avfärdats som en tunn fernissa över verkligare ekonomiska och militära realiteter. Halldorfs uttalade syfte är att bidra till den religiösa läskunnigheten, för att bättre förstå omvärldens politiska rörelser. Det är en vällovlig ambition. Ett annat syfte med boken är dock att ”kritiskt granska religionernas roll i politiken”.

Recenserad bok

Makten och det heliga

Joel halldorf

fri tanke (2026)

Undersökningen av religiösa motiv i världspolitiken inleds på personplanet med de olika världsledarnas individuella religiositet. Halldorf avhandlar förhållandet mellan Vladimir Putins rysk-ortodoxa arv och hans geopolitiska ambitioner på en handfull sidor. Sedan styr han in på Donald Trump och hans kärnväljares apokalyptiska inställning. En del väckelsekristna i USA tolkar judarnas återvändande till det heliga landet, och grundandet av staten Israel, som uppfyllelser av Gamla testamentets profetior. Genom den kristna högerns inflytande över det republikanska partiet har denna teologi, enligt Halldorf, påverkat den amerikanska Mellanösternpolitiken.

Samtidigt är det svårt att se hur just det apokalyptiska tänkandet har tagit sig uttryck i faktisk utrikespolitisk policy. På sin höjd rör det symbolfrågor som ambassadflytten till Jerusalem. Att hindra Iran från att skaffa sig kärnvapen ligger i civilisationens intresse och är inte, som författaren påstår, enbart resultatet av en sektposition.

Analysen missar även den avgörande trenden inom Magarörelsen i synen på Israel. Domedagsprofetiorna bland väckelsekristna mattades av redan efter millennieskiftet och har på 2020-talet fått en utmanare i mer protektionistiska och Israelkritiska stämningar. Under parollen ”Christ Is King” saluförs numera gammal antisemitisk skåpmat av opinionsbildare som Candace Owens, Nicholas Fuentes och Tucker Carlson, vilket märks bland unga republikaner där Israelstödet i princip har halverats jämfört med tidigare generationer. Carlson förekommer förvisso i Makten och det heliga, men framställs närmast som en korrigerande kraft mot en urspårad undergångsteologi.

Författarens forskningsområde är visserligen kristna väckelserörelser. Och Trumps tvetydiga förhållande till religionen, där magiskt tänkande och alliansen med högerkristna spelar en viktig roll, är en nyckel till att förstå honom. Men undersökningen av världsledarnas religiösa bevekelsegrunder blir väl västtillvänd när såväl den muslimska världen som ­Narendra Modis hindunationalism och Lula da Silvas relation till befrielseteologin avhandlas flyktigt eller lämnas därhän. För varje sida blir det alltmer tydligt att detta framför allt är en bok som syftar till att kritiskt granska religiösa motiv bland högerpopulister i allmänhet och amerikanska nationalister i synnerhet.

Vissa bedömare, däribland statsvetaren och Axesskrönikören Katarina Barrling, har tidigare beskrivit den svenska åsiktskorridoren i religiösa termer och liknat behandlingen av dess avvikare vid jakten på kättare. Det finns vissa likheter med Halldorfs arbetsmetod, som går ut på att identifiera vad som hålls för heligt av olika grupper. Enligt honom har högerpopulisterna (brett definierat – hit räknas bland andra den somalisk-nederländska konvertiten Ayaan Hirsi Ali) instrumentaliserat kyrkan och religionen i syfte att sakralisera nationen och den västerländska civilisationen, som enligt Halldorf endast kan definieras i förhållande till ett främmandegjort islam.

I slutet av boken kan man ana vad författaren själv håller för heligt. Där görs ett försök att formulera några axiom för en kristen politik, vilka i stort hängs upp på tre sakfrågor. Man skulle kunna vänta sig klassiska kristna värden, som livets helgd, samvetsfrihet och kärnfamiljen som samhällsbärande institution. Men de har hos Halldorf ersatts av klimat, bistånd och invandring.