Dmitrij fortsätter att förneka mordet på Fjodor Pavlovitj, dock utan att komma med något försvar. Polisen har hittat ett tomt och upprivet kuvert från Fjodor till Agrafena som innehöll exakt den summa pengar som Dmitrij påstod sig behöva. Att Gregorij vittnade mot Dmitrij innan han dog leder till att den anklagade spärras in i väntan på domen. Agrafena grips av tankar om att Dmitrij alltid älskat Katarina Ivanovna och att han försöker bli av med henne. Alsjosjka försöker övertyga henne om att det inte är sant. Alsjoska möter sin broder i fängelset som anser att han tar sitt straff som en tjänst för folket ifall han blir dömd. Rättegången närmar sig och han förnekar fortfarande mordet. ”Någon måste gå för allas skull. Jag dödade inte far, men jag måste gå” säger han. Under sin tid i fängelset säger han att han fått mer lust än någonsin att leva och med hjälp av Karamazov-kraften kan han övervinna allt lidande. Det enda lidande han inte kan övervinna är att han saknar Agrafena. Dmitrij överväger att fly tillsammans med henne till Amerika men fylls av skräck eftersom det vore att undgå straffet och rening. Det är en personlig och existentiell skildring av Dostojevskij som själv satt i fängelse i Sibirien och fann förnuftet, blev troende och fann meningen med livet.