Walter Benjamin dog den 26 september 1940. Han var då på flykt undan nazisterna. Han försökte ta sig över den franska gränsen mot Spanien för att ta sig vidare till Portugal. Där hoppades han kunna ta en båt till Kuba eller USA. Som så ofta i sitt liv hade Benjamin otur – just den dagen var gränsen stängd. Hellre än att skickas tillbaka och fängslas svalde han en dödlig dos morfin.
Vid sin död var Benjamin långt ifrån okänd. I en förvisso begränsad krets hade han anseende som en lika insiktsfull som egensinnig kritiker av tysk och fransk litteratur, men också som kritisk betraktare av den onda tid som var hans. Ingen hade väl då kunnat ana hur hans berömmelse skulle komma att växa postumt. De samlade kritiska utgåvorna av hans verk blir för varje gång alltmer omfattande. Böckerna om honom har blivit en egen liten industri, där man ännu inte verkar ha uppnått the point of diminishing returns.
Recenserad bok
Walter Benjamin. The Pearl Diver
Peter E. Gordon
Yale university press (2026)
Benjamins verk är dunkelt och inbjuder till ständigt nya läsningar, och det av vitt skilda typer. Somliga vill göra honom till en föregångsman inom marxistisk eller åtminstone marxisant litteratur- och samhällsanalys. Andra menar att den sidan av honom endast var ett mer eller mindre opportunistiskt utanverk för att ställa sig in hos vänner som Bertolt Brecht eller älskarinnor som den lettiska regissören Asja Lācis. I själva verket skulle Benjamin i grund och botten ha varit en judisk mystiker som hellre tänkte och skrev i teologiska termer än i marxistiska.
Båda läsningarna kan anföra texter som stöder just deras tolkning, men mitt intryck är att sanningen ligger närmare Jerusalem än Moskva.
Exakt var man placerar den är till sist kanske inte av avgörande betydelse, för det viktiga är den spänning mellan till synes oförenliga tanketraditioner, mellan metafysik och materialism, som genomsyrar hans verk. Man vet aldrig var man har Walter Benjamin.
Ett nytt klargörande försök att för de fåkunniga förklara hans egenart är Peter E. Gordons alldeles utmärkta och koncisa översikt Walter Benjamin. The Pearl Diver. Gordon, som undervisar vid Harvard, har redan utmärkt sig som kommentator av europeiskt tänkande, bland annat genom sin bok Continental Divide, där han mästerligt rekonstruerar den mytomspunna debatten mellan Ernst Cassirer och Martin Heidegger i Davos 1929.
Hans nya bok ingår serien Jewish Lives – kortfattade porträtt av framstående judar, från Abraham och Moses till Karl och Groucho Marx.
Gordon lånar Hannah Arendts beskrivning av honom som en pärlfiskare – en som dyker ner under ytan för att ur djupet hämta upp bortglömda och okända skatter.
På 200 sidor lyckas han sammanfatta det väsentliga i Benjamins liv och verk. Han lånar Hannah Arendts beskrivning av honom som en pärlfiskare – en som dyker ner under ytan för att ur djupet hämta upp bortglömda och okända skatter.
Denna bild gäller många kritiker, men den är sällsynt väl tillämplig på Benjamin. Då kanske allra tydligast i Passagearbetet, där han dök ner i 1800-talets Paris och dess arkader. Boken är ett väldigt oavslutat (och antagligen oavslutbart) montage av citat, där stort och smått, högt och lågt blandas och där små detaljer visar sig innehålla stora sanningar. När Benjamin väl har fiskat upp ett ofta till synes banalt citat sätter han det i ett sammanhang som kan ge det en sällsam lyster. Gordon visar hur liv och verk påverkade varandra. Benjamin föddes 1892 i Berlin i en välbärgad, borgerlig judisk familj. Allt verkade vara utstakat för en framgångsrik karriär inom universitetsvärlden.
Redan tidigt hade han ambitionen att bli sin tids främste kritiker av tysk litteratur. Han skrev en framgångsrik avhandling om romantikens konstkritik, men för att få en tjänst vid ett universitet krävdes ytterligare en avhandling. År 1925 framlade han sin bok om det tyska sorgespelets ursprung.
Många anser att detta är hans viktigaste verk, som i visserligen svårtillgänglig form sammanfattar hans metodiska och ideologiska övertygelser. På dessa punkter hittade han inspiration hos den milt uttryckt konservative juristen Carl Schmitt, som menade att den moderna politikens begreppsapparat bestod av sekulariserade teologiska begrepp.
