Lagom till pandemins andra jul införs nya restriktioner. Som ett eko från förra året – res inte, kramas inte, träffa inte mormor och morfar. Vaccinet blev inte den frälsning många hade hoppats på, så mycket tyder på att jul och nyår kan bli same procedure as last year.
Samtidigt är vi alla vansinnigt trötta på Corona, på pandemi, på restriktioner, på munskydd, på avstånd och på handsprit.
En tanke – julen är faktiskt viktigare än allt detta. Därför bör vi alla hålla på traditionerna, och i den mån det går att göra utan att skapa onödiga hälsorisker, fira jul som vanligt.
Om Covid-19 har visat sig vara en hydra, där ett nytt huvud dyker upp när vi sprutat in en ny vaccindos, bör vi vara som Herakles. Cirkla runt hydran, attackera där vi kan, och däremellan köra in julskinkan i ugnen, baka pepparkakor med barnen och klä granen. För hydran ska inte vinna!
Vi judar vet sen gammalt hur viktigt det är att följa traditioner. Under 2000 års förföljelse har många generationer fått gömma de tända shabbes-ljusen varje fredag och viska hebreiska böner tyst för sig själva efter att ha läst den kristna högt. Våra traditioner, vår tro och vår sammanhållning har överlevt tack vare alla dem som orkade minnas i när det var som svårast. När våra traditioner överlevde, överlevde också vi själva.
Min morfars mor föddes 1895 i Polen. Hon hann uppleva första världskriget, den ryska revolutionen, spanska sjukan, andra världskriget och en hel del andra kriser innan hon dog i Sverige 1995. Genom alla dessa svåra perioder höll hon på traditionerna, firade högtiderna och tände ljusen. För att enda vägen ut var igenom – och väl ute på andra sidan kunde man slutligen fira mer eller mindre som vanligt.
Poängen är att mänskligheten alltid kommer att gå igenom utmanande perioder som sätter oss på prov. Våra traditioner behöver vi för att minnas vilka vi är och varifrån vi kommer. Coronan kommer självklart inte att vinna över oss. Vi kommer att fortsätta att existera och fira jul i tusen och åter tusen år framåt. Tills solen slocknar och universum upphör – vilket på ett märkligt sätt är en trösterik tanke i denna prövande tid.