Varför så tyst om svensk terrorledare?

Mitt under svenskarnas mest hektiska period, veckan före jul, var det inte bara presentinköp och julbord som planerades. En man bosatt i Sverige var mitt uppe i att planera en omfattande terrorattack. Målet ska ha varit Förenade Arabemiratens ambassad i Etiopien och Sudan. Lyckligtvis kom aldrig dessa attacker att genomföras. Istället greps mannen av svenska myndigheter.

Samhället är större än partipolitiken

Jag ser att flera ledande Jök-företrädare, till exempel Centerns Martin Ådahl, talar om misstroendefrågan som att den hotar att skapa kaos och oreda. Varför skulle den göra det? Parlamentarism går ut på att regeringen ska ha stöd i folkförsamlingen, eller åtminstone tolereras av den, och när stödet försvinner behöver konstellationer eller överenskommelser justeras. Det är demokrati in action, det vill säga raka motsatsen till kaos.

Misstroende för förtroendets skull

Sverige har varit väldigt generöst mot statsvetarvärlden på senare tid. Under halvtannat decennium har den politiska experimentverkstaden gått på högvarv och producerat allt bisarrare studieobjekt för varje mandatperiod: Alliansregeringen 2006–2010 hade en politik och drev den. Alliansregeringen 2010–2014 varken hade eller drev någon politik. S-MP-regeringen 2014–2018 hade en sorts politik men kunde inte kunde driva den, och sedan januari 2019 har vi en regering som som ska driva politik den inte har. Däremot har den stödpartier som gärna vill ha inflytande men helst inget ansvar.

Det blir bara värre

Kulturen är inte fri. Den är styrd av staten och värst av allt – endast 15 procent av kulturutövarna själva tycker att det här är ett problem!

Populärt

Skribenter

Catta Neuding
Erik Thyselius
Katarina O'Nils Franke
Marcus Nilsen
PJ Anders Linder