Rädda museerna – och gör det på riktigt

Utställningen Kimono på Världskulturmuseet. Foto: Beatrice Törnros

Ledningen för Statens museer för världskultur (SMVK) ger sig inte. För fyra år sedan fick man smäll på fingrarna av riksdagen när man ville slå ihop de tre museerna Östasiatiska, Medelhavs och Etnografiska till en diffus och identitetslös skvader, som skulle propagera för progressiva värderingar snarare än sprida kunskap om vår omvärld. Varje museums särart ska bevaras, var riksdagens tydliga besked.

Men nu har det producerats en studie av vad museerna ska ha för lokaler i framtiden, som helt ignorerar vad såväl riksdagen som ämnessakkunniga sagt. Detta har förtjänstfullt uppmärksammats av Birgitta Rubin i DN (3/9) och Ola Wong i Kvartal (4/9).

De båda huvudalternativen är dels en sammanslagning i delvis nybyggda lokaler på Gärdet där Etnografiska ligger, dels en flytt till Slakthusområdet vid Tele2 arena (tack vare den största självbehärskning avstår jag från kommentarer om att platsen ligger i kvarteret Grishuvudet). Bägge flyttarna skulle kosta astronomiska summor och betala sig först på decenniers sikt – vilket i realiteten betyder att de aldrig kommer att göra det.

Vad flytten skulle få för konsekvenser för hur museernas samlingar kan visas är oklart. Detsamma gäller vad Östasiatiska, Medelhavsmuseet och Etnografiska har med varandra att göra utöver att de är inriktade mot världen utanför Sveriges gränser. Och framför allt har man helt ignorerat den misslyckade fjärde verksamheten inom myndigheten, nämligen Världskulturmuseet i Göteborg, som i dag drar bortåt hälften av de ekonomiska resurserna trots att man snarare är en utställningslokal än ett museum i egentlig mening. Det är som om det vore ett självändamål för ledningen att snöpa Medelhavsmuseet, Etnografiska och Östasiatiska.

Det skulle sannerligen inte skada om riksdagen påminde museiledning och regering om sitt beslut.

I nästa steg bör museet ombildas och avfusioneras så att varje del får chans att utvecklas i sina lokaler och efter sin egen logik. Stordriftsfördelarna är en chimär. Eventuella finansieringsproblem kan antingen lösas genom en smärre budgetförstärkning – hur var det nu, var reformutrymmet 73 miljarder för nästa år? – eller genom att man minskar eller avvecklar verksamheten i Göteborg.

Det ordas om kunskapssamhällets betydelse dag och natt men alltför ofta går förändringarna i verkligheten i rakt motsatt riktning. Universiteten får sänka kraven när allt fler studenter ska tas in, biblioteken får alltmer drag av öppen dagverksamhet och museerna används till helt andra saker än att vårda, utveckla och sprida kännedom om kultur, teknik och konst. Det får vara nog med det nu.

PJ Anders Linder

vd och chefredaktör i Axess. 

Läs vidare