Vart är SvD:s kultursida på väg?
Göteborgs-Postens tidigare kulturchef Björn Werner har börjat skriva för Svenska Dagbladet Kultur. Vart är kultursidan på väg? undrar jag efter att ha läst en nedsabling av en minister istället för den kulturartikel man hade förväntat sig.
Björn Werners första artikel är en förklädd recension av vår nytillträdda miljöminister Romina Pourmokhtaris bok Chicken nuggets på krita. En liberals bekännelser (Timbro). Den ägnas främst åt att kritisera den nya regeringen och valet av miljöminister.
Werner inleder med förminskning: ”Romina Pourmokhtari (L) är 26 år gammal. Precis som många i hennes ålder har hon fått sitt första riktiga jobb.”
Jag läser och känner spontant: Är detta vad SvD Kultur vill ha på sin kultursida? Har recensenten ens läst boken?
Inte för att det ska behöva påpekas egentligen, men på sidan 42 lär vi oss att Pourmokhtaris ministerroll inte alls är hennes första riktiga jobb, som Werner så slafsigt påstår. Hon har förutom förtroendeuppdrag också varit politisk sekreterare för Liberalerna i Region Stockholm. Hon har således god politisk erfarenhet. Hon tror på individens möjligheter att ta sig fram redan från unga år. Och att man får det man förtjänar bara man kämpar och gör rätt för sig.
Men Werner reducerar henne till (ja, i detta fall är det ett reducerande) att kunna bli kulturminister, eftersom hon kan citera Selma Lagerlöf. Nämen, vad är detta? En förklädd komplimang i att hon tack vare sitt kulturintresse och förmåga att citera kloka ord därmed ska passa som kulturminister? Pourmokhtari är bildad och beläst. Något hon, lär man sig från boken om man läst den, fått kämpa sig till. Precis som hon kämpat för att hamna där hon är idag.
Jag läser Romina Pourmokhtaris bok just som undertiteln antyder: en liberals bekännelser. Mellan Folkpartiet och Centerpartiet valde hon FP – bland annat eftersom Centerpartiet under decennier motarbetat kärnkraften i Sverige. ”Liberalerna har fått stånga sig blodiga för kärnkraftens avgörande roll i klimatomställningen. Trots detta väljer folk att rösta på gröna partier för klimatets skull som om färgen skulle signalera innehållet i dess politik.”
I motsats till Björn Werners påstående om att hon inte skulle ha något klimatengagemang med i boken tycker jag som läsare av den ändå att det verkar vara rätt person på rätt plats.
Redaktionssekreterare i Axess.