Sverige behöver mer än en polisreform

Foto: Joakim Berndes / Wikimedia Commons

Polisens satsning mot gängkriminalitet och skjutningar, Rimfrost, blev inte det genombrott som utlovats. Sett till hela riket tycks läget snarare ha förvärrats än förbättrats. Mordet på en 12-årig flicka häromdagen var en särskilt förfärlig påminnelse men långtifrån den enda.

Viss brottslighet kommer att finnas i varje samhälle, men den grova våldsbrottsligheten har nått orimliga nivåer i vårt land och i vissa områden styrs vardagslivet av klaner och gäng. Det skapar fundamental otrygghet för stora grupper i drabbade stadsdelar. Det omöjliggör företagande och därmed de legala försörjningsmöjligheter som människor i dessa områden är i så stort behov av. I förlängningen kan det knoppa av vissa områden som börjar lyda under särskilda regler, varvid Sverige förvandlas till ett fragmentiserat lapptäcke.

Jag har svårt att tro att ens de politiker och myndighetspersoner som gärna förminskar och försöker vifta undan problem tycker att detta är någon speciellt önskvärd utveckling. För de allra flesta ter den sig rimligen som en mardröm. Utvecklingen måste brytas innan läget blir ännu värre.

Till viss del kan detta säkert ske genom effektivare användning av polisens befintliga resurser, men jag tror att det behövs mer än så. Ännu en polisreform, som snarare stuvar än startar om, kommer inte att förslå.

Jag föreslår inte en utredning men däremot en analysgrupp till vilken det rekryteras personer, från Sverige men framför allt internationellt, med dokumenterad erfarenhet av att ha deltagit i arbete som varaktigt har reducerat brottslighet. Uppgiften skulle inte vara att föreslå ändringar i polisens nuvarande arbete (sådant kan ske parallellt) utan att göra en nykter verklighetsbeskrivning och utifrån denna bedöma vad som krävs för att nå beständiga resultat. Hur ser problemet ut? Vilka dimensioner har det? Hur mycket större behöver polisen bli? Vad krävs för att rekrytera fler bra personer till yrket och behålla dem i det? Hur mycket kraft kan frigöras genom att föra över arbetsuppgifter till civilanställd personal? Genom att komplettera med korttidsutbildad ordningspolis? Vilka lag- och regeländringar behövs avseende straffmyndighetsålder, ungdomsrabatter, straffsatser etc?

Analysen kommer förstås inte att vara sista ordet. Men den kan fokusera debatten och befria oss från den måttligt meningsfulla budgivning om antalet platser på polisutbildningarna (som inte fylls) och skärpta maxstraff (som inte döms ut). Vi skulle få en bild av vad läget kräver – ungefär så som Försvarsberedningarna är tänkta att göra – och sedan återstår det att se vilka politiker som är beredda att ta notan för åtgärder som skulle göra verklig skillnad.

Parallellt med detta krävs förstås en rad andra åtgärder som förbättrad kontroll av brottslighet mot socialförsäkringssystemet, rejält åtstramad invandring, ordning i skolan, men det får andra än analysgruppen ta hand om. Dess uppgift ska vara att tala om vad som verkligen krävs om man menar allvar med att knäcka gängen.

Inte Rimfrost.

Permafrost.

Om skribenten

vd och chefredaktör i Axess. 

Läs vidare