Ännu svagare egenförsörjning bland utlandsfödda?
Kommentar
29 apr, 2020
Konjunkturinstitutet (KI) kommer med kärva besked i dag. I en extraprognos spår de ett tapp i BNP för Sverige på hela 7 procent. Det får finansdepartementets basscenario från tidigare i april att te sig som rena blomstermålningen och över-(under-?)träffar med råge finanskrisens bottenår 2009 då tillväxten blev minus 4,2 procent.
Arbetslösheten har redan nått åttaprocentsnivån och KI spår att ökningen bara har börjat. Talet för helåret 2020 uppskattas till 10,2 procent och det blir sämre innan det blir bättre. Nästa år antas arbetslösheten bli 11 procent.
Detta gör läsningen av den lilla skriften När blir utrikes födda självförsörjande? (pdf) av ekonomerna Johan P Larsson och Johan Eklund till en ännu mer skakande upplevelse. Där visas i ett lugnt och sakligt tonläge hur integrationsproblemen på svensk arbetsmarknad är betydligt större än vad som hittills har framkommit, och då ska man veta att endast de mest hårdnackade verklighetsförnekarna numera säger något annat än att läget är djupt bekymmersamt.
I vanliga fall talas det om hur stor andel av dem som invandrat i Sverige som ingår i sysselsättningstalen och beklagar att det tar 4-5 år för hälften av invandrarna att uppnå sysselsättning. Fast man talar med mindre bokstäver om att det räcker med en timmes arbete i månaden för att en person ska betraktas som sysselsatt. Detta mått må ha sina poänger som känslig konjunkturindikator men som mått på deltagande i arbetslivet är det fullständigt otillfredsställande.
Eklund och Larsson undersöker självförsörjningen i stället och tar reda på hur stor andel av befolkningen i olika grupper som tjänar minst fyra basbelopp om året efter skatt. Det motsvarar en nettoinkomst på 12 600 kronor i månaden och matchar OECD-kriteriet på relativ fattigdom.
Det visar sig då att även denna beskedliga inkomstnivå är ett hart när ouppnåeligt mål för många som kommer till Sverige i vuxen ålder. Det tar 12-13 år för hälften av invandrarna att nå en nivå där de kan försörja sig själva och inte längre är beroende av stöd från det allmänna. För invandrare från Mellanöstern och Afrika ligger självförsörjningsgraden på 36 respektive 38 procent.
När jag nyligen intervjuade Johan Eklund för Axess TV konstaterade han att cirka 600 000 utlandsfödda vuxna inte är självförsörjande. Det finns förstås ett antal Sverigefödda som är i samma belägenhet, men de utlandsfödda utgör 78 procent av de 772 000 ”helårspersoner” som lever på socialersättningar och bidrag.
Eller rättare sagt, sådant var läget under högkonjunkturens 2016: det senaste året som studien gäller. Vad som har hänt sedan dess och, framför allt, vad som händer i Covid 19-pandemins spår under 2020 och 2021 kan man förstås inte veta. Men den enda rimliga prognosen är att ett integrations- och utanförskapsproblem som alltså var större, dyrare och mer socialt explosivt än vi trodde nu förvärras ytterligare.
”De viktiga ingångsjobben finns i de branscher som varslat flest personer. Detta drabbar framför allt de med kortare arbetslivserfarenhet som ungdomar och utrikes födda sade Annika Sundén, analyschef på Arbetsförmedlingen, häromdagen.
Redan före pandemin fanns ett stort behov av kraftfulla åtgärder för att öka sysselsättningen hos de utlandsfödda och det behovet blir bara större. Det stundar kärva tider, resursbrist och så småningom duktiga sparbeting när BNP faller dramatiskt. Läget kan bli alltmer konfliktfyllt och spänt när människor som arbetar eller nyss hade arbete undrar varför de ska betala för människor som kommer utifrån och i ringa utsträckning om över huvud taget bidrar till sin egen försörjning.
Den ”omstartskommission” som presenterades på DN Debatt häromdagen gör klokt när de sätter arbetsmarknadspolitiken överst på sin dagordning. Samtidigt vet vi hur svårknäckta frågorna varit och hur laddade de är. Ska vi undvika en kraftigt höjd social konfliktnivå duger det inte att satsa ensidigt på lägre ingångslöner, minskad anställningstrygghet och fler enkla jobb; en tillväxt-, företags- och kunskapsstimulerande linje måste prägla politiken över hela linjen. Drömmar om mer stat och höjda bidrag läggs med fördel på hyllan direkt. Och så krävs naturligtvis en invandringspolitik som ser till att gruppen av icke självförsörjande utlandsfödda inte fylls på ännu mer. Den punkten har omstartskommissionen glömt att få med bland sina tio. Därvidlag gör de klokt i att starta om redan nu.
PJ Anders Linder
VD och chefredaktör i Axess.