Detta tyska Trauerspiel är ofta en allegori över alltings förgänglighet; allt dör och försvinner. Shakespeares ord sammanfattar sorgespelet som ”a tale full of sound and fury, signifying nothing”. Sorgespelet utmynnar i en oändlig rad av tomma förhoppningar. Hans avhandling blev inte godkänd. Därmed var en akademisk karriär utesluten.
Resten av sitt liv framlevde han som landsflykting. Paris blev hans fasta punkt, men där gjorde knappa omständigheter att han hela tiden var tvungen att leta efter billigare boende. Han kunde inte längre räkna med finansiellt stöd från familjen. Nazismens framfart gjorde det snart omöjligt för honom att hitta uppdragsgivare i Tyskland. Dessutom försämrades hans hälsa.
Hans nära vän, den store historikern och kännaren av judisk mystik Gershom Scholem såg tidigt inte bara Benjamins egenart utan också vart Europa var på väg. Scholem flyttade till Palestina och uppmanade och uppmuntrade sin vän att följa honom dit. Benjamin kom hela tiden med undanflykter om varför han inte just då kunde flytta dit, men kanske nästa år … Så höll han på tills det var för sent.
Theodor Adorno var en annan vän, men kanske också något av en rival. Adorno och hans krets blev snart en av Benjamins viktigaste inkomstkällor. Det var inom den kretsen han publicerade några av sina mest betydande arbeten, men sällan utan problem. Efter att ha skickat in ett storslaget arbete om Baudelaire fick han bannor för att det inte var tillräckligt dialektiskt. Benjamin anklagades för att alltför mekaniskt se sammanhang mellan ekonomi och dikt. Han hade hamnat, skrev Adorno brutalt, ”i korsningen mellan magi och positivism”.
Den tredje vän som kom att ha inflytande på Benjamin var Bertolt Brecht, och det till Scholems och Adornos förfäran. Benjamin var ofta och hälsade på hos Brecht i Danmark. Att vara nära vän samtidigt med dessa tre måste ha varit närmast omöjligt. Benjamin och Scholem beundrade Kafka, medan Brecht avfärdade honom som ”en oattraktiv figur – en bubbla på ytan av träsket av Prags kulturliv – inget annat.”
När Benjamin först kom i ropet på allvar i slutet av 1960-talet var det främst för sina marxistiska uppsatser, där han inte drog sig för att syssla med den populärkultur som Adorno så föraktade och väl inte riktigt förstod.
I några av dessa texter visade han hur nya tekniska sätt att mångfaldiga konstverk har förändrat vår syn på vad konst är och kan göra – konstverket hade förlorat sin aura. Vi närmar oss det inte längre med den nästan religiösa vördnad som sägs ha utmärkt en traditionell konstupplevelse. Verket var inte längre unikt.
När det massproduceras tenderar upplevelsen att bli en annan; vördnaden förvandlas till en form av förströelse. Ställda framför en duk av Mark Rothko känner många än i dag ett slags religiös vördnad; en massproducerad affisch av samma konstverk ägnar vi en förströdd blick. Konsten har blivit underhållningsindustri.
Denna ganska handfasta materialism levde hela tiden sida vid sida med en närmast mystisk historiefilosofi eller, kanske bättre uttryckt, historieteologi. I en av sina sista texter skrev han att ”framtiden består inte av homogen, tom tid. Varje sekund var den lilla port i tiden där Messias kunde träda fram”.
I sin bok beskriver Gordon väl hur Benjamins speciella och mångfasetterade sätt att nalkas litteratur var alltför personligt för att bilda skola. Han har förblivit en kritisk solitär.
Gordon påpekar att han har valt att bortse från de mindre sympatiska dragen hos Benjamin – hans notoriska otrohet, hans spelberoende, hans sätt att göra sig av med vänner när de inte längre var till nytta för honom. Men den som vill veta mera om detta har flera omfattande biografier att tillgå.
Vad Peter Gordon åstadkommit är en förträfflig pedagogisk introduktion som förklarar utan att otillbörligt förenkla.
Redan prenumerant?
Logga inUpptäck Axess Digital i 3 månader utan kostnad
Allt innehåll. Alltid nära till hands.
- Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
- Tillgång till vårt magasinarkiv
- Nyhetsbrev direkt till din inbox










