För ett par år sedan sökte Linnéuniversitetet en professor i design och visuell kommunikation. Kravet på vilket teoretiskt ramverk som personen skulle bekänna sig till var specifikt, nämligen ”normkritik, dekolonialism, feminism, queerteori och teorier och posttillväxt”. Detta fick statsvetarprofessorn Bo Rothstein att skicka in en ansökan i vilken han utvecklade varför han var kvalificerad för tjänsten: ”Jag uppfattar mig som totalt genom-normkritisk.” Dilemmat med att hans ålder passerat den allmänna pensionsgränsen löste Rothstein genom att självidentifiera sig som en 44-48-åring. Enkelt gjort idag ju, i synnerhet om man är normkritisk.
Hans ansökan, som jag publicerade i nyhetsmagasinet Fokus, är en underhållande satir på de moderiktiga teorier som humaniora och samhällsvetenskaperna gått ner sig i de senaste decennierna. Man kan skratta åt det, men hur fri är forskningen med en ideologisk snara om halsen? Det är en av frågorna som ställs i vår fördjupning i akademisk frihet – eller ofrihet – i detta nummer. Samme Bo Rothstein skriver om varför svenska forskare helt har förbigått politiskt känsliga ämnen som egentligen vore självklara att studera, på grund av deras relevans och samhällsnytta.
Sten Widmalm inleder vårt tema med att teckna de yttre hoten mot fri forskning – ett av dem är att när medel söks förväntas forskaren att på förhand redogöra för vad han eller hon ska komma fram till. Ett annat är politiseringen, och här tycks det finnas en blind fläck: så länge lutningen är åt ”rätt” håll ses den inte som ett problem.
En annan sorts utmaning för den akademiska friheten vid svenska universitet och högskolor är påverkan och spionage från främmande makt. Säpo har varnat för det och pekat ut Kina som en aktör. Flera svenska lärosäten har kinesiska samarbeten och forskarstudenter. Regimen betraktar dem som tillgångar för att få information och teknisk kunskap – och tvekar inte att utöva påtryckningar om så behövs. SvD visade i en granskning 2023 hur bland andra KTH, Chalmers och Lunds universitet har samarbetat med kinesiska militärforskare som sedan hemma igen direkt bidragit till Kinas försvarsutveckling. Och bland svenska Kinavetare förekommer självcensur på grund av press från regimen, enligt en rapport av bland andra UI som kom före jul.
I USA och Storbritannien är utländska intressens inflytande på universiteten än allvarligare, inte minst då deras system bygger på donationer. Det handlar inte bara om samarbeten kring forskning som kan vara till gagn för främmande makt, utan också om ideologisk påverkan. Enligt uppgifter som offentliggjordes av amerikanska utbildningsdepartementet tidigare i år toppar Qatar listan över länder som sponsrar universitet i USA. De har, liksom Kina, växlat upp de senaste åren och spenderade rekordartade 1,1 miljarder dollar på detta 2025. Högt upp på listan över länder som donerar finns också Kina (528 miljoner dollar) och Saudiarabien (285 miljoner dollar). Ser man till det totala beloppet genom åren har Qatar betalat ut svindlande 6,3 miljarder dollar till amerikanska universitet och colleges, och Kina och Hong Kong sammanlagt 5,6 miljarder.
Flera amerikanska toppuniversitet har ett campus i Qatars huvudstad Doha, där den akademiska friheten är begränsad: studenterna får inte kritisera emiren, islam eller staten.
Det har också framkommit att amerikanska universitet med filial i Qatar tog emot instruktioner från sina finansiärer efter den 7 oktober 2023 om hur de offentligt skulle kommentera massakern i Israel. Qatar är ett land med sharialagstiftning och nära band till Hamas och Muslimska brödraskapet.
Konsekvenserna av att låta auktoritära regimer med västfientliga agendor finansiera prestigeuniversitet, med allt formellt och informellt inflytande det medför, är inte möjliga att helt överblicka. Säkerhetshotet är dock uppenbart, på flera nivåer. Det långsiktigt mest allvarliga är kanske att pengarna köper möjligheten att påverka värderingar, tankar och världsbild hos nästa generations politiska, ekonomiska, juridiska och kulturella elit.
Henrik Schildt Lundberg skriver i detta nummers fördjupning om ett amerikanskt försök att starta ett nytt universitet, förankrat i upplysningstraditionen och fritt från det ideologiska hatet mot väst.
