Det är förstås välkommet med det direktstöd till företag som januaripartierna nu presenterar. Krisen i pandemins spår är mer som en naturkatastrof – en socialkatastrof, om man så vill – och inte som en ordinär lågkonjunktur där en naturlig beståndsdel är att icke konkurrenskraftig verksamhet slås ut. I stället drabbas nu välskötta som mindre välskötta bolag helt godtyckligt och utan egen förskyllan. Att staten agerar försäkringsbolag och skyddar företag, jobb och sina egna långsiktiga skatteintäkter bör inte vara svårsmält ens för den mest hårdkokta marknadsekonom.
Modellen med ersättning av 75 procent av omsättningstappet för dem som blivit av med minst 30 procent av sin omsättning ter sig i förstone rimligt avvägd. Men det är betydligt mer problematiskt att förslaget bara gäller vad som skett i förfluten tid. Förvisso begränsar det riskerna för trixande och missbruk, men man blir samtidigt utan den förutsägbarhet som är så viktig för många företagare vars verksamheter dansar på konkursens rand. Nu förblir redan morgondagen ett enda hotfullt frågetecken.
Regeringen kan inte ställa ut löften om stöd i all oändlighet, men ett besked redan nu om att modellen gäller åtminstone tiden fram till halvårsskiftet skulle ha givit stadga åt politiken och rådrum för det näringsliv som finansierar välstånd och välfärd i vårt land.
Att lindra smällar som redan inträffat är värdefullt, men underskatta inte värdet av åtgärder som bidrar till ökad framtidstro.
Redan prenumerant?
Logga inUpptäck Axess Digital i 3 månader utan kostnad
Allt innehåll. Alltid nära till hands.
- Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
- Tillgång till vårt magasinarkiv
- Nyhetsbrev direkt till din inbox
